Marlene och Ji Nilsson: “När vi ses för att skriva musik ihop är det terapisession kombinerat med musikskapande”

Det borde finnas en regel som säger att är du en av Sveriges starkast lysande popsjärnor och har en bästa vän som lyser exakt lika starkt, då måste du göra en duett ihop med hen, allt annat vore ett brott mot mänskligheten. Två som följt regeln som inte finns är Marlene och Ji Nilsson som i slutet av mars släppte sin vänskapsduett “There”. En låt som får alla att önska att en hade en vänskap som Ji och Marlenes.

Kan inte ni berätta om hur ni först träffades?
– (Marlene) Vi hade en gemensam vän som introducerade oss för varandra på en fest. Vi började snacka och det visade sig att Ji behövde ett extrajobb. Jag jobbade på ett café då och fixade jobb åt henne där, så vi skummade latte och skurade golv tillsammans en sommar för typ 8 år sen. Ji höll på med musik och jag gick på hennes konserter och såg redan då upp till hennes låtskriveri… Vi tog en kompis-date efter det och jag minns hur hon pratade om att hon gick en utbildning för att lära sig musikproduktion och jag var så himla mindblown av det. Hon var mitt första möte med en tjej som producerade musik…

– (Ji) Oj vad kul att du tänkte så om mig! Jag minns att jag brukade skriva till dig på facebookchatten lite för (?) ofta haha! Vi brukade chatta i flera timmar om kärlekstrubbel och fester, och så minns jag att jag bjöd dig på min Summer Fiesta mitt i vintern och att du crowd surfade i mitt vardagsrum! Bildbevis finns!

Var det kärlek vid första ögonkastet?
– (Marlene) Vi tyckte om varandra från början, men det var inte förrän vi började skriva musik ihop typ 3 år senare som vi verkligen blev tighta. Men vi har ju ändå spenderat typ alla våra 20 something-år med varandra och hittat oss själva vid varandras sida. Det skapar ju ett väldigt starkt band… Vi var ju typ helt andra personer för 8 år sen…

– (Ji) Ja vi har ju alltid haft väldigt kul ihop och haft gemensamma intressen, men precis som Marlene säger så tog det gemensamma musikskapandet vår vänskap till en ännu högre nivå. Det är inte ofta en träffar någon som förstår precis vad en menar när en ska skriva låtar om så diffusa saker som känslor, eller som förstår precis vilken sorts melodi som får en att börja gråta. Vi hade heller aldrig kunnat skriva sådan musik ihop om vi inte connectade på ett djupt plan.

 Skulle ni säga att ni är lika som personer? Varför tror ni att ni funkar så bra ihop?
– (Ji) Vi är ganska lika tycker jag, vi skrattar åt samma skämt och lever ju samma typ av liv av en anledning. Jag skulle säga att Marlene är lite med uppstyrd än mig haha, hon har hjälpt mig ur en del knipor genom åren.

– (Marlene) Uppstyrd är typ det sista jag skulle beskriva mig själv med, men fint att du tycker det haha. Jag får ju typ alltid dem bästa livsråden av dig, och det tycker jag tyder på att du är en ganska uppstyrd person. Du är ju lite som min obetalda psykolog faktiskt… men annars fungerar vi ganska lika som personer skulle jag säga.

Har ni något favoritminne tillsammans?
– (Ji) Jag har ett jäkla fint minne från när vi DJ:ade på en klubb i Stockholm och stannade kvar efter vårt set och blev riktigt onyktra tillsammans. Jag minns att det nästan bara var vi kvar, typ 10 andra personer i det där stora rummet och att jag plötsligt skrek ”Marlene, jag tror fan att jag är lesbisk!!!!” Jag hade inte kommit ut än då så det var ändå riktigt stort. Minns att Marlene svarade ”Ja det är du, vad härligt” och så var det med det.

– (Marlene) Åh ja, gud vilket moment det var! Jag tänker ju också på en annan kväll när vi återigen blev väldigt onyktra tillsammans och hamnade på ett kontor på Östermalm av någon anledning. Det var mitt i natten och vi gick runt där och skrev olika hälsningar på post it-lappar vid folks skrivbord som dem skulle få läsa på morgonen efter. Och att vi efter det gick ut och kissade utanför Spybar haha. Kommer vi att bli anmälda nu när vi har outat detta och bli stämda för allmän nerkissning, eller vad det heter?

 Vad är det bästa med Marlene?
– (Ji) Att hon alltid går att lita på. Det är förstås underbart att vi har så kul ihop i typ alla lägen, och jag älskar att hon är spontan och alltid vill se det goda i människor. Men att ha någon som du vet helt säkert kommer finnas där om det behövs, det är guld värt.

 Vad är det bästa med Ji?
– (Marlene) Ji är den mest lojala person jag känner som alltid har ett helt hav av vänner runt om sig som hon bryr sig oerhört mycket om och värnar om. Hon är en sådan där spindeln-i-nätet-person som alla tyr sig till. Sen har hon ett väldigt kort fast långt långfinger som åker upp när det verkligen behövs och hon kan ryta till när saker är orättvisa eller när det behövs att någon står upp för någon/något och säger sanningen. Det ser jag väldigt mycket upp till hos Ji.

 Kan ni berätta lite om låten “There” som ni släppte ihop för någon vecka sedan?
– (Marlene) Det är uppföljaren till vår första vänskapsduett ”Love You Anyway” som vi skrev och producerade och släppte på internationella kvinnodagen 2014. Och nu i februari kände vi att det var dags att göra en till! Vi har snackat ganska länge om att göra en duett men vi har båda haft mycket med våra egna soloprojekt, så det var först nu vi hade tid att foka på detta. 

Hur kom den till? Vad handlar den om?
– (Ji) Vi satte ett datum för när vi skulle skriva den och bestämde att vi skulle kunna dansa till den. Vi har båda gått igenom tuffa saker på sistone så vi pratade om hur viktigt det har varit att vi haft varandra. Vi satte ett tempo och gjorde ett beat som Marlene sen la ackord till. Det första som föddes var ackorden och melodin till bryggan i låten, och när Marlene sjöng den så kompletterade jag den med texten ”You know me so much better than them…” osv.

– (Marlene) Sådär höll vi på fram och tillbaka med olika idéer som kompletterade den andres och efter tre timmar hade vi hela låten som vi sen producerade tillsammans. Allt gick så oerhört smidigt och friktionsfritt. Det var som att hela låten skrev sig själv.

 Hur är det att ha en bästis med samma intresse? Hur är det att jobba ihop?
– (Marlene) När vi ses för att skriva musik ihop så är det alltid typ hälften terapisession kombinerat med musikskapande, vilket jag inte har någon annan jag kan göra det med. Och det är verkligen helt fantastiskt att vara så i synk med en annan musikskapare som också är en vän. Jag skulle aldrig kunna skriva på det sättet helt själv eller med någon annan. Det låter som att jag överdriver nu eller drar till med en klyscha, men det är verkligen så…

– (Ji) Åh vad fint! Ja men det är samma här, det är så mäktigt att allt vi behöver i studion är oss själva och vi kompletterar varandra så bra. När den ena sitter och funderar på hur vi ska ta oss vidare, har den andre klurat på den perfekta lösningen. Jag har alltid producerat all min musik själv och inte tänkt att jag skulle kunna dela det med någon, men när vi satte igång med den här låten kändes det lika naturligt att producera ihop med Marlene som att skriva texter och melodier med henne. Jag lärde mig jättemycket under den här processen och vi kommer definitivt göra mer sådant här ihop!

  Ji, du stod på scen för första gången på hur länge? Ihop med Marlene på hennes spelning nu på kulturhuset, hur kommer det sig och hur var det?
– Ja så himla sjukt att det blev så, och att det var MIN idé? Jag var nog bara redo helt enkelt. Vi satt hemma hos mig och filade på låten och plötsligt hörde jag mig själv säga ”Du…jag kanske skulle sjunga den här med dig live nångång…?” Marlene bara gapade och trodde att jag skojade haha. Men det var nått med kärleken i den här låten som fick mig att vilja och våga göra det. Den handlar ju om att ha varandras rygg, och jag kände mig väldigt trygg på scen i Marlenes sällskap. Det var som att jag bara glömde hur läskigt det kändes och fokuserade helt på känslan och glädjen mellan oss i den här låten, och då blev allt annat oviktigt. Så ja…jag lär göra det igen.

Hur ser framtiden ut, vad gör ni om 50 år?
– (Marlene) Ja, det vore ju väldigt kul om man ens fick leva så länge haha! Isåfall hoppas jag att jag levt ett lyckligt liv med mycket vänner och galenskap att se tillbaka på. Förhoppningsvis sitter jag i en gungstol och dricker en kall öl med en färsk snus under läppen tillsammans med Ji och våra vänner och drar roliga historier för varann. Men i ett lite närmre perspektiv vill jag släppa ett album, åka på resor och bli kär igen.

– (Ji) Ja, jag hoppas att jag är en riktigt krut-tant och att jag fortfarande har blått hår. Jag tänker att jag kommer ha en folkmusik-grupp med Marlene och kanske nån mer om den har lust att lägga en tredjestämma, så att vi kan sitta på en veranda och sjunga nätterna igenom och skåla i kall bärs. Men innan dess tänker jag att jag ska göra massa fin musik och äta massa god mat.