NONONO: “Det var väldigt svårt att orientera sig i sina egna känslor”

Stina Wäppling, Tobias Jimson och Michel Flygare, tre namn som var för sig kanske inte är så bekanta för allmänheten, men som tillsammans utgör supertrion NONONO. För fyra år sedan hade de ett explosionsartat genombrott och deras singel Pumpin Blood kastade bandet ut i världen. Genombrottet kom som en chock och det intensiva livet av ständigt turnerande gjorde att bandet beslöt sig för att ta en lång paus. Efter att ha ömsat skinn och börjat om på nytt är nu NONONO äntligen tillbaka.
Vi mötte upp bandets sångerska Stina Wäppling för att prata lite om pausen, det nya soundet och att säga nej. 

NONONO består av två personer till, hur kommer det sig att det oftast är du som gör intervjuerna?
– Förra vändan så gjorde vi allting tillsammans men sen kände vi att det blev ganska innehållslösa intervjuer för att vi var så fokuserade på att alla skulle få lika mycket tid. Vi är 3 ganska olika personer så det blev lite att en höll tillbaka och tänkte att ” jag kanske inte ska säga det här fullt ut för det kanske inte representerar Tobias” som exempel. Det kändes som att det inte blev så mycket en intervju mer än ett dynamiskt samspel mellan oss som fokuserade på att göra en schysst intervju för alla. Därför kom vi fram till att jag gör intervjuerna.

Hur ser rollfördelningen ut i bandet?
– Vi har ganska tydliga roller eftersom vi är så olika. Tobias är den där nörd-producenten, nitisk perfektionist. Han är en vinnarskalle som blir bäst på allt han gör. Michel är instrumentalisten som kan spela alla instrument, han är väldigt easy going. Sen är det jag, sur och allvarsam, haha nej. Men jag skriver text och musik men det är mycket svårare att beskriva sig själv och sina egenskaper. Det känns som att vi gör väldigt olika saker och har väldigt olika roller så en kliver aldrig in på varandras territorium och en är väldigt tacksam mot de andra. De gör ju saker som jag inte kan. Sen känner en sig väldigt uppskattad själv.

Hur hittade ni varandra?
– Det började egentligen med att jag träffade Julius som idag är min förläggare på Warner. Vi träffades på Way out west för massa år sedan när vi var 20-21 och bondade helt enkelt. Han var då barndomskompis med Tobias och de träffades då och då och pratade om livet men också musiken, Julius visade då mina grejer som jag spelat in hemma för Tobias och Michel och då föll dem för något i min röst och vi 3 började träffas helt förutsättningslöst. Sen bara växte det fram till den punkten då vi behövde ställa oss frågan om vi var ett band. Dem frågade mig och jag minns att jag blev jätteglad.

Vad kommer namnet ifrån?
– Killarna kom på det innan jag var inbjuden. Det är så sjukt när en ska komma på ett bandnamn, det är så svårt, det är som att komma på ett barnnamn, det måste kännas rätt. De sa att det kommer från en känsla av att de tagit på sig massa projekt som de inte ville göra. Det är inte alltid superlätt att överleva i musikbranschen. Så NONONO kom ifrån att de bestämt sig för att ta ett aktivt beslut att säga nej till allt de inte ville göra egentligen. Sen känns det som att jag verkligen gått in i den psykologiska biten med det, med att aktivt säga nej. Det känns som att det är en viktig sak att påminna sig om för det är så lätt att bara vilja pleasa andra. Vi trivs i det bandnamnet.

Det är du som skriver låtarna, hur går det till?
– Det är det som är så kul med skapande för en vet oftast inte var de bästa sakerna kommer ifrån. Det känns som att det är ganska mycket som jobbar på ett undermedvetet plan och sen ploppar det upp något. För mig är det oftast att det ploppar upp en mening som jag känner mig intresserad av. Som känns spännande och skön att sjunga och säga. Sen utforskar en vad för andra ord som känns sköna kring den och sen börjar en utforska meningen i den meningen. Vad som intresserade mig från början. Jag har alltid varit en väldigt mycket kärleksjunkey. Sen hade jag en period när det inte kändes som att kärleken egentligen är sekundär. Att en kan använda den till att fylla massa saker i sig själv. Jag är lycklig bara jag träffar någon som får mig att må sådär eller känna såhär medan många saker egentligen handlar om att hantera saker i sig själv. Om en känner sig någotsånär forfilled i sig själv så blir det mycket enklare att älska en annan människa.

Hur kom du på det där?
– Jag tänker väldigt mycket, Jag går omkring mycket och analyserar, speciellt kanske när saker blir fel i ens egna liv. T.ex. om en har gjort slut med någon och går och tänker att ”jag vill bara träffa någon så jag mår bra” Det är ju inte helt rätt.
Jag skriver nästan aldrig om kärlek, jag skriver mycket om att känna sig fri och självständig, tron på mänskligheten.

Måste alla texter betyda något?
– Ja, eftersom jag inte har så mycket skills, jag är ingen instrumentalist eller så och jag skriver bara känslobaserat och om det är en känsla som uppkommit så betyder ju den något. Jag kanske inte vet vad den betyder när jag börjar men det är ju en känsla som varit betydelsefull nog för att få mig att vilja utforska och skriva om den. Då blir det ju att varje låt betyder något.

Ni hade ert stora genombrott för 4 år sedan, varför tog ni en paus?
– Jag kan verkligen känna att en pratar för lite om hur det är att göra musik på den nivån, hur det är att helt plötsligt få en världshit. I ljuset av Avicii känns det som folk är lite extra öppna för den debatten men att ligga på den nivån och förväntas räcka till för så många olika länder och att hela tiden ses på utifrån. En stor anledning att vi behövde en paus var ju för att det blev så mycket så fort och det var väldigt svårt att orientera sig i sina egna känslor. Vad är det vi vill göra och vad måste vi göra? En är så glad och stolt över sin musik och helt plötsligt känner en bara att en inte räcker till, då blir det inte roligt. En är helt utdrenerad.

Var det en stor chock att det gick så bra?
– Ja gud ja, jag hade aldrig släppt musik förut. Jag drömde om att vi kanske skulle spelas en gång på svensk radio. Det är inte en superlätt situation att hantera det där. Vissa kan ju tycka att det är kul om en blir extra trevligt behandlad när det går bra men jag mår verkligen skitdåligt av det, jag mår fysiskt illa. Nedsidan är ju inte kul att känna av men uppsidan är lika hemsk. Det är inte ett naturligt mänskligt samspel. Om jag inte får vara på samma nivå som en annan människa som blir jag ledsen. Jag kände mig inte som en människa jag kände mig ensam och konstig.
Vad som hände med Avicii, det är väl vad jag gick igenom gånger 100 och under en mycket längre period. Att omges med människor som en inte är på samma ”nivå” som, en vill nästan bara ha någon som är otrevlig mot en. Det är nog det som är jobbigast att ta, att det inte blir riktiga mänskliga relationer och att en känner sig särskild och ensam.
För att svara på frågan var det väl at vi verkligen kände att vi behövde en paus från allt. En har ju schema som sträcker sig ett halvår framåt som bara rullar på. Vi behövde känna att vi tycker att det är roligt och att det är därför vi gör det för det var ju så det var från början.

Var det ett gemensamt beslut?
– Ja, det är lusigt för vi är så olika men vi är också så sjukt lika. Jag kommer inte ens ihåg när vi tog det beslutet men det känns som vi bara ”byeeee” och sen när vi kom tillbaka igen så ”hiiii”. Vi är väldigt synkade och har lite samma behov.
Jag minns att när vi gick in i studion igen efter pausen kände vi verkligen ”kommer det här kännas kul igen” det hade inte vi någon aning om. Så det kändes väldigt nervöst. Hade det inte känts kul och inspirerande så hade vi ju inte fortsatt jobba. En tycker så himla mycket om varandra så det skulle vara väldigt sorgligt. Det var en speciell och häftig känsla när vi kände att det hände saker igen. Det lät liksom nytt.

Varför tror du att det lät nytt?
– På ett sätt är det inget konstigt för en växer och ändras och då låter det nytt men det kändes som att alla ömsat lite skinn. Vi var med om det här jätteintensiva, jobbiga, härliga, turbulenta och så fick vi paus. Jag var 2 månader i Indien och bodde i en Community som inte hade någonting med något att göra. En har inget internet. En är där och yogar, tänker och prövar konstiga instrument. Det kändes ganska mycket som att vi vänt blad och nu hade en clean slate. Deras saker lät lite annorlunda och jag reagerade på det lite annorlunda.

Vad är största skillnaden från då till nu, hur ska ni förhindra att det här händer igen?
– Göra lite sämre musik! Haha. Vi gräver ned våra största hits. Nej men vi har diskuterat det här en del, det kan inte hända igen. Det är en helt annan grej när det händer för andra gången. Det är klart det finns vissa situationer när det är jobbigt att säga nej men en lär sig. Det känns också som att det varit på mycket skönare nivå nu än innan. Vi har tagit det mer lugnt. Sen hjälper det att vi är tre personer som kan prata om det och går igenom det här tillsammans.

Nu har ni släppt tre singlar hittills?
– Ja, Masterpiece, Lost Song och Friends. Vår känsla när vi började skriva musik igen var att det kändes kul för att det lät nytt och det har känts som att folk som lyssnat tagit emot låtarna så med, speciellt Masterpiece. Den är så kul för den är så konstig, jag är så glad att vi gjorde den. Lite 60-tals vibe, lunkig, och sen är det kul att det är jag som sjunger den creapy rösten ”it is a masterpiece” Det är kul att gå in i en roll, jag tänker mig att det är en cirkusdirektör.
Den blev synkad i någon Apple reklam och då var jag tvungen att skriva på ett kontrakt som säkrade att det var jag och inte en sampling som vi tagit någonstans ifrån. De kunde inte förstå att det var en kvinnoröst. Det är lite kul att den här låten är den av de vi släppt nu som använts i flest reklamer och själva låten handlar typ om att vi driver med reklamfenomenet.

Har ni något mer planerat singelsläpp?
– Vi har ett album vi ska släppa, så det är tänkt att vi ska släppa en singel i samband med det, efter sommaren. Sen har vi gjort en låt som kom till lite senare, som gjordes för att vi fick feeling, den kanske vi ska släppa innan sommaren men det får vi bestämma i samråd med skivbolaget.

Vad ska ni göra i sommar?
– Min sommar kommer vara väldigt mycket att jag är på landet. Vi kan må så bra ibland av att skriva när vi inte behöver så vår plan är att inte planera in att skriva i sommar men att det kanske råkar hända. Vi behöver inte skriva något för allt är färdigt men det får gärna hända.