Oktoberklubben kommer från Östtyskland

Oktoberklubben består av trion André Laos, Edvin Edvinsson och Francisco Ramirez Franzén. Idag släpper de albumet The Orust Tapes. Ett resultat av den resa trion i juli 2017 begav sig på. Gemensamt åkte de till en stuga på Orust med planen att spela in lite demos. När de tre inspelningsdagarna var avslutade insåg bandet att det som spelats in var något de omöjligen kunde återvända till i en studio, inspelningarna hade helt enkelt tagit för mycket smak av den miljö och de förutsättningar som omgivit dem.Radar träffade dem för att höra mer om albumet och om hur allting började.

Vi möter André Laos, Edvin Edvinsson och Francisco Ramirez Franzén i vad vi kommer överens är ett sjukt bra rum med sjukt bra hångelsoffor beläget bakom Hotel at 6 alla barer. Trion har åkt upp från Göteborg för en smyglyssning av sitt nya album The Orust Tapes som ligger och väger i mitt knä. Längst ner på plattan står det “Improvised Compositions Recorded Live On Orust 26-28 July, 2017” och jag undrar hur det kom sig att det blev just “Live On Orust”.

Francisco: Rätt enkelt, för att på Orust ligger i Edvins stuga. Vi fyllde bilen med massa grejer, riggade upp och spelade från morgon till kväll och drack tusen öl.
Tusen öl och hur många låtar?
André: Det blev 7, eller det blev egentligen 8 men vi strök en.
Edvin: Ja, jag minns ni att när vi åkte därifrån att var det en låt som vi kände att hur det än blir med allting, den DÄR låten, fan vad bra den blev! Nästa gång öppnade vi just det projektet så kände man; vad fan är det här? Ingen visste vart låten var påväg eller kunde ens förstå att det var samma inspelning. Väldigt kul att det enda vi var säkra var det enda som inte var bra.
A: Jag tror inte vi hade ambitionen när vi åkte upp att det skulle bli ett helt album   men så fort vi var färdiga med en idé gick vi vidare till nästa, så höll vi på så mer eller mindre ett helt dygn. Det var egentligen när vi kom därifrån som vi insåg att det faktiskt både var roligt och bra. Och bra många fler låtar var bra än inte bra, det var bara den du var inne på Edvin som inte var någon höjdare direkt.
E: Nej, den är något av det sämsta man gjort faktiskt haha..

Vi börjar prata om hur de tre männen framför mig kom att bli en trio och får jag veta att det var slumpen, en MPC maskin och en basslinga som kickade igång Oktoberklubben. För er (mig) som inte har koll på vad en MPC är för något erbjöd André en kort förklaring.
A: En MPC är en tom sampler. Den har liksom ingenting i sig utan man får själv stoppa in varje trumslag, not och ljud innan man kan börja skapa musik.

Francisco tillägger att det är det instrument/maskin som t.ex. ligger bakom att hip hop låter som hip hop. Edvin kom in i gänget när André och Francisco behövde en basslinga till andra spåret i första EP 12an, med andra ord var det ett studio gig som applicerade ihop gruppen.

E: Jag kom in lite senare, väldigt spontant egentligen.
A: Jag minns att du la rätt mycket grejer på den låten. Edvin hade med sig sin gitarr/ bas och innan man visste ordet av hade han lagt bas och sen plötsligt slingor på det. Ett väldigt grymt instrument.
E: Ja, tänk dig en dubbelhalsad gitarr som riktigt fräsiga hårdrockare ofta har, det är en sådan fast lite udda eftersom det är en bas och en gitarr då. Det är mitt tuffaste instrument och jag älskar det men det är väldigt sällan man är både gitarrist och basist så jag har verkligen längtat efter ett projekt där den kom till användning.
Har den lyckats hänga med hela vägen?
E: Ja men visst!
F: Den är verkligen centerpiece i Oktoberklubben.
A: Och går under namnet YXAN, lite för att den ser ut som ja, en yxa.

Jag frågar om den är just så hård och spetsig som bilden i mitt huvud och får som svar:
E: Ah nej den är mer rund och bullig, liksom lite mer mjuktuff.

Hur kom ni fram till namnet?
F: Jag hade faktiskt haft det sparat väldigt länge och det finns en story bakom. Under slutet av 60 talet fram tills muren föll fanns det en Östtysk nattklubb som hette The Oktober Klubb. Det var det enda stället i kommunist Tyskland där man fick lov att utöva västerländsk musik, man fick inte sjunga regimkritiska texter men man fick spela allt där emellan.
E: Jättebra att vi gör den här intervjun för det där hade jag ingen aning om, haha. Men om man ska koka ner det lite, vi kanske är lite osynk men för mig är det här ett sammanhang att göra musik bara för att det är kul. Det är det som Oktoberklubben betyder för mig.
A: Där känns det som att du och jag Edvin delar ganska många erfarenheter av tråkiga aspekter av musikindustrin. Skivor som tar för lång tid och som man tappar kontrollen över, så jag håller med dig där att OK! blev verkligen ett projekt och ett sammanhang att umgås och ha kul. Att vi spelade in den här plattan på inte ens tre dagar blev bara och det är vi väldigt stolta över.

E: Vissa ses varje tisdag och spelar innebandy, andra har en bokklubb, vi gjorde Oktoberklubben. Det har vart väldigt lite fokus på vad det ska bli av OK! på något vis och ändå sitter vi här med färdig skiva.
A: Väldigt befriande.
F: Ja och att få släppa på West Coast Record med Kaine som vi känner och som låter oss göra lite vad vi vill är också befriande. Det är inte många skivbolag som hade godtagit att man släppt två låtar som gått förhållande vis bra och sedan säger att man ska åka ut till Orust och “bara spela in” så får vi se vad det blir typ. Det är ganska många i det läget som hade sagt nej.
A: Det är en process man i vanliga fall inte kan kontrollera, men Pripps och Orust, det kan man. Jag tror det är därför man också kan höra att det är ett ganska annorlunda album, inte alls som det första vi gjorde, vilket är kul.

Ni kommer alla tre från en starkt musikalisk bakgrund, tror ni att ni hade kunnat göra den här skivan för t.ex. 10 år sedan? Alltså; nu åker vi till Orust och spelar in live så får vi se?
E: Nej.
A: Nej.
F: Nej, det är jävligt konstigt att prata om mognad på det sättet men man, framförallt André och Edvin har gjort så extremt mycket musik innan så nu vet man lite vad man vill. Man är såpass klar i vad man själv tycker är intressant och kul att göra, så känner jag i alla fall.
E: Verkligen, jag har inte tänkt på det så men vi är kanske lite som en bokklubb ändå. Man enas om någonting i mitten och sedan spelar det inte så stor roll vad du tycker om kapitel tre, jag kanske tycker något annat men det är ändå samma bok.

Innan vi avslutar, har ni någon plan eller strategi kring OK!’s framtid?
E: I det här projektet upplever jag att ingen av oss har någon fast idé om vad det här ska vara eller bli. Egentligen var incitamentet mest att jag vill hänga med er två en helg.
F: Dogmat växte/växer fram under processen.
A: Ja precis, när jag lyssnar på den här skivan kommer jag ihåg känslan av flip floppen jag hade på mig och när vi stod ute och grillade på gården.
E: Det är med andra ord är det ett super egoistiskt projekt, utan mål eller mening. Nu får man bara hoppas att någon annan tycker att det är lika bra som vi och vi vill ju såklart att folk ska lyssna och tycka om det vi gjort.
A: Såklart men det är inget tänkt budskap mer än de känslor man kanske känner när man hör låtarna. Vi har inte bearbetat något specifikt.
F: Varken skilsmässa eller politiskt statement, det känns väldigt skönt.

Idag släpps Oktoberklubbens The Orust Tapes på Vinyl, Spotify och Apple Music.

Befinner du dig i Göteborg borde du utan tvekan ta dig till releasefesten på Folk för ledade gitarrslingor och rytmiska syntar, annars se till att lyssna på albumet!