Radar Premieres: Brödets EP Darling

Brödet är bandet vars namn får alla som hör det att reagera. Stockholmbandets experimentella sound suddar ut gränserna mellan instrumentell och elektronisk musik. I höstas turnerade de med Solen och idag har Radar fått äran att premiära bandets nya EP Darling som bygger på låtar från de senaste 5 åren. Som inget annat triggar det igång en längtan till sommarnätter, billig öl och festivalspelningar. Nästa lördag smygstartar de på Popagandas vårfest. Vi passade tidigare i veckan på att besöka dem under deras rep för att höra mer om släppet. 

Måndagkväll, klockan är nio och Brödet repar som alla måndagar i sin replokal i fatbursparken på Söder. ”Musikföreningen Tegelhuset” står det på dörren. Det är svårt att hitta i den oupplysta parken, men Stella, sångerska och låtskrivare, öppnar dörren och vinkar. Vi går upp för en smal trappa och sedan in till vänster i rummet som är fullt av instrument och orientaliska mattor. Gitarrer, syntar och sladdar täcker de flesta ytor. I taket hänger en ljusslinga. I rummet står hela bandet Brödet, som utgörs av 6 personer. Carl-Christian (CC), Stella (S), Jonas (J), Otto (O), Erik (E) och Maximilian (M).

Vi småtalar om veckonummer, medeltidsveckan och lajvare. Carl-Christian berättar att han hade ett gäng lajvare i sin klass som hade ringbrynjor och att han brukade hänga med dem för att han tyckte att det verkade kul, men att han aldrig varit med på ett live.”Vi skulle gärna spela på medeltidsveckan, Jonas kan ta med säckpipan. Jag tror jag skulle passa bra med en harpa”.

Vi börjar med något lätt, berätta lite mer om er!
CC: Det började med att jag började skriva musik, med inhopp från Jonas ibland. Sedan ringde jag Stella för att fråga om hon var på, och det var hon.
S: Vi lärde känna varandra på Södra Latin. Vi gick samma ensemblekurs.

Det är lätt att ta för givet att ett band vars tre medlemmar setts på Södra Latin pluggat musik, men senare under intervjun framkommer att så inte är fallet, utan att de alla setts på samhällsprogrammet. Det klassiska i att föräldrar vill att man har en vanlig utbildning först.

CC: Sedan var egentligen Erik nummer tre in. Jonas var bara med på ett hörn och var egentligen inte på riktigt med förrän som nummer fem sedan.
S: Jag och Erik kände egentligen inte varandra så bra, vi hade haft en filmmusik-kurs tillsammans.
CC: Från början hade vi bara massa idéer. Vi visste inte hur man skulle göra, om man skulle göra något live över huvud taget. Allt kändes svårt, men så pratade vi med Erik och allt lät så mycket lättare då. Efter det började vi samla ihop ett band. Vi fattade inte hur man hade ett band innan.
S: Vi tänkte också att det var fett dyrt att ha ett band! Vi betalade 1900 för någon replokal från studieförbundet och man skulle skriva på en massa papper och sådant.
CC: Sedan fick vi istället repa typ gratis i en kyrka i Farsta, och det gjorde då allting lite lättare. Vi kunde slappna av utan att ha någon kostnad annat än våra instrument.

Vi skämtar om att de kallar varandra för de olika siffrorna under repen ”Femman är sen idag”, “Trean, du behöver speeda upp tempot” och så vidare. 6an ryker först om någon skulle behöva kickas. ”Vi tillämpar LAS i bandet” säger Erik och alla skrattar.

Stella

Varje gång Brödet nämnts i andra konstellationer reagerar folk och tror att de hört fel. Det är något med namnet som känns väldigt udda, även om substantiv i bestämd eller icke-bestämd form är ett relativt vanligt förekommande på den svenska popscenen. Solen, Vit päls, Vita Bergen, Västerbron med flera. Dessutom har de en egen emoji, och bara det är ju fantastiskt.

När föddes Brödet, och har det varit bandnamnet hela tiden?
CC: Ja. Jag hade en dröm om ett band som hette Brödet under gymnasiet. Vi vet nog inte varför vi heter det egentligen, det var nog inte meningen.
J: Första gången någon frågade blev vi chockade och tänkte bara att ”juste, fan sådant här måste man ju ha ett svar på”
S: Ja, men allt blir normaliserat efter ett tag, så vi tänker nog inte så mycket på det nu.

Stella berättar att Gustaf på deras skivbolag, Naiv Recordings, precis innan de kom till dagens rep hade skickat en printscreen på en gruppkonversation där tre olika människor pratade om dem. Den första skrev att det var lite b att de bara hade låttitlar på engelska trots att de hette Brödet, och den andra att den också hade haft ett substantivs-bandnamn en gång och sa att han skulle kolla in dem på grund av det intressanta namnet.
“De snackade ju mer om namnet än musiken, vilket var lite störigt, men det verkar ju finnas något där.”

Till vänster; Otto. Till höger: Carl-Christian

Jag kom första gången i kontakt med Brödet när de var förband till Solens turné i höstas. Jag och mina vänner var efter spelningen nästan rent av mer imponerade av Brödet än av Solen, mest för att vi gick dit utan som några helst förväntningar på att få upptäcka ett nytt band. Vi fortsätter prata om olika gig de haft över åren. Carl-Christan säger att de nog sedan starten 2014 har spelat på alla ställen man kan runt Hornstull. Jonas fortsätter och berättar att det känns som att en Malmöit kastat en förbannelse över dem då spelningarna i just Malmö aldrig blir särskilt bra.

CC: Malmö och vi går inte helt ihop. Vi har alltid väldigt kul i Malmö, men spelningarna där blir aldrig någon höjdare. Det är rätt kul då vi har åkt mer till Malmö än till Göteborg, trots att Göteborg tagit emot oss med öppna armar.
S: Det är inte Malmös fel, det är mer vårt fel. Eller nej – en gång var det faktiskt Malmös fel. Vi skulle spela på Backyard Sessions. Det var en fin dag, en stor scen och det kändes som att allt fanns där, men det var bara en skymf. De hade bara ett mixerbord med två kanaler. Vi är 6 pers och alla har typ 15 kanaler var.

Så ni skulle aldrig spela egentligen?
S: Nej. Ingen verkade ha koll på oss.
CC: Nej, och vi skulle egentligen spelat på fredagen då andra band spelade, men så behövde vi på grund av en spelning i Stockholm spela på lördagen då inga andra band skulle spela, så måste de väl trott att vi var en DJ.
S: och då kunde de inte lösa det heller. All annan utrustning var inlåst och ingen hade nycklar.
E: och ljudteknikerna var lediga för att det var lördag.
S: Så vi försökte lösa det på alla möjliga sätt, men det gick inte. Vi fick helt enkelt köra vår bakfulla bil tillbaka 6 timmar. Full med syntar. Det var verkligen en icke-spelning, och just denna gång var det mest Malmös fel.
CC: Ja, men andra gånger har det nog varit vårt. Vi skickade i alla fall en faktura.

Har ni alla lika mycket att säga till om?
O: Det har vi väl egentligen. Alla får ju alltid säga vad de tycker, men alla lägger inte lika stor vikt vid det de tycker som andra gör.
S: Vissa tar sig själva på större allvar. Vi vet vilka vi är.

Den naturliga följdfrågan blir vilka som tar sig själva på störst allvar. Lite försiktigt svarar Carl-Christian ”det är väl du och jag Stella?”. Alla skrattar. Jonas fortsätter och säger att de väl är de konstnärliga ledarna, konstnärliga visionärerna. ”du hoppar ju inte där ibland också, så det är väl vi tre kan man säga?” fortsätter Carl-Christian.

CC: Jag spelar alla instrument förutom bas och trummor. Det blir lite så. I och med att jag är med och gör låtarna så är det ofta något instrument som kräver att en av oss går runt och byter plats. Då blir det lätt så att jag får byta plats mycket. Mest håller jag egentligen på med datorn, men är det en låt som behöver en extra gitarr eller synth så hoppar jag in där, även om jag inte är så bra (alla säger såklart emot här). Men jag är bra på att spela dator!
J: Det är ofta du får vara strösslet ovanpå på något vis.

Skriver ni allting gemensamt, eller är det mest ni tre Stella, Carl-Christan och Jonas?
J: Mest vi tre, eller kanske ni två. Jag kommer ofta in när det redan finns lite. Sedan när det finns ännu lite mer kommer alla andra in.
O: och jag brukar spela in samt mixa. Vi gör allt sådant själva. Naiv är vårt skivbolag, mest för att jag gick på gymnasiet med Gustaf, så när han sa att han skulle starta skivbolag tyckte jag att han borde signa oss. Jag sa det kanske tjugo gånger och till slut sa han ”Det är nice”. Och såhär bra har det aldrig gått för naiv!

Alla skrattar och detta uttalande leder mig in på nästa fråga, nämligen om deras självförtroende stämmer överens med deras självbild?
Stella frågar på direkten vad som definierar självbild och Jonas är snabb på att förklara att de nog är ett ganska neurotiskt band, men säger samtidigt att det också är bra.

J: Många grejer har gått bättre, eller vi har över presterat i många sammanhang på grund av att vi varit väldigt nervösa. En viss perfektionism kan vara bra ibland om man ska lyckas överträffa sig själv.
O: Vi har ju den här Facebookchatten, sup (som uppenbart lästs in helt olika av de olika medlemmarna i bandet). Det skrivs hela tiden i den, mest för att alla är så neurotiska.
J: Brödets inre monolog är ständigt aktiv.
CC: Vi har en ny ramsa, eller inte en ramsa, men något att gå efter för att kolla av oss själva innan spelningar. ”Allting som kan gå fel, kommer att gå fel, så vad kan gå fel?”. Sedan går man igenom det och tejpar fast saker som kan trilla ner och så vidare.
J: Ja, jag lyckades göra ett riktigt power-move på Stockholmsspelningen senast. Det fanns inget synt-stativ så jag fick vara lite kreativ och ställa synten på samma bord som datorn och sedan i en låt där jag hade rätt mycket feeling slutade allting som kom från datorn att låta. Jag kollade på Carl-Christan som panikslaget nickade mot marken. Jag hade haft ner datorn på marken, vilket ju egentligen är katastrof då mycket av det vi gör kommer från datorn. Jag tog upp den, tryckte på en knapp och den lyckades vakna till liv och kom in i takt! Det var änglavakt och helt magiskt.
CC: Vi är lite lätt traumatiserade efter det här.

Om vi sakta närmar oss EP-släpp, vad kallar ni er musik? Jag har läst att ni kallat den för diskbänksmagi?
S: Det var nog inte riktigt vi som sa det, eller hur visst var det inte vi?
J: Det kan ha varit jag som sa det.
S: En sak som jag däremot kom på 2014 när jag inte visste vad vi skulle svara på den frågan var trip-pop! Som jag fortfarande tycker fungerar jättebra, även om det kanske mer stämde överens med gamla EPn än den nya. En blandning av trip-pop och pop kanske, men sedan har jag också kommit på en egen genre som jag kallar för DEPTH!Det står för typ Deep Electronic Psycadelic Trans House.
CC: Jag vet inte om det känns sådär superträffande kanske… Vi har väl egentligen experimenterat med väldigt många olika genres men göra dem till våra egna. Vi experimenterar väldigt mycket med elektroniska grejer, men vill inte vara ett band som bara gör experiment heller. Det är inte våra tekniska prylar som ska vara i förgrunden, men de är viktiga för vårt sound.
J: Vi plockar väldigt mycket från olika stilar, så det finns inte en supertydlig referens.
S: En anledning till det är att vi alla har väldigt olika individuella stilar och smaker, och alla våra individuella musiksmaker är egentligen rätt nischade. Det är inte supermånga punkter vi möts på, men tillsammans blir det något helt annat.
CC: också kanske dub är något som återkommit sedan första EP:n.
J: Jag tror att vår musik, totalt sett, är ett resultat av olika försök att göra pop, men att vi inte riktigt vet hur man gör. Istället blir det 7 minuter långa låtar med tolv olika delar.
S: Exakt, och någon grundtanke om att vilja försöka förändra popen. Jag tror ingen av oss riktigt gillar popen som den ser ut nu, även om det finns guldkorn. Vi vill försöka förändra det.
CC: Vi försöker göra något nytt som ingen annan gör, åtminstone inte live. Förena det väldigt bandiga med att vara 6 personer som spelar olika instrument med det väldigt elektroniska som kanske mer sällan har dessa inslag.

Carl-Christian & Jonas

Nu efter att ha pratat om att ni inte har någon tydlig genre gör vi en hiss/diss, bu eller bä med related artists på Spotify! Många av dessa har jag personligen lyssnat mycket på!

Solen?
Alla: SUPERBÄ

Det stora monstret?
Alla: Ingen aning

Vit päls och laser och bas?
CC: Det är ju samma person! Är Brommadisco inte med längre? Det är synd att de inte är med längre.
J: Det känns ju mest som att algoritmen också gått på att även dessa band heter saker på svenska i bestämd form, snarare än att vi liknar dem musikaliskt.

Jonas Lundqvist?
CC: Jonas Lundqvist är en klassisk göteborgare. Han är mer än en vanlig göteborgare!

Han gillar också att ta av sig tröjan när han spelar live!
S: Det gör inte vi! Eller? Jag försöker alltid få Otto att ta av sig tröjan, men han vill inte.
CC: Vad hette hans andra band?

Bad Cash Quartet
CC: Ja man kunde alltid se dem hänga på Jazzhuset när jag bodde där. Man kunde räkna med att de var där och drack bärs.

Men är han bu eller bä då?
CC: Jag gillade honom mer när han var Jonas Game, men han är väl bra nu också.

Vasas Flora och Fauna?
CC: Jag gillar dem supermycket! Jag är stolt över att vara related till dem. Jag hittade faktiskt dem genom att de var related till oss. Då hade de mindre lyssningar än oss, nu har de fler.

Agent blå?
S: Jag tycker att de är bra, men tycker att de låter rätt lika makthaverskan som jag gillar. Men jag gillar deras bandnamn mycket, Agent Blå!

Jonas

 

Vilket är det bästa bandnamnet?
CC: Solarium! Min kompis pojkvän hade det bandet, jag vet inte om det finns längre. Det bästa med det är att det finns gratis reklam överallt!
S: Det finns det ju för oss också!
CC: Ja, om man tänker så, då räcker det ju med att se ett bröd. På så sätt är vi en del av mångas frukost.
J: Då måste vi bara få till att personer tänker på oss innan de tänker på exempelvis polarbröd.
O: och se till att vi får till en bra SEO-optimering så att alla sökningar på bröd leder till oss! Förut när man sökte på brödet på Spotify fick man upp en massa kristna band.
CC: och som kom alltid Broder Daniel upp, som att massa människor potentiellt skulle skriva fel.

Nu går vi in på er EP! Den släpps på fredag, hur känns det?
Alla: SÅ SKÖNT!
O: Vi har hållit på med den här SÅ länge. Alltså verkligen.

Alla skrattar och ju längre de pratar om den blir det tydligt att länge verkligen är länge.

För ni skulle släppt den tidigare egentligen?
O: Ja, i höstas. Den var klar och jag hade mixat klart allting, men så fick jag ett samtal av Stella där EP:n avbröts. Stoppa pressarna ”vi vill inte släppa”. Och jag tänkte mest ja, okej. Jag var väldigt besviken då efter allt hårt jobb med klippningen.
S: Vi var alla besvikna.
J: Vi var osäkra på materialet och visst inte helt och hållet vad vi ville göra med materialet, om allt skulle vara en EP eller ej.
S: Och jag tyckte helt enkelt inte det lät tillräckligt bra. Inte som i att det var Ottos fel, utan vårt. Vi har varit så petiga med att det ska låta på ett visst sätt och då vill vi ofta gärna använda sådant som vi spelat in från början. Så vissa av ljudfilerna i EPn är från 2012, där vi har blivit kära i de första idéerna. Vi har haft väldigt svårt att döda våra darlings.
CC: Det är lite så med låtar, att man hittar gamla låtar som man har glömt bort och nu mindes att vi hade gillat dem mycket.
S: En av låtarna på EP:n är den första eller andra låten vi skrev!
CC: Till slut insåg vi att det nog var bra att släppa den i början på året, och så var den ju typ klar.
S: Från mitt håll var det att jag kände att Solen-turnén gav oss ett litet lyft och att det därför var dags. Jag skickade runt den till lite folk jag musikaliskt litar på och ingen hade något att invända, de sa helt enkelt att det lät bra! Då insåg vi nog att vi måste släppa den nu så att den inte ruttnar.

Erik

Gav turnén med Solen er mycket?
J: Ja! Det är ju lätt att tappa självförtroendet om man sitter för länge med ett material. Man glömmer liksom bort vart man var på väg från början, och vet då inte heller när man kommit fram dit. Man har helt enkelt lyssnat sig så blind på det. Med lite distans, och med den kick vi fick av att göra den turnén, kände vi oss redo.
S: Vi fick så fin respons, och det betydde så mycket! Det är så lätt att känna sig sämst.

Samtalet om EP:n och att känna sig tillräcklig fortsätter en stund. Carl-Christian beskriver att han skrev en av låtarna som sticker ut lite när han ett tag cyklade över en jobbig och brant bro till jobbet varje dag när han bodde i Göteborg.

Är det Gandalf? Jag har tänkt på att den sticker ut, och tänkt på att det vore en så oerhört bra löplåt.
CC: Ja! Jag brukade lyssna på Your Love med Frankie Nuckles, den hade ett bra beat. Men så började jag tröttna på den och behövde något fetare. Jag tror att jag skrev den mellan 6 en kväll till 6 morgonen därefter, och sedan sov jättelänge. Men den har alltså legat nu i massa år innan vi nu tänkte igenom alla låtar och valde att ta in några igen.
J: och ja, det är typ din originalversion av den som släpps nu. Vi har jobbat lite på den, men i princip är det originalet. Det har varit mycket så i denna process, kolla igenom mycket gammalt.
S: Vi har tyck att de gamla inspelningarna och versionerna är bättre än de nya. Så i och med att vi har gått igenom allt har vi inte missat något gammalt vi gillat bra.
O: och nu släpps den äntligen!

Vad har ni för förväntningar på att den släpps?
O: Egentligen inga, det ska bara bli så skönt att den släpps.
S: Det har faktiskt tagit lite över. Det ska bli så skönt att vi inte behöver fixa med dem mer, inte mixa om eller något.
O: Det ska bli skönt att slippa det och helt enkelt börja om från 0.
J: Det roligaste tycker jag är när någon, vare sig man känner personen eller inte, kommer fram och säger att den har lyssnat på vår musik och att den var bra. Jag vil så glad och tänker ”jag har inte ens bett dig om det här, du bara gjorde det själv på eget initiativ!”. Jag minns en gång när någon sa att de hade lyssnat på Mimesis och sett solen gå upp över Götgatan och att hon hade haft en så härlig stund runt den låten, det är det mest fantastiska.
CC: Jag håller med, jag vill gärna att musiken ska få vara en del av fler personliga ”moments”.

Maximilan


Slutligen, vem är Sveriges bästa musiker och vem tycker ni att vi bör intervjua härnäst? 

O: Janne Schaffer som zebran i Electric Banana Band. Intervjua Morabeza Tobacco, annars vet jag ingen jag vill promota.
CC: Intervjua Anders Glenmark om tiden som smurf. Om det dock är något vi ska skicka med er från den här intervjun så är det att allam måste gå in på avsmurfat. Där kan man lyssnat på smurflåtarna i långsammare version, allt blir väldigt mycket roligare då.

Här kan ni se mer av Brödet, och missa inte att Popagandas vårfest nästa lördag där de spelar tillsammans med en smaskig line-up!

Text och bild: Hanna Bergström