Rhys: “Det har gått så fort att min hjärna inte hunnit uppfatta att det har gått fort”

Rhys är artisten som slagit igenom så fort att hon själv inte ens hunnit uppfatta det. Hon debuterade 2016 med låten “Swallow Your Pride” och har sedan dess fått miljontals lyssningar över hela världen.  I mitten på mars släppte hon sin 5:e och senaste singel “No Vacancy” som redan blivit en superhit. Vi mötte upp Rhys en eftermiddag på södermalm för att prata lite om hur hon blivit om hon stannat i USA, gratis terapi och vad “No Vacancy” egentligen handlar om.

Du spelade på festivalen By Larm i Oslo för ett tag sedan, hur var det?
– Det var skitkul, jag hade två jätteroliga spelningar och fick höra att den ena var min bästa spelning någonsin och sådant blir en ju alltid väldigt glad och pepp av att höra. Det som är lite tråkigt är väl att en typ aldrig stöter på några andra artister, alla har så olika scheman. En träffar många andra i branschen, Live Nation och Warner som är där men en hänger inte med de andra artisterna så mycket. Jag önskar jag stötte på folk oftare men en måste typ dela louge eller något.

Vilka var de bästa akterna du såg där, har du något tips med dig hem?
– Jag såg Esther Vallee, hon var skitduktig, sen såg jag GRANT, så fantastiskt grym, jag hade aldrig hört talas om henne innan men hon var helt magisk. Sen såg jag Familjen, jag blev så orolig när han kastade mickstativet på andra sidan scenen, jag fick panik att något skulle gå sönder, men det klarade sig, så gjorde han massa mick -drops hela tiden haha. Jag önskar att jag vågade göra något sånt men är så rädd att göra sönder mikrofonen och att någon ska bli arg på mig.

Får en betala för det själv då?
– Säkert, eller Warner. Haha

Kan inte du berätta lite om din första singel du släpte i år, ”Maybe I Will Learn”?
– Den skrevs egentligen enbart utifrån känslor en mörk och deppig vinterdag. Jag och Jörgen som jag skriver med kom överens om att skriva en riktigt nattsvart och deprimerande låt och så resulterade det i en till ”Swallow Your Pride”- vibb låt. Jag gjorde den lite för att folk ska gråta, och blev själv lite känslig när jag skrev den.

Rinner tårarna när du framför den?
– Haha nej, det går inte att gråta när en sjunger det låter väldigt falskt. Jag blir lite tårögd kanske. Om jag någon gång spelar den till en stor publik där alla håller upp tändare eller mobillampan då kanske det kommer tårar.

För att byta ämne lite, du flyttade från Portland när du var 10, hur kommer det sig att ni flyttade hit?
– Min mamma är svensk och hade bott i USA i 17 år och jag kan tänka mig att hon längtade hem. Sen är ju USA lite annorlunda politiskt och i Sverige finns bättre förutsättningar och mycket bättre skola.

Har du någonsin tänkt på hur livet hade sett ut om ni stannat?
– Ja gud ja, jag tror jag skulle varit så himla mycket konstigare. Jag tror jag hade blivit ganska töntig. Jag menar jag har ju blivit så cool och lyckad nu, haha, skoja. Men om jag skulle gått i den skolan jag skulle gått i, som är en lite halvdan skola med många 16-and pregnant, jag vet inte jag tror bara jag skulle blivit ganska lost i livet, kanske skulle ha massa barn haha.

Tror du att du skulle hållit på med musik då?
– Jag tror och hoppas det men jag kanske inte hade hållit på med det på en professionell nivå.

Jag läste att en dröm du har är att få vara med i The Ellen show, tror du att det hade varit enklare om du bott kvar? 
– Nej, jag tror faktiskt inte det. I USA är det så mycket svårare att bli upptäckt, det är ju så fruktansvärt många som vill exakt samma sak. Jag tror att det var ganska bra att jag flyttade till Sverige och kom i kontakt med en svensk låtskrivare som ändå är internationell. Jag tror att det var en bättre väg.

Det står alltid att det gått så himla fort för dig, kan det kännas ibland att det gått för fort?
– Det har gått så fort att min hjärna inte hunnit uppfatta att det har gått fort. Jag förstår ju när folk säger att det har gått fort för mig men jag känner inte av det så mycket. Inget har förändrats i mitt huvud. Jag tror att många känner igen mina låtar men jag tror inte att lika många kan koppla mitt ansikte eller mitt namn till låtarna. Folk kan höra mig på radio men mitt namn har inte hunnit i fatt.

Känner du att du hittat din musikstil?
– Ja, men jag känner att jag är väldigt varierad, lite spretig. Vissa låtar är extremt deppiga och långsamma medan andra är mer poppiga, men jag tror det är det jag kommer hålla på med, göra lite olika saker. Jag tror att den röda tråden kommer vara min deppiga röst.

Tycker du själv att du har en deppig röst?
– Jag har fått höra att jag har det. Att jag är väldigt glad i verkligheten men att min röst bär på något sorgligt. Just de deppiga texterna kommer nog också vara kvar.

Du känner inte att du blir deppig av att bara skriva sådant?
– Nej jag känner snarare att jag får ut min deppighet. Så att jag inte måste sitta och tänka på det. Gratis terapi.

Hur upptäckte du att du hade en sångröst?
– Jag vet inte, jag har alltid gillat att uppträda, när jag var liten gjorde jag små shower för familjen till deras stora glädje… haha. Sen fick jag lite solos i skolan och fick lite hybris. Nej men jag vet inte ens om jag var duktig när jag var liten jag har ju tränat mycket. Det finns videos från när jag är yngre men det är mest karaoke. Jag mimar lite till låtar, jag var inte en Zara Larsson när jag var liten. Jag minns när hon var med i talang och jag var lika gammal, kände väl att jag kunde lägga ned haha.

Din senaste singel, “No Vacancy” hur skulle du beskriva den?
– Jag skulle inte säga att den är lika deppig som de andra. Snarare lite kaxigare. Grejen är att jag hade sagt till min pojkvän på morgonen innan jag skulle iväg och skriva, att ”idag ska jag skriva en fin låt om dig för jag är ju kär i dig”. Sen gick jag iväg och skrev en låt som inte alls blev som jag först tänkt utan blev den mest negativa låt jag någonsin skrivit om en kille…Han var lite av en player i början, alltså innan vi blev ihop så det här får han leva med. Det är lite kul och det blev en bra låt.

Vad händer i vår och sommar?
– Jag har lite olika spelningar inplanerade, Gröna Lund i maj, sen lite festivaler i sommar, bl.a. Peace and Love och sen Queens of pop i Helsingborg och Uppsala som jag är super taggad på!