Tio år med Kapten Röd

Sommaren år 2007 och låten “Trasig” från Kapten Röds debutalbum spelas högt och på repeat på en altan. Det är FF, vi är 16 och det bjuds på ljummen häxa gjord på bananlikör, smuggelvodka och whisky. Skitkul hade vi. Tills det blev slagsmål och jag spydde över syrenbusken. Det är nu 10 år senare och bilden jag har av Björn Nilson som generös, samlad och inkluderande stämmer helt överens med mannen framför min espresso. Ikväll intar han Globen med sitt musikaliska integrationsprojekt Hundralappen.

Berätta, vad är tanken med Hundralappen? 
– Ganska enkelt grundkoncept egentligen, alla ska ha råd att lyssna på min musik. Varje biljett kostar därför 100kr.

Hur kom idén till?
– Eftersom jag har haft ett ganska långt uppehåll och inte är aktuell med ny skiva kände jag att första steget mot nytt album är att träffa min publik. Det är inte samma sak att läsa kommentarer i samma font på sociala medier, jag vill ut och se folk i ögonen, uppleva den där peppen i verkligheten och se att det faktiskt finns människor som lever till min musik. Efter det gick fokus ganska snabbt till att jag ville ha en orsak, en anledning större än mig själv. Jag har alltid haft ganska svårt att banka mig själv på bröstet och säga “hallå kom och se mig spela” men att däremot kunna säga “kom vi gör en grym sak som har en viktig poäng” det kan jag stå stolt i.

Det är mycket enklare att motarbeta segregation om vi lyfter blicken från alla fack vi blir indelade i.

Var du överraskad över responsen när du i somras gjorde Hundralappen på Slottskogsvallen i Göteborg?
– Det har vart slående att se hur bred publik jag har, folk från alla möjliga politiska håll och klassamhällen, det har vart så rörande att se. Om prislappen skulle ligga på 4-5-600 hundra är det per definition en stor del av min lyssnarskara som inte kan komma. Jag har fått så mycket respons ifrån människor i utsatta situationer under åren som delat med sig och funnit stöd i min musik. Det är viktigt för mig att även dessa har möjlighet att komma på mina spelningar. Sen är det också viktigt, och detta kan låta lite pretentiöst, att folk som inte lyssnar på varandra men lyssnar på mig möts i en upplevelse tillsammans, trots skilda åsikter och annorlunda utgångspunkter. Det är mycket enklare att motarbeta segregation om vi lyfter blicken från alla fack vi blir indelade i.

Vi frostätter att prata om att inkludera flera och olika typer av lyssnare för en orsak större än sig själv och Björn nämner narcissismens stora påverkan på dagens samhälle.
– Det är svårt, alla blir vi påverkade av den. Det är så sjukt tydligt för mig att om jag börjar en dag med att scrolla Instagram får jag dålig självkänsla. Det är en upptrissning som sker på nätet och som på ett sätt är helt i sin ordning, vissa tar sin plats mer imagemässigt och varför inte om det funkar, men jag har accepterat att min styrka ligger i en långsiktig relation med mina lyssnare som bottnar i kärlek.

Önskar du att fler tänkte på samma sätt kring liknande frågor?
– Nej, det är klart att ibland kan det kännas ensamt att dra ett projekt som Hundralappen, för i slutet av dagen så är det jag som står där med den ultimata nervositeten. Men jag eftersöker inte att andra gör liknande politiska projekt om de inte själva vill och det skulle jag aldrig göra.

Skulle du säga att ditt Reggae och Dancehall intresse helt och fullt är rotat i ditt politiska perspektiv?
– Nej jag har ärvt hela min musiksmak ifrån min syster egentligen. Det är hon som skolat mig i framförallt hip hop, men det var när jag fick ärva ett blandband som hon fått av en snubbe hon var intresserad av som jag upptäckte dem båda. Jag minns väldigt väl när jag hörde Dancehall för första gången. Jag kommer ihåg att jag tänkte “vad fan är det här, det låter helt mystiskt och lite terror typ.”.

Kommer du ihåg var det var för artister på bandet?
– Ja lätt, det var Elephant Man och Bounty Killer. Det var efter det som jag började göra Dancehall beats på min dator men jag kände ingen som kunde sjunga på dem. Men efter en fest och ett försök att själv lägga vers gjorde jag och några vänner en låt som min syster sedan tog utan att jag visste och skickade in till P3demo. Så jag fick ett mail av dem som sa att vår låt skulle spelas nästa avsnitt. Jag hade själv aldrig tänkt visa den för någon eller lägga ut den, jag har mycket att tacka min syster för.

Hur långt har du kommit sedan dess? Vart är du som artist idag?
– Idag kan jag känna mig ganska färdig med samhällskommentarer i musik. Jag vill skriva mer personligt, samtidigt är det svårt då att jag måste känna riktigt starkt för något om det ska bli en låt. Det tar lång tid för mig att göra låtar och känner jag inte för ämnet så överlever inte låten. Jag har släppt väldigt få sånger som varit triviala men det har egentligen aldrig funnits en tanke eller strategi bakom att skriva samhällsmedvetna texter.

Björn forsätter att berätta om första gången radio började ta upp hans musik. Då kände han att han fyllde en funktion. Ett svart hål av sexistisk lyrik som länge behövts kompletteras med upplyftande och mer genusbalanserad sådan. Nu ser det helt annorlunda ut, genrer och låtar är överlag mer medvetna något Björn tycker är otroligt kul, även om den rådande populariteten i att producera mer etiskt korrekt musik lämnar honom i en form av identitetskris. Där med ställer jag frågan många av oss undrar, när kommer egentligen nästa album?
– Ja, haha, vi får väl se vart existenskrisen leder. Nej men just nu är jag sökande i vad jag ska skriva om. Men så länge det till 100% bottnar i mig själv är jag inte orolig.
*Hela Sverige andas ut!

Men okej, hur känns det, är du redo för ikväll? 
– Ja jag är peppad, och lite nervös. Det ska blir kul och se hur mycket folk som sluter upp. Till Slottskogsvallen sålde vi 22 000 biljetter och Globen tar ju inte alls in så många men den har ett stort symbolvärde även utanför Stockholm. Håkan Hellström sa till mig häromdagen “att spela på globen är ändå lite som att sätta flaggan på månen”. Jag tror han har rätt.

Är du i eller i närheten av vår huvudstad idag bör du undersöka möjligheten att se Kapten Röd på Globen. Jag förutspår en kväll så långt bort från en fiktiv livsstil man kan komma. Substans, känsla och 100% personlighet.