Vasas flora och fauna tillbaka med ny musik

Det är ingen hemlighet att den finlandsvenska gruppen Vasas flora och fauna står i viss skuld till det finska kultbandet Leevi and the Leavings. Vasas flora och faunas debutsingel, vilken också är bandets mest kända, bar till och med gruppens namn. Idag släpps dubbelsingeln ”Rin Tin Tin / Laura Jenna Ellinoora Alexandra Camilla Jurvanen”. Två svenska versioner av två av Leevi and the Leavings kändaste låtar. Radar fick äran att premiär låtarna och passade samtidigt på att ställa några frågor till bandet. 

Vasas flora och fauna bildades år 2012 och bestod ursprungligen av duon Mattias Björkas och Iiris Viljanen. Det var första gången det gjorts allvarlig popmusik på österbottnisk dialekt. Efter inspelningen av det hyllade debutalbumet Släkt med Lotta Svärd hoppade Viljanen av, men Björkas fortsatte istället med projektet tillsammans med med sångerskan Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus. Bandet gör musik med texter på finlandssvenska som handlar om hemtrakterna i och kring Vasa, en stad belägen vid Bottniska vikens östra strand. Staden sägs vara ett betydande kulturellt centrum för Svenskfinland. 

Det finska bandet Leevi and the Leavings har alltid inspirerat Vasas flora och Fauna och har fått något av en kultstatus i Finland. De grundades 1978 och splittrades 2003 då gruppens sångare Gösta Sundqvist dog i en hjärtattack. Gruppen hade då kommit att bli en av Finlands mest älskade, och kultstatusen har höjts ytterligare sedan dess. Bandet gav ut hundratals låtar men turnerade aldrig. Vasas flora och fauna är de första att ge ut Leevi and the Leavings-låtar på svenska.
– Det är översättningar, rätt och slätt. Det här är inget ”Så mycket bättre”, vi har inte gjort några fräcka tolkningar. När det gäller Leevi and the Leavings har vi inga sådana ambitioner, vi är helt undergivna på det sättet.

Vad är det med Leevi and the Leavings som fått er, och många andra, så förtrollade? 
– Gösta verkar ha varit en överviktig Morrissey i träningsoverall. Han saknade dock helt vilja att framhäva sig själv, utan var helt fokuserad på att år efter år pumpa ut nåt slags bruksmusik för den vanlige finländaren som både vill skratta och gråta.

Vad hoppas ni förmedla med översättningarna?
– Vi vill bara bidra med något ingen bemödat sig göra tidigare

Hur har er finlandssvenska uppväxt påverkat er? 
– Man har kanske blivit lite stingslig i språkfrågor, taggarna utåt.

När ni avslöjade singlarna på Instagram blev både Markus Krunegård och Mark Levengood glada av kommentarerna att döma. Skapas det någon automatiska känsla av gemenskap genom det etniska bandet? 

– Ja, jag tror det finns något som förenar där. Jag tycker mig se det hos alla med någon slags koppling till Finland, speciellt på senare år. Men jag brukar faktiskt värja mig från alltför allomfattande yttringar av samhörighet, för alla länder är ju komplexa med sina egna interna motsättningar. Jag kan liksom inte knyta band med någon kring sådant som jag uppfattade som hotfullt, destruktivt och chauvinistiskt när jag bodde i Finland. Jag har ju dessutom kompisar i Finland vars hela liv går ut på att vara en motpol mot allt sånt.

Hur tycker ni att musik-Sverige står sig idag?
– Jag tycker att man i Sverige i allmänhet har för stor respekt för de svenskar som är kommersiellt framgångsrika internationellt. Det svenska musikexportundret är en framgång för industrin, inte för konsten.

Vad händer för er framåt, några spelningar eller mer ny musik? 
– Vi ger ut vår tyska skiva den 23 november, och i samband med det spelar vi också enligt följande schema:
22/11 Oceanen, Göteborg
23/11 Oceanen, Göteborg
24/11 Plan B, Malmö
29/11 Nalen, Stockholm
Vi har också påbörjat arbetet med ett nytt album.Det ser vi alla fram emot! Här kan ni lyssna på de nya översättningarna.