VERO: “Vi är tre helt olika personer med helt olika personligheter”

Med debutsingeln “Hello” annonserade bandet Vero sin existens. Trion som består av Julia Boman, Clara Gyökeres och Amanda Eddestål definierar sig som ett 80talspop/90talsrockband under ständig utveckling. På deras instagram presenterar de sig som “obviously a band” vilket är den bästa beskrivningen på denna självklara supertrio.
I förra veckan släppte VERO sin andra singel “Virtue”, i samband med det mötte vi upp bandet för att prata framtidsplaner, drivkraft och tjejbandsdöden.

Hur kommer det sig att ni bildade Vero?
Julia:– För att jag vill haffa Damon Albarn.
Amanda:– För att vi var uttråkade och det inte finns någon som spelar vad vi spelar.
J:– Ja det blev ett naturligt händelseförlopp, det fanns aldrig en tidpunkt när vi ”bestämde oss” för att bilda bandet, tillslut stod vi bara där med ”Hello” och så körde vi bara. Jag hade precis lagt av med mitt förra musikprojekt och då började vi repa ihop istället.

Hur skulle ni beskriva ert förhållande till musik, jag får känslan av att ni lever och andas musik.
J: –Ja, det är allt för oss. Jag och Amanda har spelat i band tillsammans tidigare, alla tre DJ:ar disco och acid tillsammans, vi är vinylbläddrare, vi går på gigs hela tiden…
Clara:– När vi säger att vi känner oss genremässigt obundna så menar vi det.
A:– Vi har hellre aldrig riktigt tillhört en subkultur. Jag har respekt för många av dessa grupper och stilar, att de är så nernördade i en sak, men jag måste alltid vidare. har då och då känt mig hemma i grupperna, men aldrig en längre tid.


Vad har ni för livsfilosofi, ni känns så sjukt “easy going”/”couldn´t care less” samt extremt proffsiga samtidigt?
J:– Haha, du svarade precis på din egen fråga. Vi är tre helt olika personer med helt olika personligheter. Det kan verka som att vi bara tar det lugnt och har kul, men vi tar det här på största allvar.
C:– Vi följer kanske inte samma livsfilosofi men vi delar gemensamma ambitioner.

Berätta om er senaste singel Virtue
J:– Någon blogg skrev nyligen att den var ”sparsmakad”. Jag skrattade HÖGT. De hade uppenbarligen inte ens lyssnat på den. Det är ju 5 layers med gitarrer i outrot. Herregud.
C:– Det jag tycker om med Virtue är outrot. Från början var det ett improviserat solo och lite så har det fortsatt. Ett pedal-jam som kan låta olika varje gång jag spelar det.
J:– Min favoritdel är när jag får väsa ”Love, now, Baby.”
A:– Vi lär förlänga den till våra liveset.
C:– Jag skulle kunna loopa outrot i 10 minuter till.
J:– Same.
A: –Nu väntar vi bara på att det ska bli ett soundtrack. Har du gjort en road movie, sätt in Virtue – den är up for grabs.

Vilka är era musikaliska förebilder?
A: – egentligen byter vi förebilder hela tiden, så det blir väldigt varierat.
J: – Scott Walker, Justine Frischmann från Elastica, 808 state, ABBAs sista skiva.
C: – Shintaro Sakamoto, Sade, CAN, Patti Smith, Gorillaz, Les Rallizes Dénudés.
A: – Bauhaus, Moonlandingz, Chemical Brothers, Dolly Parton.

Vad drivs ni av?
C: – Sex, crime and endless horror.
A:– Ah, det och tristess…
J:– Fast allvarligt talat – vi vill att folk ska känna något när de hör oss. Hellre att de hatar vår musik än att de inte känner någonting alls.

Känner ni att ni hittat hem musikmässigt? Att ni hittat er stil?
A: –Haha
J: –Finns den?
C:– Ingen vet!
J:– Som vi sa innan, så lyssnar vi på för många genrer för att få ihop ett sound. Vi beskriver oss nu som 80talspop/90talsrock, men vi kommer att fortsätta utvecklas.
Vi är i grunden ett rockband utan trummis, det är det enda som är konstant.

Hur är det att ha ett band med sina bästa vänner?

A: –Det är väl okej.
C: –
J: – Mm.

Hur känns det att hela tiden bli refererade till som ”ett tjejband” eller ”kvinnliga musiker”?
J: –Kefft, gå med i gruppen tjejbandsdöden på Facebook.
C: –Det är inget jag märkt av och förhoppningsvis inget vi behöver tänka på, för ingen kommer behöva skriva så om oss.
A:– det är bara frustrerande att bli ihopklumpade med andra band bara för att de är tjejer, inte på grund av musiken. Det dras paralleller mellan hur vår konstellation ser ut istället för vad vi spelar. Då undrar man om någon ens har lyssnat på de här “tjejbanden”.

Hur hoppas ni att ni framställs?
C: –Så som vi själva ser oss. We’re just being honest. Vi gör vad vi är, så det vore svårt att framställa oss på något annat sätt.

Vilket är drömscenariot inför framtiden?
A: –Förutom de vanligaste grejerna som att släppa debutalbum, göra en dokumentär, spela överallt.
C:– Ja, resa överallt.
J: –Lansera en eyeliner. Vad mer?
C:– Bestiga berg
A:– Och kanske få en ny vän.
J: – Så länge vi får spela massor och bada i praise är vi nöjda.

Facebook —> här
Instagram —> här