Gather 2018 – Emma Frans om demokrati och desinformation

Nästa vecka, mellan den 13-15, är det dags för Gather Festival. Festivalen utgör en samtida mötesplats och är en blandning av konferens samt musikfestival med fokus på vetenskap, innovation och demokrati. En av årets talare som passar perfekt in på temat är Emma Frans. Emma är forskare, vetenskapsskribent, författare och föreläsare och har bland annat utsetts till vinnare av Stora Journalistpriset i kategorin ”Årets röst” år 2017. Radar fick nu tillfälle att prata med henne om dagens val, spridning av desinformation och om hoten mot demokratin.


Jag ringer Emma under fredageftermiddagen. Emma bor i Uppsala och har precis varit i Malmö för att spela in ett avsnitt av Robins som sändes på SVT under lördagskvällen. Hon och Kjell Bergqvist gästade programmet. Hon är av den anledningen lite trött just denna dag, men ser fram emot helgen, trots att den av förklarliga skäl kommer att vara allt annat än en vanlig helg. Det känns naturlig att inleda samtalet på temat.

Är du nervös inför dagens val?
– Ja men det är jag ju, absolut. På något sätt känns det dock redan nu som att man typ förstår vad som ska hända. Om man tittar på opinionsundersökningarna nu får man ju i alla fall en fingervisning. Oavsett känns det ju som ett val där utgången är väldigt osäkert, och som att det kommer att dröja väldigt länge innan vi vet exakt vilka som kommer att bilda regering. Så klart är nervös också, främst för den närmsta framtiden. Inte bara just själva valet utan även vilka som kommer samarbeta med vilka och så vidare.

Vad är din relation till politik, tycker du att det är roligt?
– Jag tycker att politik är spännande, absolut. Däremot är jag mer intresserad av de stora frågorna snarare än partipolitik, på den nivån är jag väl inte jätteintresserad. Jag blev däremot nyligen utsedd till demokratiambassadör av regeringen och det tycker jag är superspännande! Att få jobba med demokratifrågor, särskilt i den tid vi nu lever i. Det är ju mörkt på många sätt, men samtidigt finns det också något intressant med att leva i en tid där man faktiskt inte kan ta demokrati för givet, utan där varje generation måste återerövra de demokratiska värderingarna. Jag känner att mitt arbete och det jag gör blir meningsfullt också.

Vi pratar vidare om demokratiambassadörsskapet och jag undrar vad det kommer att innebära mer konkret. Emma säger att det inte är helt bestämt då de själva kommer attbestämma vad de ska göra, men att syftet är tydligt: att främja, förankra och försvara demokratin i Sverige.
“Jag tror att fokus kommer ligga på kommunikation och folkbildning. Vi har inte skissat ner mer konkret exakt vad det kommer att innebära, men min förhoppnings är att faktiskt möjliggöra sådana här samtal där man faktiskt möts och diksuterar demokratifrågor, men också mer konkret så att vi kan ta det vidare till regeringsnivå. Att samtalen kan bli på en sådan konkret nivå för att skapa någonting reellt. Att ta samtalen, som exempelvis dem under Gather, och kunna ta det vidare på politisk nivå. Vi har ganska höga ambitioner.” säger Emma och skrattar i telefonen.

Vad tror du är det största hotet mot demokration just nu, i Sverige?
– Jag tror att förutsättningarna för en stark demokrati är goda, allra helst om man jämför med andra länder. Och jag tycker därmed att det ser bra ut här i Sverige. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att vi tar notis om vad som händer i omvärlden, och om några potentiella hot är ju att de antidemokratiska grupperna börjar få inflytande. Jag tycker att den populistiska och alarmistiska retoriken som även etablerade partier börjat anamma är problematisk. Sedan är jag också väldigt intresserad av påverkanskampanjer utifrån och desinformation, falska påståenden och spridning av rykten på nätet. Det är några av dem jag tror kan ses som hot.

Det leder mig också över till nästa fråga. DN kartlade ju i tidningen förra söndagen hur spridningen av artiklar och information från högerpopulistiska sidor är betydligt större än spridningen från etablerade svenska medier. Hur får sådan information dig, som skrivit böcker om både Trump och Brexit, att känna? Känns det som att historien upprepar sig, eller har du inte en så negativ syn?
– Jag tycker verkligen att man måste titta på vad som händer i omvärlden, för det är ju precis samma tendenser här i Sverige. Däremot tror jag att vi har ett ganska bra utgångsläge i jämförelse med många andra länder. Samtidigt finns det ingenting vi kan ta för givet, och att det kommer att fortsätta framåt. Jag tror att jag under lång tid har tänkt att den här processen mot ett mer tolerant samhälle bara kommer att fortsätta, och det tycker jag vi ser nu, att det faktiskt inte alls är självklart. Vi måste verkligen kämpa för att den utvecklingen fortsätter.

Tror du att folk har blivit mer faktaresistenta?
– Nej jag tror att vi är lika faktaresistenta som vi alltid har varit. Vi människor är inte annorlunda på ett psykologiskt sätt, men däremot är det kanske annorlunda nu sett till den här konflikten mellan etablissemanget och det man kallar för ”vanligt folk”. De som sitter inne på kunskap och akademin ses ju som en del av etablissemanget, och där även etablerade medier. Där kanske det har uppstått en konflikt där man inte längre litar lika mycket på de som presenterar fakta för oss. Vi människor har ju en benägenhet, när vi är känslomässiga eller när något skrämmer oss, så blir vi mindre rationella. VI har ju något som kallas systematiska tankefel, bland annat ett fenomen som kallas för bekräftelse-bias som gör att vi tar till oss sådant som bekräftar det vi redan tror och därmed också slår ifrån sådant som inte stämmer överens med våra förutfattade meningar. Nu för tiden finns det så extremt mycket information där ute, och vi kan välja helt själva vilken information vi ska ta till oss. Så även om jag har helt fel, går det nu nästan alltid att hitta en källa som bekräftar att den här felaktigheten stämmer och då blir vi ännu mer tvärsäkra.

Jag frågar om det är vanligt att människor sätter sig emot den vetenskap Emma sprider, och den rösten hon utgör mot ett samhälle där desinformation får starkare fäste. Emma förklarar att det givetvis händer, senaste bara förra vecka under ett författarsamtal på Stadsbiblioteket där det var en person som inte alls höll med om det hon sa.
“Det var en sådan där person som ställde sig upp och själv skulle hålla en föreläsning. Naturligtvis får man ju kommentarer i sociala medier och annat, men jag tror att när det gäller hot och hat är jag relativt förskonad. Där tror jag att det är mycket värre för de journalister som skriver om politik.”

Det känns ju där som att din övertygelse i vetenskapen är så stark att det blir lättare att mota bort motståndare på det sättet, rent psykologiskt?
– Jag tror det också, men det ska också tilläggas att jag får väldigt mycket positivt också. Det är ju det det kommer till, får man bara höra negativa kommentarer är det såklart besvärligt, men när man får mycket fint också. Ibland kan jag tycka det är jobbigt att man får kritik eller blir kritiserad, men samtidigt är jag så medveten om att vi lever i en tid nu när det inte går att vara en offentlig person utan att få motta åsikter. Man exponerar sig och blir därmed utsatt för bedömningar: alla ska tycka till. Det går inte att smeka alla människor medhårs.

Det är ju mörkt på många sätt, men samtidigt finns det också något intressant med att leva i en tid där man faktiskt inte kan ta demokrati för givet, utan där varje generation måste återerövra de demokratiska värderingarna.

Du har ju både mer seriösa texter, men också en humor som genomsyrar allt du gör. Varför tror du att just humor är viktigt för att sprida vetenskap?
– Jag tror att det generellt är ganska svårt för forskare att nå ut. Vi lever ju i ett extremt stort informationsbrus nu. De som sprider desinformation har ju sådana fördelar och den som försöker hålla sig till sanningen är alltid begränsad och har begränsade möjligheter att nå ut gentemot den som kan skrämma upp människor och ljuda. Man måste använda alla sätt man kan för att nå ut, och humor är ju ett väldigt bra sätt för att få människor intresserade. Förhoppningen för mig är att också nu ut till de som kanske inte har samma uppfattning redan från början. Det är ju utmaningen! Det är ganska lätt att predika för kören. Det man ju egentligen ska försöka göra som vetenskapskommunikatör är ju att försöka nå ut till dem som kanske inte är helt övertygade redan.

Du ska ju om en vecka också tala på Gather! Vad tycker du om det initiativet och tror du att denna typ av initiativ är viktiga?
– Det tror jag absolut! Vi lever i den digitala tidsandan där vi sitter i våra egna flöden, slutna Facebookgrupper, och man kan se att ju mer polariserade kommentarer är desto mer virala blir dem osv. Jag tror att mötet är väldigt viktgit. Att möta andra människor, att diskutera saker. Det finns också vetenskapliga belägg för att just det här att diskutera olika typer av frågeställningar med andra människor gör att man kommer fram till bättre lösningar än om man sitter på sin kammare. Den typen av event är väldigt viktiga.

Är det någon annan talare du ser fram emot?
– Jag vet att jag i alla ska komma och titta på Karim Jebari, han har sålt in sig hos mig. Visserligen känner vi varandra lite, men jag tycker ändå att det ska bli spännande. Jag ska också kika lite närmare på schemat. Jag har ett besök här från Oxford då så jag ska kika när exakt jag kan vara där.

Tror du att man kan vända tillbaka personer som slutat tro på den svenska demokratin?
– Ja det tror jag, kanske inte alla de allra värsta NMR:arna. Jag tror också att det handlar ganska mycket om att vi är rätt bortskämda i den värld vi lever i. Demokratin är kanske inte perfekt, och det system vi har haft är kanske inte heller det, men det är bättre än de andra alternativ som finns. Sedan är det klart att det finns saker vi måste diskutera, just globaliseringen exempelvis. Den gynnar vissa i samhället mer än andra. Att några känner att de missgynnas av den är ändå en problematik vi måste ta på allvar, att alla inte ser det som en positiv utveckling. Jag tror att man måste diskutera mer kring dessa frågor. Men som sagt, om jag inte hade trott att det inte gick att göra någonting hade jag inte hållit på med det jag gör.

Går det någonsin att stänga av, när man har ett sådant engagemang som du i den tid vi lever i? Behövs det ens?
– Jag har ju ett jobb som ligger väldigt nära mina personliga intressen också. Jag har ett jätteroligt jobb. Sedan tror jag att alla människor går och oroar sig nu i valtider om hur det ska påverka livet i övrigt. Fördelen för mig är ju att känner att jag faktiskt har plattformen som krävs för att påverka, och det gör ju kanske att ångesten lindras delvis. Så jag tror inte att min situation är värre än någon annan. Sedan har jag kanske just nu väldigt många olika jobb och projekt, vilket givetvis kan vara påfrestande. Jag skriver, forskar, föreläser och så vidare, massa grejer, men det är ju också oerhört roligt!

Vi börjar närma oss slutet men jag har två frågor kvar. Vad gör dig glad?
– Om vi stannar i det här med politiken och dylikt så blir jag hoppfull av att det här ju är det som alla pratar om just nu. Det känns som att det verkligen börjar bli allmän koncensus runt att det finns utmaningar, och det är ju en förutsättning för att saker ska kunna lösas. Att man kan erkänna att det finns vissa problem och vissa potentiella hot. Just jag har ju varit väldigt kritisk kring etablerade medier och deras sätt att påverka vår världsbild, kanske inte alltid genom saker som är helt faktabaserade. Men jag tycker nu att etablerade har gjort ett fantastiskt jobb under valåret med att granska och ta fram faktaunderlag i olika frågor. Man ser väldigt mycket positiva tecken i tiden, och det gör mig glad!

Har du någon sista uppmaning?
– Jag tycker alla människor ska gå och rösta! Och inte rösta på något som bara gynnar dem själva på kort sikt utan något som också kan gynna våra barn och barnbarn

Se mer av det fantastiska arbete Emma gör på hennes Twitter här, eller Instagram här. Se även mer info om alla de som ska tala på Gather här.