INTERVJU: MALIK BENDJELLOUL

Öppningsfilm på årets Sundance-festival. Två priser mottagna på samma festival och dessutom rankad som årets bäst recenserade film i Sverige. Malik Bendjellouls dokumentärfilm Searching for Suger Man har minst sagt fått ett varmt mottagande. Radar ringde upp regissören som berättade om framgångarna men också om hur han kämpade in i slutet för att slutföra sitt projekt.

Hej Malik! Berätta om hur det känns att din film har uppmärksammats och fått så bra kritik!
– Det känns fantastisk roligt! Jag förväntade mig inte alls den här nivån av uppmärksamhet. Jag tyckte att det var en otrolig historia, och hade nog därför tyckt att det hade varit konstigt om ingen hade brytt sig. Det var en sådan unik grej, att hitta någon som levt hela livet i fattigdom, men som är en Elvis! Som en sagohändelse.

Hur började arbetet med Searching for Sugar man? Hur kom du på idén?
– Jag jobbade på Kobra först men efter tre år gav jag mig iväg på en resa till Sydamerika och Afrika för att leta efter historier, som jag då tänkte kunde vara till Kobra. Jag reste runt i ett halvår och hittade detektiven i filmen i Sydafrika som berättade den helt otroliga historien om Rodriguez. Det lät som fiktion. Jag fortsatte efter det att leta runt lite mer i några månader men när jag sedan kom tillbaka till Sverige bestämde jag mig för att börja jobba på dokumentärfilmen. Det var år 2008 när jag började jobba heltid med projektet.

Du vann två priser på Sundance-festivalen. Hur kändes det?
– Otroligt roligt. Då visste jag inte att det skulle hända men jag hade vissa föraningar eftersom filmen hade blivit vald till öppningsfilm. Det var den första filmen där som fick biodistribution och då tänkte jag att det här kanske kan gå bra.

Jag har förstått att du hade det svårt med finansieringen av filmen. Vilka problem stötte du på?
– Det tog jäkligt med tid att få stödet från Svenska Filminstitutet. Jag fick inte stödet förrän efter att filmen hade blivit antagen som öppningsfilm på Sundance. Det ledde till att jag fick lösa grejerna som var kvar att göra på filmen hemma på köksbordet. Jag hade tänkt ta in hjälp till klippning, musik och animationer, men fick istället göra det själv.

Hur var det att behöva kämpa på det sättet?
– Det var tufft. Men det är så det är när man gör sitt första stora filmprojekt.

Känner du dig ändå nöjd i slutändan?
– Det är väldigt svårt att klaga. Nu har ju allt gått bra.

Vad har du fått för användbara erfarenheter från arbetet med filmen?
– Det som går dåligt kan också innebära något bra. Kanske till och med bättre. Att filmen tog mer tid än jag hade tänkt från början kanske var bra. Jag hade exempelvis inte kopplat in de engelska producenterna om filmen inte hade dragit ut på tiden, och de var ju bra att ha med.

Vad händer härnäst för dig?
– Precis nu ska filmen ha premiär i tjugosex länder och har endast haft det i några. Jag har intervjuer att göra i de olika länderna.

Hur har filmen mottagits i de andra länderna?
– Det har gått bra, på England hamnade filmen på biotoppens sjundeplats. Det var Batman, Spiderman och Suger Man i toppen haha. I Sverige har Svenska filminstitutet har även sammanställt recensionerna och kommit fram till att Searching for Sugar Man är årets bäst recenserade film och även den näst bäst recenserade filmen någonsin i Sverige.

Har du planer på någon mer dokumentärfilm?
– Jag kommer att fortsätta med film i framtiden. Kanske inte dokumentär, men film i alla fall. Nästa projekt är en fiktiv film men den är inspirerad av en sann historia.

Bild:  Linus Hallsénius

X