Radarpar: Max & Olof

Radarpar: “benämning på två personer som jobbar ihop eller är nära vänner”. Det här är den första artikeln i serien “Radarpar” tillsammans med Olof Grind och Max Willebrand Westin. Max pluggar textil och hantverk, Olof fotograferar. Tillsammans har de skapat en serie som ironiserar den sexualiserade bild samhället projicerat på ungdomlig homosexualitet.

Berätta om er själva! 
– (Olof) Jag är en 25-årig frilansande fotograf från Dalarna som sedan sex år tillbaka är baserad i Stockholm. För närvarande arbetar jag med en fotobok där jag dokumenterat de södra staterna i USA under en månad före det historiska presidentvalet 2016. Jag försöker resa så mycket som möjligt genom jobbet och ska nu under tre veckor i maj på en road trip från Paris ner till södra Spanien för att filma en musikvideo. 

– (max) Jag är 22 år och kommer från Göteborg. Jag håller nu på att avsluta två års förberedande utbildning inom textil, mode och hantverk med fokus på läder på Stenebyskolan mitt i ingenstans norr om Göteborg. I slutet av sommaren ska jag flytta till Haag för att fortsätta min utbildning på skolan “Royal Academy of Arts”.

Hur träffades ni?
– (Max) Vi sågs för exakt tre år sedan när vi båda bodde i Stockholm. Det var på en middag hos en gemensam vän och precis innan vi båda började jobba på samma jobb, vilket gjorde att vi blev så nära som vi är idag.

Kan ni beskriv er vänskap? 
– (Max) Vi har enligt mig en väldigt värdefull relation. Främst på grund av att vi som två unga homosexuella män kan relatera till varandra på ett sätt som vi inte kan med många andra vänner. Vi är som de flesta olika och stör oss ibland på varandra, men vi har definitivt våra stunder också. Vi är lika långa och har samma storlek, så en praktisk aspekt är också fördelen att kunna dela garderob eller matcha outfits när vi går ut, vilket ju är så roligt! Det har blivit lite av vårt signum. 
Vår vänskap har ofta mötts med skepsis. Många personer, våra vänner inkluderat, men också familj och kollegor, har antagit att vi antingen dejtar, är ett par eller ligger med varandra. Och även om det inte är illa menat har det varit både besvärande, irriterande och till och med stötande att folk bara gör sådana antaganden för att vi har samma sexuella läggning. Detta baseras endast på fördomar och stereotyper om homosexualitet.

Är det fel att fråga om ni fungerar som varandras musor? 
– (Max) Kanske ibland indirekt, men inte riktigt. Vi delar antagligen bara referensramar och intressen. Å andra sidan, när jag arbetade med idéen för detta projekt hade jag direkt Olof i åtanke, och jag ville att han skulle bära en av dem för en gemensam plåtning. Så jag antar att jag kanske kan kalla honom min musa trots allt! 

Vad är det bästa med Olof, och vad är det bästa med Max?
– (Max) Som jag sa tidigare tror jag att Olof kan relatera till mig och mitt liv på ett sätt som inga andra vänner kan, främst gällande frågor om just sexualitet och identitet. Det är svårt att vara ung och queer ibland och det är skönt att ha någon att dela den upplevelsen med. Dessutom har vi alltid väldigt roligt tillsammans.  

– (Olof) Det bästa med Max är alla de roliga äventyr vi tar med varandra på: att resa till olika platser, springa runt nakna på tomma stränder och samtidigt dricka rom samt sjunga i solnedgången. Cheesy, men sådant vi gör. Vi har också givit varandra mycket stöttning rent kreativt och vi har ett bra utbyte vad gäller diskussioner om olika saker vi finner viktigt för vårt skapande och som vi försöker ta med oss i det, som exempelvis att sträva efter att ifrågasätta stereotyper och normer etc. Som Max säger är det fint att ha en nära vän som fullt förstår känslan av att vara queer och att stå utanför många av de normer som finns i vårt samhälle.

Om ni hade bott ihop, vad hade varit det svåraste att förhålla sig till? 
– (Olof) Jag tror att vi hade haft det fantastiskt som sambos! Vi skulle dock antagligen också döda varandra bara på grund av att vi jobbar olika och har helt olika sömnvanor samt sätt att förhålla oss till ordning. Jag skulle hata honom för att alltid vara stökig och han skulle avsky mig för att alltid ha extremt mycket energi klockan åtta på morgonen och alltid vara för rastlös för att inte väcka honom, haha! 

– (Max) Jag håller helt klart med!

Berätta om detta projekt! 
– (Max) Skjortorna är ett projekt jag gjort i skolan och idén var att använda samma mönster samt snitt för de båda. De är framtagna i samma material, dupion-siden, men uppenbarligen i olika färger. Jag ville behålla den rosaröda så ren som möjligt för att se hur små förändringar förändrade uttrycket hos den blå. Som jag sa tidigare visste jag från början att jag ville att Olof skulle ha en av dem. Tanken var att visa upp dem under intervjun till den skola jag nu blivit antagen till och det var viktigt för mig att de visades på ett personligt sätt. Det kändes nästintill symboliskt att fotografera dem tillsammans.

– (Olof) Vad gäller bilderna ville vi leka lite med den sexualiserade bild samhället projicerat på homosexuella män och det faktum att vi sällan möter nya människor utan att de tar för givet att vi är tillsammans eller åtminstone har ihop det ibland. De ska ses med viss ironi. Vi bryr oss mycket om varandra, men det är enbart platoniskt. 

Alla bilder är tagna av Olof. Här finner ni mer om de båda: Max och Olof.