Vinterchock!

..Och så var jag tillbaka till Norden igen!! Måste säga att komma från en obefintlig vinter i Paris till värsta snökaoset i Helsingfors var en liten chock! Trodde dock att jag skulle vara mer bitter, eftersom paristiden var så fantastisk, men det känns faktiskt helt rätt ändå. Så länge det inte är sibirienkallt så är allt okej! Dessutom går solen ner mycket senare än för några månader sedan, vilket också är ett + .

Jag som alltid sagt att jag aldrig skulle börja studera igen sitter just nu och fnular på ett inträdesprov som snart måste skickas in. Är just nu inkvarterad uppe i biblioteket hos mina föräldrar och planerar att stanna här till slutet av April. Blir lite som en ”kreativ semester”. Älskar Helsingfors, och har ju inte bott i Finland på fyra år, så ska försöka checka av alla nostalgiska ställen jag hängde på under gymnasietiden. Sedan bär det av till Stockholm igen!

Translation: Update:  Hi from a snowy Helsinki! I will be staying here for 2 months before I move back to Stockholm.

Måndag. Planen var att göra en likadan måndagslista som jag gjort tidigare. Men det gick helt enkelt inte.

Låt oss tala om självhat. Efter sju år av ätstörningar, ständiga tankar på att inte vara tillräcklig och att jag borde ändra på mig, har jag nu, äntligen nått en normal vikt. Äntligen fryser jag inte mer, panikångesten borta, blivit gladare och öppnare och även fysiskt starkare. Trots detta har jag aldrig haft ett så stort självhat som nu. Vaknade upp med hög ångest. Detta i sin tur ledde till illamående och jag visste inte vad jag skulle göra för att må bättre. Våren är tillbaka för första gången på många dagar, så jag bestämde mig för att ta en springtur i solen. Brukar vanligtvis må bättre efter att jag rört på mig. Kan väl säga att idag hjälpte det sådär..

När blir man nöjd? hur gör man för att börja uppskatta sig själv?

Tycker det borde vara förbjudet att påpeka hur en ser ut. Oberoende om det är tänkt att vara en komplimang från din sida, så vet du aldrig hur den andra ser det.