Hudvårdsnytt

Godmorgon! Vi kollar på tre hudvårdssaker som fått flytta in hos mig senaste tiden!

Först ut har vi min första produkt från The Ordinary, som jag hört så mycket om. Detta billiga (alltså svinbilliga, tänk typ 40-100 spänn per produkt) kanadensiska märke säljer en massa fina grejer, innehållande få med aktiva ingredienser. Kanske meckigt om en vill hitta en produkt som täcker det mesta, men för sådana som mig som mig som gillar att mixtra och hålla på är det supervärt.

Jag klickade i alla fall hem deras Niaciamide-serum, innehållande 10% av denna supervitamin som lugnar huden, minskar porer och reglerar talgproduktion. Har använt detta dagligen sedan i lördags och gillar den supermycket hittills, men återkommer när jag använt den ett tag för att meddela om den hållit måttet!

En annan ny produkt hemma, lite dyrare men minst lika trevligt är denna.

Nämligen Sensai Glowing Base! Det är typ en primer, men som går att använda bara som den är, som ger ett helt sjukt glow. Denna, i kombination med Biologique Recherche Lotion P50-tonern som jag kört i någon månad nu, är verkligen en superkombo för ens lyster. Känner mig så fräsch, vilket ju inte är en självklarhet på så här på hösten.

Och på tal om höst, med de kalla vindarna som typ drar ut allt liv ur ens ansikte, så har jag köpt en ny fuktmask – Origin Drink Up Intense! Har ju sedan tidigare en fuktmaskfavorit från Aesop, men kände att det var dags för en förändring. Älskar denna från Origin, som luktar supergott och gör ansiktet mjukt och lent som en bebis.

När vi ändå är inne på hudvård och sånt, har ni sett Åhlens senaste kampanj Älskade procedur? Så snygg kampanjfilm, och så bra castat (svinsnygga och coola vän Malin med i filmen, så ballt) och ännu bättre take på det här med hudvård. Det är ju liksom inget livsnödvändigt, utan egentligen bara kul och härligt att ta hand om sig själv. Och vill en inte hålla på så behövs det ju inte.

En söndag – Marianne Lindberg De Geer på Färgfabriken & middag med Emma

För prick en vecka sedan, förra söndagen, vaknade jag upp bredvid Magnus till en solig söndag!

Efter att ha legat och degat en stund klev vi upp och gjorde frukost. Yoghurt med bär och honung.

Och avokadotoast med nymald svartpeppar, flingsalt och olivolja. Min senaste favorit bland av0kadotoasts, skulle kunna äta det varje dag.

Hade det här trötta som frukostsällskap, och vi försökte få plats med att veckla ut varsin del av DN på bordet utan att råka skymma den andres del eller doppa ett hörn i yoghurten eller sånt.

Så efter att vi ätit klart förflyttade vi oss en dryg meter, jag till fåtöljen och Magnus till soffan, och fortsatte där medan solen lyste in och målade mönster på golvet. Jag bytte ut tidningen mot min bok Våldets historia som jag var inne på de sista sidorna av.

Sedan var det dags för lunch. Nachos med salsa och guaca, som vi gjort på några av det dussin avokados som vi köpt för 5 kr styck på Hemköp dagen innan. Svårare än så behöver ju inte en helglunch vara.

Och så gick vi ut i solen, hoppade på tunnelbanan och klev sedan av i Liljeholmen för att gå på Färgfabriken.

Vi följde skyltarna.

Och till slut var vi framme, vid Färgfabriken, som ligger mitt i ett industriområde i Liljeholmen.

Vi skulle se Marianne Lindberg De Geers utställning Full Speed Ahead som pågår där just nu.

Det är så intressant att gå på en utställning som en inte har några som helst förväntningar på. En kan liksom tycka lite vad en vill, utan att vara färgad av vad andra tycker och har tyckt innan en.

Ett av mina favoritverk var detta, som blivit väldigt omtalat; Jag tänker på mig själv – Växjö, föreställande Lindberg De Geer i två versioner, en anorektisk och en överviktig, vända mot varandra.

Ett annat intressant verk bestod av ett rött bås där en kunde sitta och lyssna på barnröster ropandes efter sina föräldrar.

Men det absolut bästa och mest obehagliga var detta verk som hon skapade efter rapporter om hur psykiskt sjuka behandlats i de gamla sovjetländerna under 90-talet. De soppåseklädda människolika gestalterna ryckte och vred sig med jämna mellanrum, precis som om en riktig människa befann sig där under.

I någon timme gick vi runt kollade på alla verk och på själva lokalen som var så himla himla fin. Det var första gången jag besökte Färgfabriken och har kanske hittat min absoluta favorit bland Stockholms konsthallar.

Vi värmde oss lite i solen som sken in genom takfönstren. Jag hade på mig kortärmad skjorta i tencel från H&M, keps och T-shirt från Weekday och byxor från Oscar Jacobson.

När vi kände oss färdiga med konsten vinkade vi hejdå till utställningshallen.

Tog en kort vända i museishopen och sedan till caféet där vi köpte varsin kaffe och kaka.

Och så satte vi oss ute i solen. Kunde sitta utan jacka för första gången på flera veckor och tänkte att det kanske också skulle vara den sista gången för det här året.

Sedan satt vi och sippade på vårt kaffe och pratade om sånt som formar en under ens uppväxt och hänger kvar även i vuxen ålder. Hade t ex väldigt låg självkänsla under hela min skoltid och hatade att stå i centrum, och tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt att få beröm och uppmärksammas för mina prestationer. Går ständigt omkring och oroar mig för att folk ska tro att jag tycker mig vara bättre än dem.

Sedan så utforskade vi området kring Färgfabriken lite.

heh.

Väldigt berlinigt ändå. Hade gärna haft en studio här i en gammal fabriksbyggnad eller liknande.

Någon timme senare var vi hemma igen, med två kassar mat.

Och efter ytterligare en stund fick vi sällskap av denna! Emma! Som skulle komma och äta middag hos oss!

Jag gjorde bruschetta med tomater som fått ligga och mogna i köksfönstret, på vitlöksstekt bröd. Mhm.

Matchade Emmas tröja bra dessutom.

Sedan gick ställde sig Magnus vid spisen.

Och kom ungefär en halvtimme senare ut med detta – pasta på skogschampinjoner och västerbottensost. Pasta alltså. Vad vore livet utan?

Sedan satt vi kvar vid matbordet medan solen vandrade ner över himlen och snackade om musik, framtidsplaner och jobb och sånt. Slut på söndag!

Mina populäraste sommarinlägg

Idag är det 15 september, och med det är vi närmare oktober månad än augusti, och trots att jag hoppades så kom ingen värmeknäpp den här månaden utan  är det  är vi inne i mitten av Augusti. Sommaren är definitivt över och hösten är slutligen här. Faktiskt ganska skönt ändå. Förra veckan skickade jag iväg mina analoga rullar från semestern på framkallning och medan jag väntar på dem tänkte jag att vi kan göra en liten återblick på sommaren här på bloggen. Typ det som varit mest läst, kommenterat och uppskattat av mina inlägg i sommar. Kan ju vara kul, om det var någon som missat under lata dagar i solstolen. Vi kör.

Nytt & nygammalt
I början av sommaren gjorde jag om lite i vårt sovrum. Köpte ett nytt nattduksbord i form av en Wire cube från Verner Panton, och klädde in min läslampa i lera. Blev väldigt fint, och nu i helgen funderar jag på om jag ska ta tag i resten av sovrummet, som inte riktigt fått så mycket omtanke sedan vi flyttade in förra sommaren.

En guide till Sommarstockholm
Jag gjorde två stora guider. Den ena till Sommarstockholm och vad en kan hitta på här. Mycket går ju att använda även nu till hösten. T ex är Örnsbergs klippor i höstskrud helt magiskt, och likaså Rosendals Trädgård som håller igång rätt långt in på höstsäsongen.

Min stora frukostguide
Den andra guiden är min nog min mest lästa guide, efter den om hur en odlar avokadokärnor, och handlar om det bästa här i livet; frukost! Knåpade ihop mina absolut bästa frukosträtter, tips och trix. Bra inspiration inför höstmörkret kanske?

Iskaffe × 2 + Nektaringalette
Skrev två rätt uppskattade recept, en enkel nektaringalette (som går galant att göra med äpplen nu under hösten) och ett inlägg om två sätt att göra iskaffe på.

En söndag med ett skavsår, en skogskyrkogård & en snabb middag
Jag och Magnus gjorde några Stockholmsutflykter under sommaren. En var till Skogskyrkogården i Enskede. Himla fin plats, perfekt för en dagsutflykt för arkitekturintresserade.

En kväll vid Kvarnholmen
En annan dag tog vi bussen till Kvarnholmen i Nacka, som i princip var en byggarbetsplats i närheten av där jag bodde en period under 2013, för att se hur det såg ut där idag när det mesta var färdigbyggt.

Min hudvårdsrutin – juli 2017
I början av juli skrev jag om min dåvarande hudvårdsrutin pga hudvård är kanske det bästa i livet. Har köpt på mig en massa nytt sedan dess så kommer säkert ett nytt inlägg senare i höst.

Paris del IV – Frukost på Fragment, Jardin de Plantes & te i en moské
I slutet på maj var jag och Magnus i Paris, men inläggen därifrån spillde över till juni månad, så de får räknas med här. Bland annat skrev jag om ett besök på museet med kanske världens längsta namn – Galerie de Paléontologie et d’Anatomie comparée. Blev inspirerad att åka hit av Julia, tack tack för det!

Paris del VI – en måndag som inte blev som tänkt
Skrev också om en måndag som inte riktigt gick som planerat.

Paris del VIII – Musée Bourdelle × Balenciaga
Och om en annan dag, då vi besökte Musée Bourdelle i Montparnasse som var det kanske finaste plats jag besökt. Ni måste åka dit om ni befinner i Paris.

Italien del I – Väntan, vyer & livets vongole
Även under sommaren reste vi en del också. Bland annat till Italien i fem dagar, där det var så vackert att ögonen nästan trillade ut. Åt pasta varje dag, bland annat livets Spaghetti alle Vongole.

Italien del III – Slingrande vägar & skymda stenstränder
En annan dag hyrde vi moppe och körde runt på slingrande italienska vägar och upptäckte dolda klippbad och stränder.

Italien del IV – Fiordo di Crapolla, tusen trappsteg & en tryffelpasta
Ägnade ett helt inlägg åt vår hajk till Fiordo di Crapolla, som var något av det jobbigaste men också det vackraste jag varit med om. Drygt 1000 trappsteg ned i gassande sol följdes av en makalös dold havsvik, och efter lika många trappsteg upp igen åkte vi tillbaka till Sorrento, satte och svettiga och slutkörda på en restaurang och beställde in en pasta med ett helt berg av tryffel på. Nog en av sommarens absolut bästa dagar.

 

En Malmödag med möbelbutiker, Moderna Museet & middag på Möllans Falafel
Någonstans i mitten av min semester var vi en sväng nere i Skåne, hälsade på Miranda på hennes lantställe på Österlen och Saga i Malmö. Där gick vi på Moderna Muséet, kollade second hand och åt falafel. Bra semesterdagar.

Ett litet liv
Och så sist men inte minst avslutades sommaren med ett inlägg om en bok som följde med i princip hela min sommar – Ett litet liv. Fantastisk bok som verkligen alla borde läsa!

Och det var min sommar. Utåt sett väldigt härlig (vilket den också var) men även rätt tuff. Mycket jobbigt som efter en fruktansvärd vår bubblade upp igen. Men så får det vara, ibland måste det till och med vara så, och nu känns årstidsskiftet ganska välkommet.

Två böcker som jag läst

De senaste två veckorna har jag läst två böcker, av den franska författaren Édouard Louis, som jag tyckt väldig mycket om.

Den första, Göra sig kvitt Eddy Bellegueule är en självbiografisk bok om Édouard Louis uppväxt som homosexuell i ett nordfranskt arbetarklassamhälle. I boken för vi följa Eddys liv i den lilla byn, där den socioekonomiska statusen är låg och livet hårt, och där män har jobbat på samma fabrik i generation efter generation. Samhället är patriarkal värld, där män förväntas vara hårda, dricka pastis och slåss, medan kvinnorna ska vara lugna, tygla sina män och ta hand om sin familj. De som vågar sig sticka utanför denna norm slås tillbaka, inte sällan med våld.

Det märks tidigt att Eddy är annorlunda. Feminin, inte hård. Han går annorlunda än de andra pojkarna, för sig annorlunda och pratar annorlunda. Tidigt försöker han därför passa in i den mall som finns för hur pojkar ska vara. Han söker sig till andra pojkar, gör pojkaktiga saker och försöker ständigt parera i en snäv, maskulin värld, där han inte passar in men inget hellre vill göra.

Det blir tydligt hur Eddy Bellegueule, eller Éduoard Louis som han numera heter (efter ett namnbyte, för att ytterligare förtydliga just detta uppbrott), vill göra upp med sitt förflutna. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule är en rak och ärlig skildring av arbetarklassen och dess rasism, sexism och homofobi, men också av hur våldet är något som klassamhällets strukturer tvingar fram. Människor som klandras av andra och av sig själva för deras livssituation och öden, men försätts samtidigt i bojor nästan omöjliga att bryta sig loss ur.

Boken är en smärtsam historia om våld, att inte höra hemma och till sist vilja fly, om det någonsin går att fly från sin historia helt och hållet?

Édouard Louis andra bok, Våldets historia, är också en självbiografisk bok som kretsar kring våld, men mer specifikt den våldsamma händelse som drabbade honom en julaftonsnatt och det som följde månaderna efter.

Boken handlar om hur Louis en kväll på väg hem över Place de la République och stöter på Reda. De går hem ihop och efter att de legat sker en rad händelser som gör att allting eskalerar och slutar i mordhot och våldtäkt. I takt med att han återberättar historien, för folk i hans närhet, familj, polis och läkare, får en som läsare en inblick i eftermälet av ett sådant trauma.

En får följa Louis när han berättar om det han varit med om och vad som sker när olika personer får ta del av hans historia. Både de rent psykologiska effekterna av att behöva återberätta och därmed återuppleva genom polisförhör och läkarbesök.

Men också om vad som händer med en historias ägandeskap när den uttalas högt.

Våldets historia är en sån himla, himla bra bok. Edouard Louis skriver helt fantastiskt, om rasism, våld och fattigdom, och väcker tankar om livsöden och om vad det egentligen innebär att vara offer och förövare. Läs den!

Vad läser ni just nu?

SaveSave