Dejtsöndag med sol, skelett & skaldjursplatå

Förra söndagen vaknade jag upp tidigt av sol som strömmade in i rummet. Himla nice sätt att vakna på. Låg kvar i sängen med sjusovaren ovan bredvid mig och kollade instagram, läste ikapp lite olika bloggar samt knåpade ihop detta inlägg.

Till slut vaknade även Magnus så vi gjorde frukost. En riktigt helgig en, med färska bär i yoghurten och nygräddade croissanter.

Plus så en massa kaffe såklart, och sol som gassade på i vardagsrummet.

Efter frukosten tog vi tag i något som vi inte gjort på år och dagar – nämligen städa. En riktig vårstädningen, med dammtorkning, dammsugning, plockande och vädrande. Gud vilka flashbacks från barndomen en får av att städa på helgmorgnar med musik på i bakgrund, fönstren på vid gavel och doften av rengöringsmedel. Mmm.

Fint blev det och efteråt lade vi oss i soffan med varsin sheetmask. Finns det något bättre tror ej.

Sedan åt vi gröt med blåbär och skummad mjölk till lurris och gav oss ut i solen.

Först åkte jag och den här snyggingen till Söder och Nytorget för att hänga lite i solen med Miranda, Mattias och några av hans kompisar. Vi köpte glass och solade våra vinterbleka face tillsammans med resten av Stockholm ungefär.

Någon timme senare skyndade vi ner till Slussen och hoppade på en båt med sikte mot Skeppsholmen.

Kolla så fint? Helt magiskt ljus.

Skulle ha dejtsöndag med Maggan så vi gick på Marina Abramović-utställningen The Cleaner som pågår där just nu. Har velat gå i flera veckor men inte hunnit pga obvious reasons, men äntligen fick vi till det.

Himla bra utställning var det dock, och emellanåt lite gross med illaluktande skelettben och filmer på onanerande män.

Men mest fokus var det på filmer från hennes olika performances. Gillade speciellt denna, då Abramović och hennes dåvarande konstnärspartner Ulay höll i varsin ände av en pilbåge med en pil riktad rakt mot Abramovićs hjärta.

Sedan såklart en massa andra verk också. Älskar Marina Abramović, så cool människa och konstnär.

Hela utställningen var för övrigt så himla estetisk. Mådde bra i själen.

Varje gång vi är på Moderna inser jag att jag borde vara där oftare. En av mina favoritplatser i Stockholm faktiskt.

Efter att vi kollat färdigt på utställningen och även hunnit med en sväng på den fasta utställningen gav vi oss ut i vårvädret igen.

Där ljuset var så himla himla fint.

Och så promenerade vi längs Blasieholmskajen tills vi insåg att klockan tickat iväg och plötsligt fick vi väldigt bråttom tillbaka till Nytorget.

Där hade vi nämligen bokat bord på Urban Deli eftersom jag hade ett presentkort från Magnus föräldrar som jag fått i julklapp om ni minns? Vi kollade några vändor på menyn men tänkte sedan “why not” och köpte en skaldjursplatå som sedan visade sig vara så stor att jag knappt såg Magnus på andra sidan bordet. Mötte dock varandras blickar genom räkorna och viskade “jag har ingen aning om hur en äter sånt här?” i kör.

Men det gick rätt okej ändå och vi lyckades knåpa ur maten ur skalen. Samt åt ostron, som inte var så gott men inte heller lika hemskt som jag föreställt mig. Kändes lyxigt i alla fall.

I någon timme höll vi på innan vi fick hälla i oss den sista cavan och skynda iväg till Victoriabiografen där vi såg Sameblod. Och sedan var den söndagen över!

Måndag

Godmorgon! Är tillbaka i Stockholm igen sedan igår. Jag har varit hemma i Umeå i helgen för min mammas begravning och det har varit fruktansvärt jobbigt, men ändå lite som ett avslut. Eller ett avslut var det nog inte, för när tar sorg egentligen slut? Men det kändes som att det gick att andas lite lättare efteråt i alla fall.

Jag har funderat en del på det här med sorg de senaste dagarna. Lite om att det ibland känns som att när en sörjer så bär en automatiskt på andras sorg. Rent rationellt vet en ju att all sorg är olik den andra, men emotionellt känns det ibland som att det finns så mycket som sorgen borde vara. Jag går inte omkring och är ledsen hela tiden, och emellanåt känns det som att andra tycker att jag inte är så ledsen som en ska vara. Eller tror att jag egentligen är mer ledsen än vad jag ger sken av men inte låter det komma fram. Samtidigt vet jag ju att jag sörjer. Det visar sig på flera olika sätt. Jag är så himla himla trött hela tiden, har en lägre stresstålighet och väldigt enkla saker känns ofta som väldigt jobbiga. Jag har mail som ligger och jäser i inkorgen, messengermeddelanden är lästa men förblir obesvarade och en handduk som har legat på badrumsgolvet sedan i torsdags.

Igår tog jag mig i alla fall tid till att läsa igenom alla kommentarer ni lämnat här de senaste veckorna och försökte besvara en del. Ni är så många kloka som läser den här bloggen och jag uppskattar varenda en av er. Jag är också glad att jag har så många människor i min närhet som låter mig känna som jag känner. Som låter mig jobba om jag vill, vara glad om jag är det och ledsen om jag är det. Som låter livet ticka vidare när det behöver ticka vidare och stanna när det behövs.

4 dagar, 4 frukostar

Förra veckan hade jag en sån himla bra frukostvecka. Allt blir ju liksom lättare nu när ljuset återvänt, likaså att komma på roliga saker att äta till frukost. Tänkte att vi kunde kolla vad jag stoppat i mig!

I måndags åt jag chiapudding med färska jordgubber. Chiapudding gör jag ju som alltid enligt detta recept eftersom det blir godast. Till det åt jag levaintoast med jordnötssmör, banan och lönnsirap. Och så kaffe plus juice till.

I tisdags gjorde jag fruktsallad av en skruttig gammal grapefrukt som låg längst inne i kylen. Tillsammans med mynta då, för det är väldigt gott ihop. Till det åt jag äggröra (recept här) och drack kaffe och juice.

På tisdagkvällen fick jag ju magsjuka och åt ingenting fram tills onsdag förmiddag. Då var Magnus snäll nog att servera frukost på sängen i form av lite banana split bowl. Väldigt gott, från @AStoveStory på instagram. Enkelt också – stek 1/2 dl granola med 1 tsk honung och 1 tsk kakao, servera med yoghurt, en halv bana och kokosflingor. Klart!

I torsdags rensade jag kylskåpet på de arma jordgubbar och den halva banan som var kvar och använde dem som topping till en bovete- och havregrynsgröt med solrosfrön, pumpakärnor och chiafrön. Med skummad mjölk till, vilket är ett väldigt bra tips om ni har en skummare hemma. Gör vilken tråkig vardagsgröt som helst lite lyxigare.

Och på torsdagskvällen åkte jag ju hem till Umeå för mammas begravning och med det tog också frukostdokumentationen slut.

2 filmer på bio som du måste se

Hej på er! I skrivande stund sitter jag på Arlanda och väntar på att boarda ett plan som tar mig hem till Umeå. Tänkte passa på att kika in och dela med mig av två filmtips som går att se på bio just nu. Och säkert på annat sätt också om ni skulle vilja det.

Först ut är Moonlight, som de flesta kanske redan har sett (helt ärligt u should’ve, hallå den är så hypad plus vann en Oscar för bästa film) men hur kan jag tipsa om två filmer på bio utan att nämna detta mästerverk? Moonlight är en så jäkla välgjord film om en ung svart man vid namn Chiron och hans uppväxt i ett fattigt område kantat av droger, osäkra familjeförhållanden och machokultur. I princip hela gasten består av svarta skådespelare (Naomi Harris är helt makalös) och storyn, som kretsar svarta HBTQ-frågor, får som nästan aldrig annars får komma till tals.

Jag och Magnus såg Moonlight en tisdagkväll när jag just kommit tillbaka till Stockholm efter att vi fått min mammas cancerbesked och var i ärlighetens namn inte riktigt i fas för att se en “ordentlig” film men blev ändå helt tagen. Så så så fin film. Jag ville liksom aldrig att den skulle ta slut.

Film nummer två är Sameblod, som jag och Magnus såg i söndags. Den handlar om Elle-Marja som är same och växer upp i 30-talets Norrland. Då, precis som idag, finns en utbredd rasism mot samer och tillsammans med sin syster tvingas hon gå på internatskola med andra samiska barn där de hålls isär från resten av samhället och utsätts för rasbiologisk forskning och dokumentation. Till slut får Elle-Marja nog och tvingas lämna sitt samiska arv bakom i jakten på en annan framtid.

Förutom att vara så himla välgjord (ändå att det finns denna filmskaparbegåvning i Sverige?) är det också en sådan himla viktig film. Förutom att den så mästerligt behandlar hur förtryck kan leda till självhat och hat mot sin egen kultur, upplyser den också tittaren om den Sveriges mörka historia kring samer. För egentligen är det ju helt sjukt hur stora kunskapsluckor det finns om just detta än idag. I skolan läser vi om rasbiologin i nazityskland i skolan men inte om vår egen historia och hur vi genom historien kolonialiserat samerna. Än idag finns ett enormt hat mot samer och deras kultur och fortfarande fördrivs samer från sina jakt- och renskötarmarker. Det är liksom inte en slump att vår riksdag gång på gång fattar beslut som hotar rennäringen och därmed också många samers livsföring och kultur och att SD nyttjar föraktet mot samerna när de försöker ragga röster i Norrland.

Helt klart årets bästa och viktigaste svenska film. Se den!