Dokumentärtips // The Propaganda Game

the-propaganda-1

Titel: The Propaganda Game

Längd: 75 minuter

I torsdag såg jag, Nellie och Amanda en himla intressant dokumentär på Netflix vid namn The Propaganda Game. Den handlar om Nordkorea, ett land som en aldrig upphör att fascineras av.

the-propaganda-2

Dokumentärfilmaren Alvaro Longoria får något som ytterst få har fått, nämligen möjligheten att ta med en kamera in i Nordkorea. Till sin hjälp har han Alejandro, en som spanjor som jobbar för Nordkoreas regering som någon form av talesperson, som guidar honom genom landet, bestämmer vad han ska se, vilka han ska träffa och sånt där.

the-propaganda-3

För övrigt så ogillar jag Alejandro något fruktansvärt. Han känns så mycket som den där personen i skolan som ville vara med de coola men inte fick pga var en tönt och som gör allt för att bli populär bland de med makt. Som t ex att flytta till Nordkorea där han är värsta hjälten.

the-propaganda-4
the-propaganda-6

 

Hela landet känns lite grann som en sekt där ledaren är som en gud och alla dyrkar honom på en helt orimlig nivå. Barnen i skolan sjunger låtar om honom, människor lägger blommor vid hans staty när de gifter sig och sörjer hejdlöst när han dör. Det är ett så jäkla konstigt fenomen samtidigt som en kan förstå varför det blir som det blir.

the-propaganda-5

Överlag är det en så himla bra och intressant dokumentär som försöker att på ett ickeom ett land som indoktrinerats till att hata väst (och främst USA), där landets historia vinklas för att hjärntvätta befolkningen och där makten fullkomligt ljuger befolkningen i ansiktet.

the-propaganda-7

Dokumentären tar också upp ryktesspridningen kring Nordkorea och att folk helt verkar sakna källkritik kring nyheter som påstås komma från landet, något som bland annat Alejandro kritiserar starkt. Samtidigt får vi i samma veva se honom stå och säga till studenter att andra länder avundas Nordkorea. Så knäppt.

the-propaganda-8

Det är liksom omöjligt att ens förstå sig på något alls om Nordkorea och i slutändan blir en nästan mer förvirrad efter dokumentären än innan. Trots att dokumentären försöker vara objektiv är det så himla svårt att bilda sig en uppfattning om landet allt är så slutet och omöjligt att få grepp om. Hur som helst är den väldigt sevärd och går att hitta här!

Back to basics

analogt-1

 

Den senaste tiden har jag blivit mer och mer sugen på att fota en del analogt. Min kompis Nellie köpte en engångskamera i somras som tog så himla fina bilder och även om jag älskar min systemkamera som jag köpte i november så är den både rätt mycket större än min gamla kamera och saknar inbyggd blixt, vilket gör att den inte riktigt passar i alla sammanhang. Så i lördags fick jag ett litet infall och budade hem en gammal analog Pentax-kamera från 80-talet för någon hundralapp på Tradera. Sedan slog det mig att jag inte har en jävla aning om hur en fotar analogt, vilken film som är bra och var och hur en kan framkalla allt. Hur som helst köpte jag två rullar av Kodaks Portra-film samtidigt som jag hämtade ut kameran hos DHL och tänker väl att det får lösa.

Juliette

I måndags var jag, Magnus och Nellie och fikade på Juliette. Det är ett nytt café by day slash cocktailbar by night som ganska nyss öppnat i Umeå. Alltid kul eftersom vi inte direkt är bortskämda med sånt i Umeå.

Vi pratade lite med hon som äger hela huset som caféet ligger i och tydligen är allt nyrenoverat i samma tappning som huset var ursprungligen med bland annat tapeter som är replikor av en 1860-taltapet. Får nästan panik över hur fint det är.

Jag och Magnus passade på att äta våra första semlor för i år. Förstår verkligen inte er som prompt väntar med semlor till fettisdagen? Ni måste verkligen hata livet.

Helt plötsligt blev vi överraskade av bästa Amanda som just kommit hem efter två månader i Asien.

Vi satt och pratade en massa om hennes resa, om vad som var nice och vad som var onice och sånt. Ett exempel på det senare var 20-åriga killar från sverige som verkar tycka att det är en kul grej att köpa sex när en är Thailand. Och så finns det dem som säger att det inte finns några problem med kvinnosynen hos svenska män. Fyfan.

Sedan njöt vi av solen och fick en liten sneakpeak på ett eventuellt låtprojekt som Magnus jobbar med.

Vid halv två skulle Nellie iväg och jobba men vi andra satt kvar ett tag kvar medan solen började vandra lägre och lägre på himlen utanför.

Men sedan blev det även dags för oss att bege oss hemåt för jag skulle iväg och jobba. Och sen hände det inte så mycket mer kul den måndagen.

Chiapudding med honungsstekt grapefrukt

Ingredienser

1 röd grapefrukt

Smör

Honung

Chiapudding (enligt detta recept)

En av mina favoritsaker att äta till frukost är som ni redan kanske vet chiapudding. Jag gör alltid mitt egenkomponerade recept med kokosmjölk och allra helst med färska till. Men eftersom att färska bär är rätt pricey, plus att det blir rätt långtråkigt att äta samma sak jämt, försöker jag alltid hitta nya grejer att toppa min chiapudding med.

Det senaste tillskottet i den skaran är grapefrukt. Grapefrukt, och citrusfrukter överlag, är väldigt billigt just nu och det här receptet är en egen liten take på ett recept som jag hittade i ICAs reklamblad förra veckan. Classy som jag är.

Hur en går tillväga är väldigt enkelt – börja med att skära bort skalet på grapefrukten med en kniv och skär därefter frukten i skivor. Bryn en klick smör i en stekpanna, lägg i grapefruktskivorna och ringla över lite honung. Stek sedan i någon minut på varje sida tills frukten fått lite yta och servera med chiapudding. Mycket smakligt och känns mer som en dessert än en frukost. Och det är ju nice.