Måndag

Godmorgon! Är tillbaka i Stockholm igen sedan igår. Jag har varit hemma i Umeå i helgen för min mammas begravning och det har varit fruktansvärt jobbigt, men ändå lite som ett avslut. Eller ett avslut var det nog inte, för när tar sorg egentligen slut? Men det kändes som att det gick att andas lite lättare efteråt i alla fall.

Jag har funderat en del på det här med sorg de senaste dagarna. Lite om att det ibland känns som att när en sörjer så bär en automatiskt på andras sorg. Rent rationellt vet en ju att all sorg är olik den andra, men emotionellt känns det ibland som att det finns så mycket som sorgen borde vara. Jag går inte omkring och är ledsen hela tiden, och emellanåt känns det som att andra tycker att jag inte är så ledsen som en ska vara. Eller tror att jag egentligen är mer ledsen än vad jag ger sken av men inte låter det komma fram. Samtidigt vet jag ju att jag sörjer. Det visar sig på flera olika sätt. Jag är så himla himla trött hela tiden, har en lägre stresstålighet och väldigt enkla saker känns ofta som väldigt jobbiga. Jag har mail som ligger och jäser i inkorgen, messengermeddelanden är lästa men förblir obesvarade och en handduk som har legat på badrumsgolvet sedan i torsdags.

Igår tog jag mig i alla fall tid till att läsa igenom alla kommentarer ni lämnat här de senaste veckorna och försökte besvara en del. Ni är så många kloka som läser den här bloggen och jag uppskattar varenda en av er. Jag är också glad att jag har så många människor i min närhet som låter mig känna som jag känner. Som låter mig jobba om jag vill, vara glad om jag är det och ledsen om jag är det. Som låter livet ticka vidare när det behöver ticka vidare och stanna när det behövs.

Comments

  1. Alma

    <3

  2. elise

    fruktansvärt fint skrivet. <3

    1. Eric - smdlnd

      <3

  3. Saga

    ❤️

    1. Eric - smdlnd

      <3

  4. Hannah

    Så vackert du skriver. Får ont i hjärtat, känner så igen den där sorgen. Bara för att tårar inte rinner betyder det såklart inte att en inte är ledsen. Sorg för mig är precis det där, den tunna linjen mellan leende och irritation, odiskad disk och handdukar som aldrig lämnar kakelgolvet, smuts i hörnen, två extra timmars sömn. Sånt. Ta hand om dig, så fint att du har människor runt dig som förstår.

    1. Eric - smdlnd

      Exakt, det är precis så för mig med. Samtidigt måste en hela tiden påminna sig om att inget är rätt eller fel liksom även om det rätt ofta känns som att det finns ett tydligt sätt som en förväntas vara på. Kram!

  5. Julia

    Så klok du är. Det här med sorg är ju högst individuellt och jag tror inte det finns några rätt eller fel, ändå är vi snabba med att sätta en mall för hur det ska se ut. Men att bära på sorg betyder inte att hela ens övriga liv måste stanna upp och även om den är högst närvarande så kanske den inte alltid måste utåtageras. Var och en sörjer på sitt sätt och man kan bara lyssna på sig själv. Ta hand om dig!

    1. Eric - smdlnd

      Precis, som du säger är all individuell och det viktigaste är ju att hantera den på det sätt som är bäst för just en själv. Och tack <3

Leave a comment