Italien del II – En torsdag som började taffligt men som slutade på topp

Vi fortsätter med dag 2 i Italien! Då vaknade vi upp till denna vy från vårt sovrumsfönster.

Och denna från var balkong! Hur fint?

Vi drog på oss närmsta plagg från väskan och klev ut i trapphuset för att köpa kaffe på caféet mittemot!

Sedan dukade vi upp frukost! Yoghurt med nektariner, färska hallon, kaffe.

Plus varsin croissant, också från caféet mittemot. Och som visade sig vara fylld med lemon curd och dränkt i socker. Precis som kaffet. Åh Italien </3

Sedan klädde vi på oss ordentligt och gick i solen. Först ned till marinan där vi skulle försöka hyra en moppe, men alla var uthyrda i en vecka framöver. Lite jobbigt, eftersom vi upptäckt att det var rätt knixigt att ta sig runt på Sorrentohalvön utan eget fordon, så blev lite depp.

Men till slut peppade vi till oss lite, och gick till tågstationen för att åka in till Sorrento istället och pröva lyckan där. Var lite nojig att vi inte skulle få tag en moppe alls, eftersom vi inte hade förbokat, och när vi dessutom fick vänta i drygt 50 minuter på tåget även denna gång, var humöret inte riktigt på topp.

Men det blev bättre när vi kom fram till Sorrento och lyckades hitta ett ställe som hade lediga mopeder dagen efter.

Vi firade genom att promenera ner mot vattnet.

Och köpte varsin tanig solstolsplats på stranden för 14 euro :))

Och så spenderade vi några timmar i solen. Solade, badade, smörjde in oss med SPF och åt pizza. Pratade om hur sjukt det är att knapp finns några fria stränder nära städerna vi att vi är rätt bortskämda i Sverige med allemansrätt och sånt.

Sedan gick jag och den här hunken tillbaka upp mot stan.

Uppför många trappor med många obligatoriska San Pellegrino-stopp.

Efter att vi handlat lite snacks och oliver skulle vi ta en buss till en strand en bit längre ut på halvön som vi hört talas om, men den missade vi och eftersom den bara gick en gång i timmen fick vi planera om lite. Så vi promenerade ner mot vattnet igen istället. Via slingrande vägar kantade av klippor och stenhus.

Genom en tunnel.

Och till slut kom vi fram till Marina Grande, där vi skulle hitta någonstans att hänga.

Vi stötte på lite fina fasader och katten som smugit omkring vårt middagsbord kvällen innan.

Och till sist, när vi gått till änden av marinan, bort från Sorrentohållet och in bakom ett hotell, tog vägen slut och vi möttes av en skylt där det stod “Attenzione”.

Men de italienska kids som gick framför klättrade över stängslet, så vi hakade på.

Och kom hit! Till den kanske finaste stenstrand jag sett. Med havet åt ena hållet.

Och Marina Grande åt det andra.

Vi slog oss ned på en klippa, lagom långt upp för att slippa bli översköljd av vågor och lagom nära vattnet för att få känna lite saltstänk, och packade upp vår matsäck.

Och så satt vi och snackade, kollade på båtar som passerade, på Vesuvio i fjärran och på grupper av italienare som kom och gick från marinan för att klippbada.

Jag, som är kanske livets sämsta rebell, var superskraj för att italiensk polis/kustbevakning skulle komma och bötfälla oss, så för att lägga tankarna på annat vandrade vi vidare ut.

Tills vi inte kom längre.

Och vid det laget började klockan närma sig middagstid, så vi packade ihop och vände tillbaka mot bebyggelsen.

Över hala klippor och stenar.

Och tillbaka till marinan där vi slog oss ned vid en uteservering.

Vi drack lite Aperol Spritz och svettades i kvällssolen. Samt spelade en av säkert tvåhundra partier vändtia under hela resan.

Sedan blev det kväll och vi gick in Sorrento för att äta middag. På en restaurang belägen under citronträd med frukter stora som meloner men som var halvkasst i övrigt. Pastan var dock riktigt god, för oavsett var en går och hur bra stället är kan en räkna med god pasta i Italien. Så är det ju.

Fler inlägg från Italien
Italien del I – Väntan, vyer & livets vongole
Italien del III – Slingrande vägar & skymda stenstränder
Italien del IV – Fiordo di Crapolla, tusen trappsteg & en tryffelpasta
Italien del V – Positano, en lunchrepris & den sista solnedgången

Iskaffe × 2

Finns det något bättre än iskaffe på sommaren? Tror ej! Här är två varianter på det som jag brukar göra, den ena en snabbversion och den andra en långsammare. Båda lika goda, och båda recepten räcker till ca 2-3 koppar.

Först ut är den den traditionella cold brew-metoden! Denna tar ungefär 12 timmar att preppa (perfekt att göra kvällen innan det ska drickas) men blir väldigt gott! Tack vare att kaffbönorna inte värms upp frigörs inte lika mycket beskhet i kaffet, och istället kommer alla resterande smaker fram!

Börja med att blanda 5 dl vatten med ca 6-7 skopor nymalet kaffe i en karaff. Rör om ordentligt så att kaffet blandas med vattnet.

Och låt vila i kylskåp, gärna över natten, i minst 8 timmar. Gärna 12.

Filtrera därefter kaffeblandningen genom ett vanligt filter. Jag brukar göra i min Chemex men funkar såklart lika bra att hälla genom filtret i en vanlig, avstängd, kaffebryggare!

Serverade sedan i ett glas fyllt med is och en skvätt mjölk!

Metod nummer två, som är det japanska sättet att göra iskaffe, går snabbare men är minst lika gott! Perfekt att göra om sommaren överraskar med sol, eftersom vi alla vet hur nyckfullt Sveriges väder kan vara. Denna metod går säkert också att göra i en vanlig kaffebryggare, men bäst blir det om en använder en Chemex eller en annan pour-over-bryggare!

Börja med att fylla bryggarens kanna med is, ungefär en tredjedel av den totala mängden vatten. Eftersom jag gör totalt 500 ml iskaffe blir mängden is ca 150g.

Måtta därefter upp 4 skopor nymalet kaffe i filtret och koka upp resterande 350 vatten i en vattenkokare med pip. Fukta först kaffet med lite hett vatten och vänta sedan 30 sekunder för att låta det blomma.

Häll därefter resten av vattnet genom filtret i en mjuk stråle tills allt kaffe filtrerats.

När kaffet rinner ned över isen blir det kallt direkt och kylan gör att alla smaker från bönan “kapslas in”.

Servera sedan i glas med is och en skvätt mjölk! Eller drick som det är. Svalkande och gott på varma sommardagar!

Italien del I – Väntan, vyer & livets vongole

Förra onsdagen, efter flyg och buss och en tågresa i ett skränigt tåg från 1974, utan AC men med en gatumusikant som spelade dånande högt, var jag och Magnus framme här! I Piano di Sorrento! För semester! I värme! Så nice!

Vi passerade väldigt italienska vyer på väg till vår AirBnB-läggis.

Italiensk vy del 2.

Italiensk vy del 3.

Och till slut var vi framme vid vår lägenhet, som låg precis ovanför hamnen Marina di Cassano.

Närmare bestämt där uppe, i huset i mitten, med balkong över havet.

Men vi kom fram lite tidigare än planerat, och hyresvärden hade inte hunnit städa klart, så vi fick vänta en stund utanför.

Vilket ju såklart gick helt ok med tanke på att detta var vår utsikt åt ena hållet.

Och detta åt det andra.

Men till slut kunde vi droppa väskor på rummet, och efter lite snabb ompackning och en vända på en butik för inhandling av mat och vatten, promenerade vi ner för den snirkliga vägen mot stranden.

Och så klämde vi oss ned bland cigarettfimpar och solbadande italienska tanter och dukade upp vår väldigt provisoriska lunch i form av hallon, varsin banan, vatten och någon typ av ugnsbakat bröd. Sedan badade, läste och åt om vartannat tills vår hyresvärd smsade att städningen var klar.

Så då packade vi ihop våra grejer och promenerade upp mot lägenheten.

Vinkade hejdå till marinan.

Och hej till vår lägenhet! Som hade denna utsikt!

Alltså förlåt mer ärligt talat Italien, hur kan det liksom finnas en sådan här miljö? Dog.

När vi checkat in började det bli middagstid, så vi svidade om.

Och promenerade bort från vattnet, inåt landet.

Förbi pittoreska gator och pampiga trädgårdar där monsteror, svärmors tungor och citron- och fikonträd växte helt fritt och i mängder.

Och några minuter senare var vi framme vid stationen.

För att sedan, drygt 50 minuter senare (pga opålitlig kollektivtrafik snarare än långt avstånd), vara framme i Sorrento, som är den största staden på den sorrentiska halvön och där vi skulle hitta någonstans att äta.

Men först gick vi ned till vattnet för att kolla in solnedgången.

Så fint att ögonen gjorde ont. Fick nästan nypa mig armen för att se om det var på riktigt.

Åt andra hållet kunde vi se vår lägenhet, längst bort på vid klipporna.

<3

Sedan fortsatte vi gå, förbi lyxhotell och genom gränder, till Marina Grande, där vi skulle äta middag.

Bara några minuter från själva Sorrento låg denna fiskebåtshamn, mycket lugnare och genuinare än stimmigheten uppe vid huvudgatan. Här samsades fiskebåtar, restauranger och små sandstränder om ytan mellan bergen, och vid varje andetag fylldes lungorna av doften av tång och salt.

Vi hade googlat fram en restaurang, vid namn O’ Puledrone, som drevs av ett fiskarkollektiv och serverade nyfångad fisk från havet utanför på bord med dukar av gamla fiskenät. Vi satte oss precis vid vattnet, mittemellan en strandsatt fiskebåt och en svart hemlös katt som strök omkring mellan borden.

Och så beställde vi in mat. Magnus tog en caprese till förrätt.

Och jag någon typ av fisksallad.

Som vi sedan följde upp med en spaghetti alle vongole, som nog kan ha varit bland det godaste både jag och Magnus ätit i våra liv. Efter första tuggan blev vi helt tysta, avbröt alla samtal och åt varenda liten pastabit på tallriken med andakt.

Sedan, precis när solen gick ner bakom bergen tog, åkte vi hem till lägenheten igen. Och med det så var den första dagen i Italien slut.

Fler inlägg från Italien
Italien del II – En torsdag som började taffligt men som slutade på topp
Italien del III – Slingrande vägar & skymda stenstränder
Italien del IV – Fiordo di Crapolla, tusen trappsteg & en tryffelpasta
Italien del V – Positano, en lunchrepris & den sista solnedgången

Den sista dagen i stugan

Godmorgon! Jag är ju äntligen tillbaka i Stockholm efter någon veckas flängande. Har varit det sedan i måndags, då vi landade på Arlanda tidigt tidigt på morgonen och sedan dess har dagarna inte gått i många knop. Så lär det fortsätta tills på fredag, då jag och Magnus tar flyget ner till Österlen där vi hälsa på i Mirandas lantställe. Ser fram emot detta så mycket.

Jag har i alla fall hunnit gå igenom en massa av de bilder som jag samlat på mig sedan min semester började, så vi betar av lite tycker jag, och hoppar tillbaka i tiden till förra måndagen, då jag och Magnus fortfarande befann sig i min släkts sommarstuga i Angsjön.

Efter att det regnat hela dagen innan vaknade vi äntligen upp till lite sol. Vissa av oss piggare än andra.

Medan Magnus vaknade till liv gick jag ut barfota ner till sjön.

Jag undvek myror och kryp när jag gick runt i det fuktiga gräset och kollade runt bland lupiner, vass och små ängsblommor som stack upp lite här och var.

Och sedan gick jag in igen och gjorde frukost med Magnus. Yoghurt med nektariner.

Kaffe, såklart, plus ägg och mackor med färskost och skivad tomat.

Och såklart bra frukostsällskap. Som alltid.

Sedan fortsatte dagen i samma sommartakt som dagen innan. Magnus tog ut hängstolen till gungställningen och jag satt i en solstol och läste. Från stugan hördes P1 och från skogen fågelkvitter. Väldigt mindful ändå.

Efter någon timme blev det baddags.

Följt av iskaffe på verandan. Iskaffe har ju för övrigt blivit min nya drog, så läskade och svalt när det är varmt ute.

Sedan gick vi på upptäcksfärd på tomten. Bland annat in i lekstugan som vi lekte i som barn, och som en gång stod hemma i min mammas barndomshem i Bjurholm. Nu håller min mosters man på att rusta upp efter att den stått oanvänd några år.

Men inuti är allt sig likt. Samma små glas, skedar och fat vi gjorde lerkakor i och till och med menyn från “resturangen” jag och min syster hade här en sommar.

Vin röt, vit 15 kr. Bra pris.

Sedan gjorde vi en lunchsallad som vi åt på verandan. Med överblivna halloumibitar, dijonnaise och nektariner från tidigare måltider.

Och så fortsatte läsandet och radiolyssnandet och solandet i någon timme till.

Tills vi blev rastlösa och gick på en promenadrunda.

Det är så intressant hur saker kan ändras. När jag var liten tyckte jag nästan aldrig om att vara i stugan, och hatade mossan i gräset nere vid vattnet, alla mygg och insekter och den slemmiga botten i sjön. Men nu ville jag knappt åka därifrån. Funderar redan på hur jag ska lyckas klämma in en vistelse till innan vintern kommer. Kanske får åka upp i höst någon helg som en minisemester? Vi får se.

Men hem skulle vi för den här gången. Så efter ett sista dopp och lite ihoppackande i stugan hoppade vi in i bilen.

Och satte av mot Umeå igen.

På vägen hem stannade vi till vid Glassbonden utanför Vännäs.

Så mysig plats. För er som följt mig ett tag kanske minns att vi var här för två somrar sedan, med våra vänner Klara och Kalle? Det var även under samma utflykt som vi hittade vårt köksbord, som varit med på otaliga frukostbilder här på bloggen.

Den här gången gjordes dock inga loppisfynd. Istället åt vi åt glass med älgört och västerbottensost, kollade på kossor som betade och på älven som rann under hängbron innan vi köpte med oss en bytta med glass till min pappa och hoppade in i bilen igen.

Och åkte den sista biten hem till Umeå. Och med det så var den inlandstrippen över.