Italien del I – Väntan, vyer & livets vongole

Förra onsdagen, efter flyg och buss och en tågresa i ett skränigt tåg från 1974, utan AC men med en gatumusikant som spelade dånande högt, var jag och Magnus framme här! I Piano di Sorrento! För semester! I värme! Så nice!

Vi passerade väldigt italienska vyer på väg till vår AirBnB-läggis.

Italiensk vy del 2.

Italiensk vy del 3.

Och till slut var vi framme vid vår lägenhet, som låg precis ovanför hamnen Marina di Cassano.

Närmare bestämt där uppe, i huset i mitten, med balkong över havet.

Men vi kom fram lite tidigare än planerat, och hyresvärden hade inte hunnit städa klart, så vi fick vänta en stund utanför.

Vilket ju såklart gick helt ok med tanke på att detta var vår utsikt åt ena hållet.

Och detta åt det andra.

Men till slut kunde vi droppa väskor på rummet, och efter lite snabb ompackning och en vända på en butik för inhandling av mat och vatten, promenerade vi ner för den snirkliga vägen mot stranden.

Och så klämde vi oss ned bland cigarettfimpar och solbadande italienska tanter och dukade upp vår väldigt provisoriska lunch i form av hallon, varsin banan, vatten och någon typ av ugnsbakat bröd. Sedan badade, läste och åt om vartannat tills vår hyresvärd smsade att städningen var klar.

Så då packade vi ihop våra grejer och promenerade upp mot lägenheten.

Vinkade hejdå till marinan.

Och hej till vår lägenhet! Som hade denna utsikt!

Alltså förlåt mer ärligt talat Italien, hur kan det liksom finnas en sådan här miljö? Dog.

När vi checkat in började det bli middagstid, så vi svidade om.

Och promenerade bort från vattnet, inåt landet.

Förbi pittoreska gator och pampiga trädgårdar där monsteror, svärmors tungor och citron- och fikonträd växte helt fritt och i mängder.

Och några minuter senare var vi framme vid stationen.

För att sedan, drygt 50 minuter senare (pga opålitlig kollektivtrafik snarare än långt avstånd), vara framme i Sorrento, som är den största staden på den sorrentiska halvön och där vi skulle hitta någonstans att äta.

Men först gick vi ned till vattnet för att kolla in solnedgången.

Så fint att ögonen gjorde ont. Fick nästan nypa mig armen för att se om det var på riktigt.

Åt andra hållet kunde vi se vår lägenhet, längst bort på vid klipporna.

<3

Sedan fortsatte vi gå, förbi lyxhotell och genom gränder, till Marina Grande, där vi skulle äta middag.

Bara några minuter från själva Sorrento låg denna fiskebåtshamn, mycket lugnare och genuinare än stimmigheten uppe vid huvudgatan. Här samsades fiskebåtar, restauranger och små sandstränder om ytan mellan bergen, och vid varje andetag fylldes lungorna av doften av tång och salt.

Vi hade googlat fram en restaurang, vid namn O’ Puledrone, som drevs av ett fiskarkollektiv och serverade nyfångad fisk från havet utanför på bord med dukar av gamla fiskenät. Vi satte oss precis vid vattnet, mittemellan en strandsatt fiskebåt och en svart hemlös katt som strök omkring mellan borden.

Och så beställde vi in mat. Magnus tog en caprese till förrätt.

Och jag någon typ av fisksallad.

Som vi sedan följde upp med en spaghetti alle vongole, som nog kan ha varit bland det godaste både jag och Magnus ätit i våra liv. Efter första tuggan blev vi helt tysta, avbröt alla samtal och åt varenda liten pastabit på tallriken med andakt.

Sedan, precis när solen gick ner bakom bergen tog, åkte vi hem till lägenheten igen. Och med det så var den första dagen i Italien slut.

Fler inlägg från Italien
Italien del II – En torsdag som började taffligt men som slutade på topp
Italien del III – Slingrande vägar & skymda stenstränder
Italien del IV – Fiordo di Crapolla, tusen trappsteg & en tryffelpasta
Italien del V – Positano, en lunchrepris & den sista solnedgången

Comments

  1. rebecca

    alltså fy tusan vad carpigt, vilken dröm

Leave a comment