En onsdag i Malmö

Godmorgon! Här kommer de sista bilderna från vår andra och sista dag i Malmö! Kul ju!

Vi vaknade upp till solsken, så vi tog tillfället i akt och dukade upp till frukost på innergården! Mackor med pesto och soltorkade tomater, juice och kaffe.

Samt smoothie bowl, toppat med solrosfrön, cacaonibs, kokos och müsli! Hett tips från Saga, aka min pool of vegan knowledge, är att blanda i en sån där lite tjockare kokosmjölk i smoothien. På så sätt blir det krämigare, godare och mer mättande!

Sedan gav vi oss ut på stan!

Poserade framför grafitti som the real 90’s kids vi är.

Och så gick vi över kanalen och in till stan.

Förbi gulliga små hus.

Och tomma lokaler med uthyres-skyltar på dörrarna.

Både jag och Magnus har ju en dröm om att en gång öppna café, med roliga frukostmenyer och goda vegetariska lunchrätter och sånt. Den här lokalen hade varit perfekt, med stora fönster ut mot gatan och högt till tak.

Framme vid Drottningtorget och Boulebar blev vi glassugna, så köpte varsin kula glass.

Och så fortsatte vi vandrandet. Förbi små gränder och fina fasader och in en massa av Malmös vegan- och hälsobutiker.

Sedan stannade vi till på Holy Greens för att äta lunch!

Jag köpte en chévresallad, plus en grön juice som smakade väldigt nyttigt. Typ gurka.

Sedan gick vi över ännu en kanal och kom fram till hamnen, där Saga pluggar.

Bland annat i det här huset, som tillhör Malmö Högskola. Hon börjar ju andra året GDK, Grafisk Design och kommunikation, där nu till hösten.

Hon visade även i vilken av byggnaderna vår kompis Nellie ska plugga i, när hon börjar plugga på Malmö Högskola nu i höst. Är så pepp på att ha två av våra bästa personer på samma ställe nu i höst!

Sedan fortsatte vi vidare ut i hamnen för att leta rätt på ett café som jag sett på Instagram.

Vi passerade Lantmännens mintgröna silos och kvarnar.

Och till slut kom vi fram till caféet, som visade sig ha stängt igen och istället nu var hem åt filmskapare, inredare och annat. Så vi fick snällt vända hem igen.

Fick en trevlig promenad i alla fall. Samt bra photo-ops.

 

När vi kom i stan igen stannade vi till en kortis på Sefr Sefr som har en sån fin butik.

Och sedan gick vi hem igen, med ett kort stopp på Mormors Bageri för lite fikainköp.

Som vi sedan fikade tillsammans med Mattias, Sagas BF, som legat hemma med feber hela dagen den stackarn.

Sedan packade jag och Maggan ihop våra väskor och skynda till flygbussen, och med det så var den Malmövistelsen över!

Bilder från min mobil, från min vecka & min helg

Måndag. Ny vecka. För mig står jobb jobb jobb på schemat. Har en stor pitch på onsdag och en massa annat drar igång efter det. Eventuellt blir något besök på fashionweek också, samt lite fest. Och så ska jag lämna in mina analoga rullar från i somras på framkallning. Kanske är det den sista riktiga sommarveckan som kommer nu, dels eftersom det bara blir kallare och kallare men också eftersom att det till helgen är Popaganda och september. Just Popaganda brukar ju vara det som knyter ihop säcken som kallas sommaren för mig. Eller så var det i alla fall i fjol. Även om det i och för sig en väldigt mild höst, med varmt väder nästan hela vägen in i oktober. Det kan vi ju hoppas på även i år, men egentligen är jag ändå rätt redo för höst (kommer ångra att jag skrivit detta i november).

Men hur som helst, jag tänkte att vi tittar lite på vad som skett den senaste tiden, via min mobil. Från min helg och dagarna innan det.

Det märks redan att solen står lägre på himlen nu, och målar mönster hemma i lägenheten som den inte gjort sedan i våras. Om vi bortser från att det de facto innebär att dagarna bara blir kortare, så blir jag hemmakär på nytt. Trivs så himla bra i vår lägenhet just nu, vilket ju är tur med tanke på att månaderna framöver innebär mycket inomhushäng.

Har ju jobbat en del, och fått träffa vår kontorshund igen. Han väger säkert dubbelt så mycket som innan sommaren, om ni minns hur liten han var då?

Jag och Magnus var på event i torsdags. På The Cords & Co, en ny butik som säljer manchesterplagg i fin kvalité. Finns på både Åsögatan och Stureplan. Himla fin butik den sistnämnda.

Har även spenderat typ halva min lön på hudvård från Biologique Recherche. Har velat testa en hel rutin från detta franska märke ett bra tag nu, men det är ju så dyrt så dyrt. Men fick ett infall förra veckan i alla fall och gick loco på Skincity. Återkommer med vad jag tycker såklart.

Sedan kom helgen och Magnus åkte till Umeå på bröllop och jag blev kvar här. Unnade mig ensammiddag i form av bao med marinerad halloumi, inlagd gurka som jag hade kvar från förra helgen, romansallad, srirachasås och kewpiemajonnäs. Halloumin marinerade jag i 3 msk soja, 2 msk riven ingefära, 1 klyfta vitlök och 1 msk honung och stekte sedan tills frasigt (recept från Julias blogg, tack för det!). Denna gång använde jag köpta baobröd som jag hade i frysen, men har ju gjort sådana från grunden förut så det går ju också!

Lördagen spenderade jag mestadels inomhus. Åt smoothiebowl plus toast med vb-ost och marmelad till frukost, och läste tidningen från pärm till pärm.

Avslutade med en liten croissant, pga helg.

Yogade lite.

Och åt en slags caesarsallad till middag. Utgick från detta receptet gällande dressing etc, men adderade hjärtsallad stekt i smör + 1 skivad vitlöksklyfta. Väldigt god helgmat.

Morgonen efter fortsatte i samma lugna tempo. Drack kaffe och läste tidningen.

Sedan åkte jag in till stan och åt lunch på Kafferang.

Med denna! Malin! Som jag inte sett på veckor. Hon har just börjat på Nyckelviksskolan, i textil, och har gjort en massa coola modelluppdrag sedan sist vi sågs. Hängde med henne hela förmiddagen och pratade förhållanden, modebranschen och vad det innebär att lyckas.

Och sedan åkte jag för att att äta middag med Magnus, som bokat om sin hemresa till ett tidigare flyg för att vi skulle få spendera söndagskvällen ihop. Det var fint.

Hoppas ni får en fin vecka!

En sista semesterdag i Stockholm, med Orangerimuseum & middag i Sundbyberg

Godmorgon söndag!

Hoppas ni har en fin helg. Magnus är i Umeå på bröllop, så är själv här hemma och helgen har inte direkt gått i många knop. Rätt skönt det också, och det är ju viktigt att vila också.

Tänkte visa lite bilder från en annan dag som var lite mer händelserik – nämligen min och Magnus sista riktiga semesterdag i Stockholm. Efter att ha varit ute och flängt veckorna innan unnade vi oss en lång sovmorgon i sängen innan vi till slut klev upp och gjorde i ordning frukost; smoothiebowl med granola, bipollen och pumpakärnor, plus rostat surdegsbröd med västerbottensost och marmelad på gröna tomater som vi köpt på Olof Viktors när vi var och hälsade på Miranda och Mattias på Österlen.

Och så drack vi kaffe, ur våra nyinflyttade koppar av Lena Willhammar. Skrev ju om dem här, i ett inlägg om mina sommarinköp!

Sedan åkte vi på utflykt, eftersom sånt är kul att göra på lediga dagar. Denna gång bar det av hit, till Ulriksdals slott.

Hade aldrig varit här tidigare, men efter att ha sett bilder härifrån då och då på Instagram (för evigt mitt största inspirationsguide till ställen att besöka) kändes det som en passande aktivitet en ledig sommardag.

Vi spatserade runt i lite slottsträdgården, under lummiga fruktträd och bland grusiga gångar.

Det kändes lite som ett Drottningholm, fast mindre och med mycket färre turister.

Vi tog sikte mot det lusthus som stod i skogsbrynet mittemot slottet.

Som hade en fin utsikt åt ena hållet.

Och en ännu finare åt det andra.

Magnus hittade en gunga som han skulle testa.

Och sedan vände vi tillbaka mot slottet, och närmare bestämt orangeriet, som var huvudmålet med vår utflykt.

Det är nämligen ett museum, med en massa skulpturer av svenska konstnärer, som Carl Eldh, Johan Tobias Sergel och Carl Milles, vars hem jag och Magnus besökte förra hösten om ni minns?

Himla fint, fullt med skulpturer från golv till tak.

Vi kikade runt ett tag.

Kollade på skulpturer och växter, för förr var ju Orangerimuseet faktiskt ett orangeri. Alltså där de vinterförvarade medelhavsväxter till slottsträdgården under vinterhalvåret.

Jag såg ut så här, blåslagen och med skrapsår i ansiktet efter min lilla svimning på tunnelbanan dagen innan. Kände mig inte på topp direkt.

Men själva museet var fint. Kanske Stockholms instagramvänligaste? Eventuellt kan Carl Eldhs Ateljé konkurrera lite.

Till slut, efter att ha kollat i varenda vrå, kände vi oss färdiga och gick ut igen.

Och så satte vi oss på slottscaféets uteservering.

Åt varsin Västerbottenspaj.

Och satt och fikade och läste. Hade kommit ungefär halvvägs i ett litet liv, och Magnus var nästan klar med Malin Giolito Perssons Störst av allt.

Sedan öppnade sig himlen helt plötsligt och vi fick ta skydd under en ek medan vi väntade på att ösregnet skulle passera.

Men som på typiskt sommarmanér försvann det lika snabbt som det kom. Vi kände oss dock ganska färdiga överlag, så efter ett varv runt slottet vände vi tillbaka mot bussen igen.

Passerade några änder på vägen som Magnus försökte locka på utan större resultat.

Och så sade vi hejdå till Ulriksdal. Trevlig halvdagsutflykt ändå.

Någon timme senare var vi i Sundbyberg, hos Clara, där vi skulle äta flatbreadpizza i vattentornet bredvid hennes lägenhet.

Vi har tänkt äta här hur länge som helst, men det hade inte blivit av förrän nu då, så vi slog på stort. Beställde in parmesansnittar, olika pizzor (min med rostad paprika, kalamataoliver, karamelliserad lök och rosmarin var +++++) och rödvin.

Och så snackade om sommaren, jobb, hudvård och brun-utan-sol och om framtiden tills solen började vandra ner på himlen och vi började vandra hem.

Ett sånt himla bra slut på en himla bra dag.

Ett litet liv

Jag tycker att det är så svårt att recensera något som redan är så hyllat och läst av så många, men jag känner ändå att jag måste skriva något om den här boken, Ett litet liv, som jag har läst under de senaste veckorna och som verkligen skakade om mig. Inte för att den på något sätt var en perfekt bok (det hade lätt kunnat redigerats bort rätt många sidor) utan för att den verkligen påverkade mig så djupt och fortfarande hänger sig kvar. Det är en av de absolut tyngsta böckerna jag läst, och helt ärligt var jag inte riktigt beredd på att bli så pass tagen.

I boken får vi följa fyra killar, Willem, Malcolm, JB och Jude, som just lämnat collegeåren bakom sig och äntrat en vuxen tillvaro i New York med hela livet framför sig. Precis som för i princip alla unga brottas de med tankar om vad som förväntas av dem och vad de själva vill åstadkomma i sitt liv. Det finns egentligen inget som avslöjar vilken tidpunkt boken utspelar sig i, genom hela boken känns det som att allt pågår i någon slags nutid, men Yanagihara sätter verkligen fingret vår tids tankar kring vad som anses som lyckat och hur en ska och inte ska leva sitt liv. Om strävan, ambitioner och vår generations vägran att acceptera något som inte är självvalt.

I bokens början skiftar perspektivet mellan de olika vännerna och som läsare får en följa hur de orienterar sig genom tillvaron, med tillbakablickar från deras liv och oro inför deras framtid. Länge känns boken som coming-of-age-roman, och Yanagihara lyckas verkligen med konststycket att få en att relatera med varenda en av karaktärerna och deras känslor om otillräcklighet och rädsla för att livets utmaningar och tristess långsamt tar död på något inom en.

Men ju längre boken fortskrider desto mer riktas fokus mot Jude, som ingen av vännerna vet särskilt mycket om men som alla vet har gått igenom något fruktansvärt. Judes hela tillvaro handlar väldigt mycket om att till alla pris dölja den delen av honom, och aldrig låta någon, inte ens hans närmsta vänner, få veta vad som egentligen har hänt. Vad det är som har gjort honom halt, att han aldrig vill visa sig utan kläder och vad som ligger bakom att han ibland får så kraftiga bensmärtor att han inte går att få kontakt med förrän anfallet gått över.

Genom historien får en dock bit för bit veta saker om hans förflutna, som ibland är så mörka och jobbiga att en måste ta pauser för att kunna fortsätta läsa vidare, men som ändå gör att en klamrar sig fast, oförmögen att inte läsa vidare.

Vi får följa Jude genom livet och hur vänner runt omkring ständigt kämpar med hjälpa någon som kanske vill eller kan ta emot den hjälpen han får. Som älskar någon som inte vill eller kan bli älskad. Jag blir ständigt förundrad över hur målande och vackert Yanagihara beskriver hjälplösheten och känslorna som de flesta kanske upplevt men som kan vara så oerhört svåra att sätta ord på.

Ett litet liv är verkligen vad just titeln säger; ett liv. Fast inte särskilt litet, utan snarare något omvälvande och stort. Jag tror inte att jag läst en bok som verkligen får mig att tänka och känna så intensivt som just denna, och ibland tänker jag att jag levt flera livstider genom boken. Karaktärerna hänger sig kvar i ens huvud, insikter och tankar ur boken har fått mig att omvärdera min egen värld och livet och människorna omkring mig. Mest känner jag, precis karaktären Willem beskriver, en enorm vördnad inför livet. Hur stort och hur svårt det är och hur brutalt det kan vara, men att vi ändå inte ger upp. Och hur det lika delar är fint men också oerhört sorgligt att det ska behöva vara så.

Kanske den bästa bok jag läst, och kan verkligen rekommendera den till varenda en.