Mina julklappar

Can’t help it men jag gillar ju julklappar. Förstår grejen med köphets, miljöpåverkan och paket i drivor, men tycker inte att vi ska underskatta att få ge bort (eller själv få) en riktigt genomtänkt present. Något som absolut inte behöver vara vare sig mycket, dyrt eller unikt, men som mottagaren uppskattar, får användning av och som förhoppningvis ger glädje länge. Jag hade tur som fick en massa fint i år, som jag tänkte att vi kan kika på.

Av mina systrar fick jag en ljusstake från Hein Studio, en som jag redan har en av. De är som moduler, stapelbara och går att liksom bygga större ljustakar av. Så nu har den nya fått göra den gamla sällskap på köksbordet.

Tycker det blev så fint, fyllde ut bordet mycket bättre utan att bli för massiv.

Mina systrar gav mig också boken Call me by your name som filmen med samma namn är baserad på. Har längtat så efter att få läsa denna, men har velat vänta tills efter jag sett filmen. Misstänkte ju filmen skulle vara bra, och att läsa boken skulle höja hela upplevelsen efteråt, så som det ofta kan vara. Har hunnit en bit in nu, återkommer såklart när jag är färdig om det stämmer.

Av Magnus föräldrar fick jag kokboken Sallad av Tommy Myllymäki.

Så många spännande salladsrecept i denna, de flesta vego eller hyfsat lätta att göra om. Har redan hunnit testa ett – denna sallad med endive, mandel och ugnsbakad jordärtskocka – och ser fram emot att testa mig igenom resten framöver!

Av Magnus själv fick jag denna fina kniv från spanska Pallarés. I kolstol och buxbom och handslipad i Spanien. Han överraskade också med att ha bokat bord till oss på Sushi Sho, en japansk restaurang med en Michelinstjärna här i Stockholm. I januari ska vi dit, är så pepp!

Och så av min pappa fick jag dessa, fyra vinglas från Riedel. Så tunna och fina i sin form, med precis lagom tyngd i handen. Kommer dricka många flaskor vin ur dessa kan jag tänka mig.

Mitt 2017 – Mars till juni

Vi fortsätter med årssummeringen och är nu framme i april.

Var fortfarande inne i en väldigt underlig period då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra och hur jag skulle bete mig. Efter en tids flängande mellan Umeå och Stockholm hade jag klarat av mammas begravning och pappas flytt, och börjat jobba så smått.

Mycket hände under den här tiden. Gjorde t ex min första större produktion som AD när vi hade en filminspelning/fotografering för Philips Beauty.

Jag inledde mitt Bukowskisberoende  köpte en Alvar Aalto-vas.

Och skrev ett inlägg om mina kameror.

 

I slutet av månaden var det påskhelg som jag och Magnus inledde med frukost på Greasy Spoon.

Sedan hoppade jag på ett tåg norrut, till Sundsvall, för hänga med dessa – pappa, mina systrar och hundarna. Och fira påsk såklart, även om det kanske inte riktigt var så mycket att fira. Fint i alla fall att få umgås lite familjen, utan en massa måsten och saker som behövdes göras.

Någon vecka senare åkte jag med Magnus och hans familj till Prag.

Drack tjeckisk öl på U Fleků.

Och var helt hänförd av hur vacker staden var.

Vi turistade runt. Besökte synagogor i Judiska kvarteren.

Och vandrade runt i ett grönt och frodigt Prag. Vilken jäkla plats alltså.

Vi besökte vinbarer.

 

  

Och avslutade resan med en födelsedagsmiddag för Magnus bror på Eska, en restaurang i ett gammalt bageri i stadsdelen Praha 8. Hade en helt fantastisk resa som betydde så mycket i allt det mörka som var då.

April/maj-tiden var rätt intensiv resemässigt, som om jag ville kompensera efter veckor av paus, och någon helg efter att vi kommit hem från Prag åkte vi till Köpenhamn med Saga.

Vi åt frukost på Atelier September.

Strosade runt på Köpenhamniska gator.

Förbi en massa fina butiker, som alltid i CPH, och så firade vi Valborg i Lund. Magnus jobbade den 1a maj, så vi flög hem på valborgseftermiddagen, stupfulla efter att ha suttit ute hela dagen i gassande sol. Inte ett av mina stoltaste ögonblick.

 

När vi var tillbaka till Sverige passade vi att uppleva senvåren i Stockholm. Gick i butiker som Dusty Deco, som då hade rätt nya lokaler på Östermalm.

Vi hängde med Clara. Åt pizza t ex.

Och drack Cava.

Jag och Magnus fyllde köksfönstret med kryddväxter.

Och så introducerade Miranda oss för livets nudelrätt. Recept hittar ni här!

Våra Umeåkompisar Klara och Kalle kom på besök, himla trevligt.

Och jag fortsatte med mitt hudvårdsintresse och beställde hem fina Mujigrejer från Ebay.

I mitten av maj fyllde jag 23 och blev uppvaktad med tårta på morgonen.

Och middag på Indio på kvällen, med Magnus, Mattias och Miranda.

Sedan åkte jag och Maggan till Paris.

Vi bodde mitt emot ett hål-i-väggen-tacoställe (som visade sig vara supernice) mitt i Marais.

Och spenderade våra första dagar strosande runt i området.

Vi besökte orimligt fotogeniska Atelier Brancusi som sjukt nog är helt gratis att besöka.

Och mysiga små bokhandlar.

Vi hann med en hel del museer. Bland annat helt knäppa Musée de la Chasse et de la Nature.

Och Galerie de Paléontologie et d’ Anatomie comparée som var så vackert så vackert.

Palais de Tokyo likaså.

Och så sist men inte minst Musée Bourdelle som hade en sån himla intressant utställning om Cristóbal Balenciaga.

Men mest strosade vi runt i ett varmt och vackert Paris.

Hängde vid Seine på kvällen och drack bubbel.

Medan solen gick ner och turistbåtar tuffade förbi.

Hade det så himla bra, och vill så gärna åka tillbaka. Om och om igen.

När vi kom hem fortsatte mitt Bukowskisurfande och jag budade hem ett nytt soffbord som verkligen lyfte hela vårt vardagsrum.

Det gamla soffbordet fick Miranda ta över, så en helg lånade hon bil och kom och hämtade det. Vi passade på att roadtrippa runt i Stockholm, och gick på loppis i Kransen.

Och på kvällen dammade jag och Magnus av detta härliga recept, på livets linsgryta.

Magnus åkte till Köpenhamn en sväng och kom hem med denna fina Matisseposter. Hade letat efter en hela Parisresan men utan resultat.

Och under en långhelg i början på juni åkte vi upp till Umeå för att hänga med hundar och vänner, som Nellie här.

 

Och så firade jag drygt ett år i Stockholm genom att skriva ihop mina bästa guide för Sommarstockholm. Här är inlägget, feel free att spara för en solig dag.

Amanda fick sommarlov från plugget i New York och kom tillbaka till Sverige. En helg hälsade hon på oss i Stockholm.

Och veckan efter var det midsommar. Jag dokumenterade min dag genom det jag åt, som exempelvis denna auberginesill. Kanske den bästa svenska sommarrätt jag vet.

En söndag åkte jag, Magnus, Miranda och Mattias till Artipelag och kollade på Edmund de Waals utställningen, som var väldigt fin men lite monoton.

Och i övrigt försökte vi maxa Sommarstockholm innan semestern.

Vi besökte Thielska Galleriet.

Och utforskade de gamla industribyggnaderna på Kvarnholmen i Nacka.

Sedan övergick juni till juli, och högsommaren kom, men det får ni se vid en annan dag.

En julhelg








Godmorgon på er!

Hoppas ni haft en härlig ledighet. Jag och Magnus landade i Stockholm igår kväll efter några dagar i norr, i Sundsvall och i Umeå som ni redan vet. Har några korta men precis lagom lediga dagar där jag hunnit med långa promenader i vintersol, öppnat paket och firat jul, sett Call me by your name med Magnus på bio, varit ute på hemvändarkväll och träffat massa gamla kompisar och till råga på allt blivit morbror. Till en liten pojke, född kl 13.03 på självaste julafton. Känns så himla häftigt och stort och fint. I slutändan blev en helg som jag kanske inte sett särskilt mycket fram emot precis så bra som den hade kunnat bli.

Mitt 2017 – januari till mars

Om några dagar tar 2017 slut. Det här året varit så otroligt speciellt. På vissa sätt har det varit det längsta i mitt liv och på andra sätt det kortaste, och under dessa tolv månader har det känts som att jag åldrats kanske 100 år. Därför kändes det också som att det var på sin plats för en riktig summering, eftersom att det för det mesta bara swishat förbi och jag famlat för att få grepp och hålla mig på benen. Så här kommer den första delen – januari till mars.

Jag och Magnus spenderade vår nyår och de efterföljande dagarna i Umeå. Minns att året startade långsamt, och att jag inte hade den där riktigt nyårskänslan som en brukar ha i kroppen.

När vi kom tillbaka till Stockholm visade jag upp mina julklappar. Bland annat detta kit från Aesop.

Vi åt frukostar.

Och promenerade runt ett snöigt Stockholm.

Spenderade mina helgmorgnar med denna.

Och helgkvällar med Clara.

I mitten på januari kom mina systrar på besök över en helg. Tanken var från början att mamma också skulle följt med, men hennes (som vi trodde då) långdragna lunginflammation ville inte ge med sig, så istället blev det vi tre.

Vi gick runt lite i butiker.

Och på Fotografiska och kollade på utställningen We have a dream.

En kväll åt vi middag på Supper, och sedan åkte de norrut igen.

Jag och Magnus vinkade av Amanda som skulle ta sitt pick och pack och flytta tillbaka till New York.

Gick omkring och bara mådde hemma.

Och runtomkring i Stockholm, som visade sig från sin bästa sida.

Vi gjorde typiska januarisaker som att rensa ut garderoben.

Vilket resulterade i fyllda kassar där vissa åkte till Myrorna och vissa åkte upp på vinden i karantän.

Och någonstans i slutet på månaden fick jag veta att mamma hade cancer, i levern. Jag började åka fram och tillbaka mellan Stockholm och Umeå och var ständigt i ovisshet, utan koll på någonting. Samtidigt försökte jag att inte slukas av allt som pågick och gjorde mitt bästa för att livet skulle fortgå.

Mitt i allt kom Fashion Week. Jag var rätt omtumlad men valde att gå på en visning ändå, vilket i efterhand inte var så smart. Gick mest omkring som ett töcken, kände mig obekväm och trött, både psykiskt och fysiskt.

Så istället gjorde jag mest sånt som jag visste att jag mådde bra av resten av månaden. Som att äta god mat.

Köpa fina Aesoptvålar.

Äta mer god mat.

Och såklart vara en massa med Magnus, min klippa.

En kväll var vi på Mosebacke och såg Leon som hade helt fantastisk konsert.

Men sedan kom beskedet att min mammas cancer var långt gången, hade spridit sig från levern till lungor och inre organ och var obotlig.

Jag åkte hem till Umeå för att krama om familjen och gråta och livet stannade helt. Vi fick veta att cancern var väldigt aggressiv och i och med att den satt i levern skulle det gå rätt fort innan allt var över. De följande veckorna spenderade jag mestadels hemma i Umeå med korta avbrott i Stockholm då och då för att packa om väskor och försöka bearbeta.

En helg tyckte mamma och pappa att jag skulle vara kvar i Stockholm, eftersom de inte ville att vi skulle stanna upp våra liv helt och hållet. Så jag spenderade några dagar i ett isigt Stockholm. Åkte in till stan och strosade runt.

Följde med Miranda på Mattias 25-årsfest.

Och spenderade resten av tiden med Clara, som höll mig sällskap när Magnus jobbade.

Men när jag kom tillbaka till Umeå gick allt väldigt snabbt och mamma blev väldigt mycket sämre mycket snabbt. Någon dag senare, på hennes 55:e födelsedagseftermiddag, somnade hon in och lämnade kvar ett stort hål i våra hjärtan.

Tiden efteråt var så jävla jobbig och vi gjorde vad vi kunde för att mäkta med. Hela familjen åkte ut till skogen utanför Umeå och tog långa promenader i vintersolen.

Gjorde samma sak med Magnus så fort jag orkade. Minns att jag tyckte så mycket om dessa vinterpromenader, men också att jag tyckte att det var så himla jobbigt att våren inte kommit tidigare. Mamma hade pratat om att hon inte var orolig för att lämna oss, utan kände sig trygg med att vi barn redan hade ordnat upp våra liv. Däremot ville hon hinna uppleva våren. Sitta på balkongen i den nya lägenhet som hon och pappa köpt men inte hunnit få tillträde till, och känna vårsolen mot huden.

En dag när jag inte orkade vara ledsen gick jag och Magnus på Bildmuseet. Vi kollade på ljusinstallationer, både konstverk och sådana som marssolen skapade, och bara försökte andas.

Så småningom åkte jag tillbaka till Stockholm igen.

Och omgav mig av människor jag tycker om. Som Miranda och Clara. De var såna jävla klippor för mig.

Var hemma i Umeå mycket och hjälpte pappa och mina syskon att packa ihop vårt barndomshem inför flytten. När jag väl var i Stockholm försökte jag se till att vara utomhus, så promenerade runt mycket i en stad som sakta började tina upp efter vintern.


Jag och Magnus gick på Moderna och såg Marina Abramovićs utställning. Kommer ihåg att jag tyckte det var så svårt att parera i den oerhörda sorg jag befann mig i, men bestämde mig för att försöka göra vad som kändes bäst för stunden. Som att fortsätta jobba i den mån jag orkade, hitta på saker i den mån jag orkade, blogga i den mån jag orkade.

Är så tacksam över hur fin Magnus var. Lät mig vara ledsen när jag var ledsen, lät mig vara glad när jag var glad, följde med mig på utflykter och låg hemma med mig de dagar jag inte orkade något. Utan att döma, alltid redo att ta emot mig om jag skulle falla.

Och i slutet av månaden åkte vi tillbaka upp till Umeå för att gå på min mammas begravning. Det var bland det jobbigaste jag någonsin varit med om, men också en väldigt fin stund och nästan, nästan, som ett avslut på det allra värsta.