En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle Muria

Vår andra morgon på Lipari vaknade vi redan vid 5 av att det dånade utanför. Trodde först att det var domedagen, eller ösregn, men visade sig bara vara väldigt blåsigt. Till slut lyckades vi somna om och höll tummarna på att det skulle ge med sig tills att vi vaknade nästa gång, men icket.

Vid 8.30 var det fortfarande full storm. Träden utanför lutade av vinden, och hela terassen var full av småskräp och kvistar.

Och havet nedanför var vilt och skummigt.

Så vi fick snällt duka upp frukosten på husets andra, vindskyddade terass. Yoghurt med nektarin, olivolja och flingor.

Bröd och ägg såklart.

Och så kaffe.

Medan vi åt skiftade vädret mellan tunnare och lättare moln, och då och då sken solen igenom spjälorna i taket.

Så efter frukost kände vi att vi nog skulle ha bättre lycka på bra väder om vi inte var uppe i bergen. Vi hoppade på moppen igen.

Och så åkte vi hit, till Spiaggi Valle Muria.

Först moppe en bit ner tills vägen tog slut.

Och sedan resten av vägen till fots.

Det var så så fint, höll på att smälla av.

Ju närmre vattnet vi kom och i takt med att vegetationen blev glesare, började även vinden öka.

Och till slut var vi framme.

Kolla bara, vilken dröm.

Världens finaste avskilda lilla strand (även om vågorna verkligen dånade och drämde in mot land) med höga klippor som bara störtdök ner i havet.

Fanns till och med en liten bar som sålde öl.

Vi bestämde oss för att utforska stranden lite, och så gick vi mot stenröset i ena änden av stranden.

Vi vågade oss en lite närmre vattnet, men vågorna var verkligen helt vilda så blev inget bad.

Och till slut, när vi klättrat så långt vi vågade över klippiga stenar vände vi tillbaka.

Och slog upp läger på en vindskyddad plats.

Där vi solade, svalkade fötterna i vågorna och lyssnade på Victoria Silvstedts sommarprat. Väldigt intressant, kan rekommendera starkt.

Sedan, några timmar senare packade vi ihop våra grejer och gick den långa promenaden upp till vår moppe igen.

Och så åkte vi in till Lipari by för att äta lunch.

Genom trånga gränder.

Tills vi kom hit, till Gilberto e Vera, som vi blivit rekommenderade. Vi åt varsin svingoda panini för 5 euro styck, min med aubergine, tomat, mozzarella och kapris t ex.

Och sedan gick en vända i småbåtshamnen för att se den i dagsljus också.

Vi köpte gelato och kollade på stora båtar ute i havet.

Och på lyxiga hotell längs vattnet.

Sedan, efter en kort paus under ett parasoll pga en plötslig regnskur, promenerade vi tillbaka mot moppen igen genom byns smala gränder.

En vecka mellan

Hej! 

Ursäkta för tystnaden här de senaste dagarna. I fredags åkte vi nämligen upp till Umeå och sedan dess har dagarna gått i ett, med stugbesök, att träffa kompisar och föräldrar, loppisturer och att däremellan bara hinna ta det lugnt. Så pga detta så har denna plats kommit lite i kläm, men jag antar att de flesta av er mest gör samma liknande saker istället för att läsa bloggar så kanske inte gör så mycket.

Hur som helst tänkte jag att vi tar en liten paus från Italienbilder och kikar på vad jag gjort här i Sverige istället, sedan vi kom hem för drygt en vecka sedan. 

Amanda har t ex varit i Stockholm på besök, så i måndags möttes vi upp i Örnsberg för lite picknick. 

Hade med bubbel såklart, som vi snabbkylt genom att hälla ner en påse party-is i systemetkassen (livets life hack var så god).

Och så dukade vi upp ostar, oliver, surdegsbröd, aioli och annat gott, och snackade om vad som hänt sen sist. Hon är ju hemma över sommaren från New York, och i vinter tar hon sin Bachelor i modejournalistik och marknadsföring.

Vi pratade bland annat om det, om framtida jobb och hur tiden bara skenar iväg ibland. I drygt 4 år har hon bott i New York, med en kort paus i Stockholm förrförra året om ni minns. Sjukt ändå.

Morgonen efter åt jag och Magnus en true semesterfrukost, med amerikanska pannkakor, hallon och lönnsirap som vi åt i långsamt takt med radion på i bakgrunden. Tror knappt vi rörde oss en centimeter den dagen, det var så varmt att man knappt kunde.

På onsdagen mötte jag däremot upp Amanda igen inne i stan för att gå på Carl Eldhs Ateljémuseum. 

Kanske Stockholms finaste museum. Men också det varmaste under den här värmeböljan. De stora fönstren gjorde nästan att det var som att vara i ett 40-gradigt växthus.

Fint var det dock, som alltid.

Efteråt åkte vi hem till hennes brors lägenhet i Enskede, där vi mötte upp Magnus och åt middag ute i kvällssolen.

Med från Italien hade vi packat ned ett gäng citroner som vi plockade i trädgården, så passade på att baka en citron- och vallmokaka på några av dem. Drack iskaffe till såklart eftersom det är det enda man vill dricka när det är över 30 grader hemma.

Vi har såklart ätit somriga middagar på balkongen också. Med ostar och vin, tomatsallader och bröd. Förstår inte hur jag någonsin kommer vilja återgå till en annan sorts mat igen.

Och så har vi såklart hängt mycket i Örnsberg. Har solat och bränt mig trots SPF, badat och läst. Är ungefär halvvägs igenom min sista sommarbok Hjärtats osynliga raseri och undrar om det kanske också är den bästa. Eller rent av sämsta. Återkommer när jag läst klart.

Hoppas ni har en fin sommar!

En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer

På eftermiddagen av vår första dag på Lipari, efter att vi ätit lunch och häckat hemma i huset vi hyrt, kändes det som att det var dags för lite utforskande av ön. Vi hoppade på vår klarblå vespa, och så puttrade vi upp längs de smala gatorna upp till den stora vägen som ledde runt ön.

Och så körde vi iväg, längs en massa snirkliga krokar, förbi stenbrott och vindlande vyer.

Vi hade bara rest med handbaggage (ända imponerade för en veckas vistelse) och behövde därför hitta en butik där de sålde solskydd, vilket var lättare sagt än gjort mitt i siestan. Men efter en liten stund, i denna lilla byn Canneto, hittade vi till slut en liten strandbutik som var öppen.

Och efteråt kände vi att staden också fick duga som första strandstopp. Vi lade oss längst bort, lite mer avskilt, med den här vyn åt ena hållet.

Och den här åt andra.

Bakom oss stod en Fiat 500, vilket ju är den kanske mest italienska bil som finns.

Och sen så badade vi, solade och spanade på båtar ute i havet.

Som alla stränder på Lipari så bestod även denna av småsten, så alla försök till att gå omkring slutade så småningom i att vi bara satt i vattenbrynet och svalkade oss.

Och så lyssnade Magnus på poddar medan jag läste vidare på min bok av Jonas Brun.

Några timmar senare, när jag blivit ungefär lika solbränd som ett A4-papper, fick det räcka med strandande för en dag.

Så vi packade ihop och gick tillbaka till moppen.

Vi fortsatte längs vägen som gick hela vägen runt ön tills vi kom till Lipari by där vi stannade för att handla lite snacks till kvällen.

Och sedan fortsatte vi hemåt.

Vi var tvungna att stanna titt som tätt pga helt otrolig utsikt.

Kolla bara.

Förstår inte att en sådan här plats kan finnas.

Vi fortsatte en bit till innan ännu ett stopp.

För att kunna titta ut över detta. Kom igen.

Fick nypa mig i armen nästan.

Och till slut, efter alla stopp och omvägar, kom vi till slut hem igen.

Vi satte oss på terassen och dukade upp snacks + öl. Salami till Magnus, och oliver och kapris från ön till mig.

Skål!

Hade detta sjuka som utsikt, medan vi spelade kort, löste korsord och lyssande på musik.

Men till slut var vi tvungna att lämna detta heaven on earth för att äta middag.

Upp på moppen igen.

Och så tillbaka in till Lipari by.

Så mysigt. Och nästan helt tomt på gatorna under vår promenad ned mot småbåtshamnen där restaurangen låg.

Vi hade blivit tipsade om en restaurang i hamnen som hette Al Pescatore, vars specialitet var bland annat fisk och pasta. Åt en förrätt i form av helstekta miniräkor.

Och så den sicilianska rätten Pasta alla Norma till varmrätt, som är en pasta med aubergine, tomat och lagrad ricottaost som är riven ovanpå. SÅ gott, måste försöka mig på detta hemma någon gång.

Ett perfekt slut på vår första riktiga Liparidag.

En vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon

Hej på er!

Tidigt igår morse landade vi i Sverige igen, efter en lång resa med försenade tåg, flyg och långa layovers. Har haft en sån otroligt bra resa. Kanske den bästa någonsin. Lipari var en sån fantastisk ö och jag återvänder gärna dit så snart som möjligt. Men nu ska vi njuta av sommarsverige. Jag känner redan att vi börjat komma in i en slags semesterlunk där dagarna går in i varandra, och förhoppningsvis fortsätter den känslan i många veckor till. 

Hur som helst så tänkte jag att vi drar igång den här tisdagen med de första bilderna från Italien. Förra söndagen klev ju jag och Magnus upp i ottan, flög till Palermo och åkte därefter båt i fyra timmar tvärs över havet till en ögrupp som heter Eoliska Öarna. På den största ön, Lipari, skulle vi bo i en vecka. När vi till slut kom fram den kvällen var vi helt slut, så det vi gjorde var egentligen att packa upp våra väskor, traska några hundra meter till ett agriturismo i närheten för att äta mat innan vi somnade innan strax efter tio på kvällen.

Men morgonen därpå däremot, då vaknade vi lite piggare upp till detta! Har ni sett va. 

En sjusovare.

En utsikt.

Vi hade hittat det här sjuka stället på Airbnb för några månader sedan och ba hit! måste! vi! Och så blev det, vilket vi såklart är himla nöjda med så här i efterhand.

Eftersom vi kommit fram sent kvällen innan hade vi inte hunnit handla, så dagens första mission var att ordna frukost. Vi traskade mot moppen.

Och så susade vi iväg längs de vindlade vägarna några kilometer till mataffären.

På väg tillbaka såg vi vårt hus ute på kullarna! Tänk att vi skulle få bo där i en vecka va!

Stötte på en roadblock inne i byn på väg till huset.

Som verkligen inte ville flytta på sig. Helt förståeligt så klart i den värmen.

Till slut makade hon sig, och vi kunde köra vidare.

Väl hemma igen stökade vi undan på terassen.

Och dukade upp frukost. Yoghurt med färsk nektarin och olivolja (så gott i frukostskålen, testa).

Kaffe såklart.

Och så ett perfekt kokt ägg.

Sån semesterkänsla.

Resten av förmiddagen spenderades i maklig takt. Spanade på utsikten i förundran.

Och utforskade huset. Förutom terassen fanns t ex en till uteplats, skyddade från vinden.

Sedan lade jag mig och läste. Läste ut De kommer att drunkna i sina mödrars tårar på resan dit, så satte igång med nästa bok på listan – Inget jämfört med dig.

Efter en stund fick vi en kompis – denna söta (men också jättefula) hemlösa katt som vi döpte till Luigi.

Och så solade vi, snackade och läste på varsitt håll resten av förmiddagen medan vi spanade på utsikten. Det var helt otroligt tyst också. Det enda som hördes var vindsuset i träden, någon tupp som gal i fjärran och så då och då när någon båt tuffade förbi i havet utanför.

Helt plötsligt var det dags för lunch. Vi rotade runt i köket och en stund senare dukade vi fram mozarella med tomat, basilika och massa olivolja. Finns knappt något godare.

Lite oliver till, som vi pressat citronjuice från en av citronerna från trädgården över, och så bröd såklart.

Och så tog vi en liten post-lunch-lur i skuggan av markiserna innan vi satte igång med att utforska ön. Men mer om det i ett annat inlägg.