En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer

På eftermiddagen av vår första dag på Lipari, efter att vi ätit lunch och häckat hemma i huset vi hyrt, kändes det som att det var dags för lite utforskande av ön. Vi hoppade på vår klarblå vespa, och så puttrade vi upp längs de smala gatorna upp till den stora vägen som ledde runt ön.

Och så körde vi iväg, längs en massa snirkliga krokar, förbi stenbrott och vindlande vyer.

Vi hade bara rest med handbaggage (ända imponerade för en veckas vistelse) och behövde därför hitta en butik där de sålde solskydd, vilket var lättare sagt än gjort mitt i siestan. Men efter en liten stund, i denna lilla byn Canneto, hittade vi till slut en liten strandbutik som var öppen.

Och efteråt kände vi att staden också fick duga som första strandstopp. Vi lade oss längst bort, lite mer avskilt, med den här vyn åt ena hållet.

Och den här åt andra.

Bakom oss stod en Fiat 500, vilket ju är den kanske mest italienska bil som finns.

Och sen så badade vi, solade och spanade på båtar ute i havet.

Som alla stränder på Lipari så bestod även denna av småsten, så alla försök till att gå omkring slutade så småningom i att vi bara satt i vattenbrynet och svalkade oss.

Och så lyssnade Magnus på poddar medan jag läste vidare på min bok av Jonas Brun.

Några timmar senare, när jag blivit ungefär lika solbränd som ett A4-papper, fick det räcka med strandande för en dag.

Så vi packade ihop och gick tillbaka till moppen.

Vi fortsatte längs vägen som gick hela vägen runt ön tills vi kom till Lipari by där vi stannade för att handla lite snacks till kvällen.

Och sedan fortsatte vi hemåt.

Vi var tvungna att stanna titt som tätt pga helt otrolig utsikt.

Kolla bara.

Förstår inte att en sådan här plats kan finnas.

Vi fortsatte en bit till innan ännu ett stopp.

För att kunna titta ut över detta. Kom igen.

Fick nypa mig i armen nästan.

Och till slut, efter alla stopp och omvägar, kom vi till slut hem igen.

Vi satte oss på terassen och dukade upp snacks + öl. Salami till Magnus, och oliver och kapris från ön till mig.

Skål!

Hade detta sjuka som utsikt, medan vi spelade kort, löste korsord och lyssande på musik.

Men till slut var vi tvungna att lämna detta heaven on earth för att äta middag.

Upp på moppen igen.

Och så tillbaka in till Lipari by.

Så mysigt. Och nästan helt tomt på gatorna under vår promenad ned mot småbåtshamnen där restaurangen låg.

Vi hade blivit tipsade om en restaurang i hamnen som hette Al Pescatore, vars specialitet var bland annat fisk och pasta. Åt en förrätt i form av helstekta miniräkor.

Och så den sicilianska rätten Pasta alla Norma till varmrätt, som är en pasta med aubergine, tomat och lagrad ricottaost som är riven ovanpå. SÅ gott, måste försöka mig på detta hemma någon gång.

Ett perfekt slut på vår första riktiga Liparidag.

Comments

  1. […] timmar senare var vi hemma och hade gjort middag. Pasta a la Norma! En siciliansk rätt som vi åt på Lipari i somras och som jag drömt om sedan […]

  2. […] vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle Muria En vecka på Lipari del IV – White […]

  3. […] vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle Muria En vecka på Lipari del IV – White […]

  4. […] vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle […]

Leave a comment