En lördag med surdegsbak & sorbet

Godmorgon! Hoppas ni har haft en fin vecka hittills. Jag har just gjort min sista jobbdag och ska strax åka upp till Umeå för en kort visit. Imorgonkväll ska jag, pappa och mina systrar äta middag och redan på lördag åker jag tillbaka till Stockholm igen för att hinna med att umgås lite med Nellie som kommer på besök. Kommer bli fint.

Men det var inte det jag tänkte skriva om idag, utan snarare vad jag och Magnus gjorde i lördags.

Vaknade upp före Magnus av solljuset så kröp ut i vardagsrummet medan jag lät honom ligga kvar. Det börjar märkas att det är sensommar i lägenheten. Solen står lägre och letar sig in varenda hörn i lägenheten.

Medan jag väntade på att han skulle vakna satte jag igång med en surdegssats.

Och sedan gjorde jag frukost. Kokt ägg, espresso, croissant och grapefrukt.

Plus yoghurt med granola, syltad zucchini och basilika, min favoriträtt från Atelier September som jag lyckades lista ut hur man gör själv (recept finns här, perfekt att göra nu när zucchinisäsongen är i full blom).

Vi återupptog vårt korsordande.

Och så åt vi långsamt och länge.

Efteråt hade vi en riktig fixförmiddag. Det dammsögs.

Och bakades och gjorde sorbet. Min kollega hade tipsat om en jättegod sorbet med hallon och rosévin som jag ville testa. Man kokar upp 2,5 dl rosévin och 4 msk strösocker till en sockerlag, sedan häller man i 120g frysta hallon, låter svalna och mixar till en puré som sedan får frysa till en sorbet.

Och några timmar senare, efter allt fix åkte vi in till stan för att äta lunch. Vi satte oss på Kaffe vid Mariatorget, beställde in varsin toast, och följde liverapporterna från Nordiska Motståndsrörelsens demonstration på andra sidan vattnet på Kungsholmen.

Är evigt tacksam till er modiga i motdemonstrationen för övrigt. Finns inga ord hur glad jag blir över att folk fortfarande gör motstånd i en sån här politiskt mörk tid.

Någon timme senare kom vi hem igen.

Och så gjorde vi middag. Eftersom balkongsäsongen börjar gå mot sitt slut nu med kyliga nattemperaturer håller vi på att äta oss igenom kryddorna som är kvar. Så denna dag blev det Salviapasta igen. Himla gott ändå.

Surdegsfocaccia till.

Och så ett litet glas rosé. Pga helg.

Sedan förflyttade vi oss till soffan, stuvade fram lite kaffe och vår nygjorda sorbet och såg på en riktig usel actionrulle på Netflix. Bra slut på en bra dag!

En vecka på Lipari del IX – Den sista kvällen

Nu är vi till slut framme vid det sista inlägget från Lipari, lagom till att augusti snart övergår till september och sommaren officiellt är över.

Att någonting snart var över kände vi även då, den där fredagen i juli. Vi hade lämnat igen vespan hos uthyraren och hoppat på den skrangliga bussen som en gång i timmen tuffade upp för de branta backarna till vårt hus. Vid Quattropani Tivoli klev vi av.

Och så promenerade vi till fots längs den branta smala vägen till vårt hus.

Stötte på den här gulliga på vägen.

Mycket sötare än Luigi, den hårt pinade gatukatten som hängde på vår terass varje förmiddag.

Hen gjorde oss sällskap på en bit på vägen.

Men i takt med att husen byttes mot buskage vek den av uppför en mur.

En dryg tiominuterspromenad senare var vi tillbaka här, för vår sista eftermiddag.

En sista utsikt över havet och ön Salina på andra sidan.

Och en sista dusch.

Vi bytte intorkat saltvatten och svett mot middagskläder.

Och så dukade vi upp aperitivo i trädgården. Salami till Magnus, oliver och kapris till mig, och så chips och bröd och olivolja och tomater som smakade sött som godis. Plus lite vin i ett delat vinglas, eftersom det andra blåst omkull och gått sönder kvällen innan på terassen.

Kolla semestersnygg <3

Deppigt att inte bara få stanna i denna stund för evigt.

Men vi skulle göra middag, så hade inget val. Så när vi snacksat klar dukade vi undan och flyttade in i köket en stund.

Och någon timme senare hade vi svängt ihop detta till kvällsmat.

Sallad på gurka, basilika och tomat, och en pasta på svamp, någon slags gräddsås och massor av parmesan.

Kanske veckans bästa middag.

Sedan flöt kvällen på. Solen kröp närmre horisonten.

Och vi flyttade ut på terassen för att titta på när den gick ned.

Med kikare också så klart, vill ju inte missa något.

Jordens vackraste plats ändå.

Och när mörket fallit tände vi ljus på matbordet och spelade hundra omgångar vändtia.

Och tills sist gick den sista Liparidagen mot sin slut, och med det också livets bästa resa.

Fler inlägg från Lipari:

En vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon
En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer
En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle Muria
En vecka på Lipari del IV – White beach & veckans finaste kväll
En vecka på Lipari del V – buffelmozzarellor, badskor & blåslagna ryggar
En vecka på Lipari del VI – Spiaggia de la Forbice & ett bra sommarprat
En vecka på Lipari del VII – vulkanisk ost & en nyp-mig-i-armen-solnedgång
En vecka på Lipari del VIII – Larver i frukosten & tillbaka till en favoritstrand

En kväll & en morgon

I början på augusti, när vi precis kommit tillbaka till Stockholm efter några veckor av semesterflängande, skrev Malin till mig och sa “Vi borde ses. Och jag vill göra en riktigt satsig sangria.”

Absolut tänkte jag, och sagt och gjort sågs vi en kväll hemma hos oss och svängde ihop detta fantastiska. Med jordgubbar, apelsin, citron, kanel och nejlikor och en massa annat gott. Har ni sett något härligare eller?

Till så dukade vi upp tapas, som ju sig bör när man dricker sangria.

Piementos, salsa, oliver, mandlar och så mitt första tappra försök till surdegsbaguetter, som tyvärr blev mer i stil med kompakt ciabatta. Men gott ändå såklart, speciellt med lite olivolja och salt.

Magnus var också med.

Och så snackade vi, pimplade sangria och piementos och pratade om sommaren, om Malins syster Johanna som just släppt en låt och om Malins nya framtidsplaner.

Och så fortsatte det, medan vi lyssnade på de sämsta sommarprat vi hört den här sommaren och tills Magnus somnade på mattan.

En annan dag mötte vi upp två andra personer, nämligen Amos och Julia, utanför A.B. Café vid Telefonplan.

De skulle flytta tillbaka hem till Umeå efter ett halvår i Stockholm, så vi sågs på en liten hejdåfrukost. Tog varsin dunderfrukost, med bland annat surdegsfrallor, croissant, fruktsallad och smoothie.

Och så klart deras bakade ägg, som är mitt absoluta favorit.

Och så drack vi kaffe, lapade sol och pratade tills förmiddagen övergick till eftermiddag.

En vecka på Lipari del VIII – Larver i frukosten & tillbaka till en favoritstrand

Vi fortsätter på semesterspåret och hoppar tillbaka till vår sista heldag i Italien.

Då dukade vi också fram vår näst sista frukost.

Kaffe, ägg, bröd och så yoghurt med fikonen jag plockat kvällen innan. Supergott, fram tills att jag upptäckte att det kröp något i skålen och att varje fikon kryllade av larver :))

(Fick dock i efterhand höra av en påläst följare på Instagram att det troligtvis rörde sig om steklar, en insekt som lever fikonen och hjälper till med mognadsprocessen. Osäker dock på det gjorde saken bättre eller om det innebär att jag aldrig kommer våga äta fikon igen.)

Skadeglad person som inte äter fikon ↑

När paniken lagt sig bytte vi till horisontalläge.

Kollade lite på båtarna som passerade utanför i havet.

Och lyssnade på Elin Olofssons sommarprat, som jag tycker var sommarens absolut bästa (bortsett från kanske Sara Danius, som jag lyssnade på igår). Om glesbygden och om kvinnor som inte omnämns i historien. Starkt tips!

Sedan blev det lunchtid.

Jag gjorde ännu en variant på tomat + basilika + mozzarella. Denna gång i form av bruschetta.

Lemonad till såklart.

Och sällskap av Luigi, som nästan blivit vårt husdjur.

Sedan stökade vi undan och gick ned till moppen.

Och susade iväg på de slingriga vägarna.

Till slut kom vi fram hit, till en välkänd plats.

Nämligen Spiaggia Valle Muria, som vi besökte vår andra dag på ön.

Denna dag var havet lugnare så vi kunde promenera bortom de stenar som blockerat vår väg tidigare.

Där gömde sig en nästan lika stor strand till.

Vi slog oss ned på en ensam plats i skydd av stenarna.

Och så badade och solade vi om vartannat. Det var så varmt att luften krusade sig övre stenarna.

Efter någon timme blev vi rastlösa och promenerade mot strandens ände.

Där fanns bland annat klippor.

Som Magnus utforskade.

Och såklart kristallklart vatten precis vid klipporna som stupade rakt ned i havet.

Där låg vi sedan och flöt, spanade på båtarna med rika italienare som drev runt i havet utanför och på klipporna som havets vågor nött ned under årtusenden.

Och till slut hintade solen, som vandrat längre och längre ned för himlen, att det var dags att börja bege oss. Så vi gick tillbaka längs vattenbrynet, packade ihop våra grejer och vandrade tillbaka till vår moppe i den gassande eftermiddagssolen.