Gamla Bukowskisfavoriter

För några veckor sedan postade Johanna Bradford ett ganska kul inlägg med sina gamla favoriter på Bukowskis – det vill säga föremål eller auktioner som hon hade favoritmarkerat men inte vunnit. Himla kul idé tyckte jag, och uppenbarligen många fler för denna typ av inlägg har poppat upp lite här och var på internet sen dess. Och jag vill ju inte vara sämre, så här kommer ett gäng av mina favoriter genom åren, som kanske hade prytt mitt hem om livet hade tett sig annorlunda:

Ända sedan starten av mitt Bukowskisknarkande har jag favoritat saker och föremål i krom, skinn och sten. Bland annat en klädställning i krom och en helt fantastisk soffa från Rune Claesson Koivisto, som ju aldrig hade rymts i vår nya lägenhet men som jag tycker är så så fin ändå. Innan jag slog till på en nyproducerad Wire Cube från Verner Panton budade jag också på ett gäng på Bukowskis utan lycka, som exempelvis denna hyllvariant. Hade jag haft turen på min sida hade jag också haft en fin men säkert rätt opraktisk gjutjärnsgryta av Timo Sarpaneva, plus lite fler designlampor av Verner Panton och Astille Castiglioni.

Hade allt velat sig väl hade jag också haft mer konst. Tavlor från finska konstnärer som Juhani Kostet och svenskar som Olle Bonniér och Gunnar Johnsson, och skulpturer av bland annat Philippe Jean.

Mitt absolut mest favoritade (och förlorade) auktionsobjekt är Gunnar Nylunds Chamotte-vas för Rörstrand. Jag var på väg att vinna en för några år sedan för runt en tusenlapp men fegade ur, och sedan dess har den skjutit i pris och går numera för det tre- eller fyrdubbla. En vas som gick för nästan lika mycket var den bredvid, av Carl-Harry Stålhane. Från 1943 men lika modern än idag. Kan ni tänka er en sån med en riktigt dansk bukett med torkade blommar. Ryser.

Och sist men inte minst så hade jag också haft ett gäng till sittmöbler. Bland annat Terje Ekströms Ekstrem-fåtölj som är så knasig, ett par brittiska gungstolar från 80-talet eller pallar i kork av Jasper Morrison. Nu blev det inga av dessa, men kanske tur ändå. Hade varit trångt.

Hoppas ni får en fin torsdag!

En rundtur hemma hos oss

Tänkte att vi skulle ta en titt på hur det ser ut hemma hos mig och Magnus!

Vi börjar i hallen.

Här hänger bland annat lite kläder. Hatthyllan är platsbyggd och följde med lägenheten, skålarna ovanpå är från loppis och Granit, och den gula lådan från Office Depot. På motsatt sida hänger två posters. Den övre är ett print från Solange Knowles kreativa kollektiv Saint Heron, och den undre är en litografi från Galerie Maght i Paris.

Precis till vänster om ytterdörren har vi en kombinerad garderob/tvättkorg/förråd där vi tjoffar in allt vi inte ryms med i övriga lägenheten.

Nästa öppning efter garderoben är vårt kök. Litet men faktiskt fullt fungerande. Lite trångt för två personer bara, med en supersmal spis och halvt kylskåp med frysfack. Som tur är så är skåpen höga och djupa och sväljer i princip allt man kan tänka sig, som porslin och köksredskap, och utöver dem har vi satt upp hyllplan från IKEA (Kungsfors heter dem) där jag förvarar grytor, skålar, koppar och andra köksgrejor, plus några av mina köksprojekt som kombucha, saltade citroner och min surdeg.

Ännu mer förvaring har vi i form av en list på väggen direkt till höger när man kommer in. Där hänger en stekpanna, plus nödvändigheter som zestjärn, visp, vinöppnare och mandolin.

Mittemot köket har vi vårt badrum, som just nu är en rätt anonym historia. Tidigare var det en turkos bord i mitten av väggen, men den täckte jag över med vit täckplast. Sedan ska den lilla badrumskommoden få nya ben så att den kommer upp lite och täcker vattenlåset, och så hoppas vi hitta ett nytt, lite finare duschdraperi snart.

Men, sist men inte minst så har vi ju också vardagsrummet. Och sovrummet, eftersom vi ju bor på 26 kvadrat. Matbordet i travertin fick ju som ni vet följa med från vår förra lägenhet, likaså stolarna i krom och skinn som vi köpt på Blocket.

Längs andra sidan av rummet har vår soffa, som är en IKEA-soffa men med en klädsel från Bemz, och vårt gamla Ivar-skåp.

Ivar-skåpet har dock äntligen fått flytta upp på väggen. Hade tankar på att måla om det i någon rolig färg, men kan inte bestämma vilken så tills vidare får det vara obehandlat.

Ovanpå skåpet står ett Hantaï-litografi, också det från Galerie Maeght, och väntar på att bli upphängt på väggen.

Och bredvid står ett annat litografi, som det vi har i hallen, fast i en annan färg. Vasen är Carina Seth Andersons Kolonn, som hon gjorde för Nationalmuseum.

I andra änden av rummet hänger ännu en poster från Galerie Maeght ovanför sidobordet från Verner Panton. Ovanpå sidobordet står en ljusstake från Arket, en marmorkula köpt på Materialbutiken här i Stockholm plus en vas av Estebe Fritz som jag köpt på Konstfacks julmarknad. Soffbordet är köpt på Bukowskis, marmorbrickan på det från Granit och ljusstaken från Artilleriet.

Mitt emot soffan har vi vår TV, plus ett gäng tidningar som får agera tv-bänk. Resten står bredvid Ivar-skåpet i andra hörnet av rummet.

Våra piedestaler, som jag och Magnus byggde ihop själva i förra lägenheten, har också fått flytta med hit. Likaså vaserna, som är köpta på Bukowskis, och spegeln, som ursprungligen hittades i källaren i huset som vår första lägenhet låg i. I fönstren står mina kokböcker, plus lite doftljus och små vaser och julstjärnan från IKEA som jag ännu inte plockat undan.

Och mellan fönstren hänger Matissepostern som jag köpte i Köpenhamn.

Och sist men inte minst, på väggen bredvid TV:n, har vi detta! Vårt sängskåp! Fruktansvärt jobbigt att montera ihop, men kanske vår bästa investering i livet faktiskt. Beslagen är utbytta med nya från Rum21, och hela skåpet gick in med en knapp hårsmån. När vi fäller ut själva sängen har vi en cm till godo från TV:n på väggen, och tidningarna under ryms precis. Funderar på att så småningom måla in hela skåpet i samma färg som väggen, men det är ett projekt som får vänta.

Så här ser skåpet ut när man fäller ut sängen på natten, och när man sovit klart är det bara att lyfta upp den igen. Himla smidigt. Från Chilli för den som undrar.

Och det var det! Vår lilla men fina och mysiga lägenhet.

Hoppas ni tyckte det var kul att få en rundtur, och att ni får en fin tisdag!

Margiela på Artipelag

Förra lördagen klev jag och Magnus upp tidigt, åt frukost och åkte in till T-centralen för att hinna med en buss som körde en halvtimme ut från stan.

För vi skulle nämligen hit, för att se denna utställning! Margiela – Åren med Hermès, på Artipelag! Wow så som jag velat se denna, men inte kommit mig för förrän nu. Men bättre sent än aldrig så klart.

Jag och Magnus skyndade oss in i utställningssalen innan resten av horden från bussen hann dit.

Och så började vi kolla på utställningen, som ursprungligen visades på Modemuseum i Antwerpen (som jag och Magnus ju besökte förra våren, fast då med en annan utställning). Var så pepp på den här utställningen, då jag länge fascinerats av modeskaparen Martin Margiela. Både kring hur han jobbade med sitt och Jenny Meirens modehus Maison Martin Margiela, men också hur han inspirerat och inspirerar flera modedesigners än idag.

Själva utställning var upplagd så att Margielas plagg från sitt egna modehus Maison Martin Margiela visades mot vit bakgrund, sida vid sida vid kläder från Hermès där hans var chefsdesigner från 1997-2003, som visades mot orange. Mumma för modeintresserade med andra ord, så att man kunde se hur hans idéer och tankar gick igenom i båda modemärkenas kollektionen, men tog uttryck på olika sätt.

Vi gick omkring och kollade på de olika plaggen som ställdes ut, chockerade över hur finurliga tidlösa vissa var.

Tyckte t ex klänningen till höger var kul, i form av en plastpåse.

 

Tyckte också att det var väldigt intressant att få se hur Martin Margiela tog sig an Hermès arv under sin tid hos det franska modehuset.

Både genom att jobba med nya sticktekniker, men också använda sig av gamla tekniker med handrullad fåll som Hermès använt sig av i sin sjaltillverkning, fast för blusar. Och så klart hans geniala idé med en sexhålig knapp som bildade ett H när det syddes på plaggen.

Otroligt bra utställning faktiskt. Kan 100% rekommendera. Den skulle egentligen ta slut i mars, men är numera förlängd till slutet av april, så om ni är sugna finns fortfarande tid att gå.

Efter att ha gått runt i någon timme kände vi oss färdiga, och vinkade hejdå till utställningen.

Och så gick och vi satte oss i den soldränkta restaurangen för att äta lunch. Åt en blomkålsallad som Magnus beskrev som “något som Blondinbella skulle kunna äta”.

Och sedan gick vi ut i solen i väntan på att bussen tillbaka till stan skulle gå.

Fick känna lite havsvind och solljus mot huden.

En himla himla bra lördagsaktivitet faktiskt. Med världens bästa sällskap <3

Sedan vips blev klockan 14 och vi skulle tillbaka till bussen. Slut på Artipelagbesök för denna gång.

Cacio e Pepe

Pasta är ju det bästa som finns, visst? Och ännu bättre är ju då pastarätter som är klara på nolltid. Som denna – Cacio e pepe! Cacio e Pepe betyder bokstavligt talat “ost och pepper”, och är just det. Pasta, ost och peppar, plus lite smör. Jag skulle säga att denna pastarätt har blivit min vinterversionen av min sommarpasta med brynt smör och salvia, för den är ungefär lika enkel (till och med enklare faktiskt) och precis lika god. Detta recept räcker till två stora portioner.

Börja med att koka 2 stora portioner pasta i en kastrull med välsaltat vatten. Under tiden som pastan kokar smälter du ca 30 gram smör i en panna. När smöret börjar bubbla och fräsa häller du i ca 1 tsk färskmalen peppar (eller mer, om du som jag gillar peppar heh) och låter fräsa lite till.

När smöret blivit lite gyllene häller du i ungefär en dl pastavatten, plus 15 gram smör till i omgångar. Vispa under tiden så att vattnet och smöret bildar en liten emulsion.

När det är ca 2 minuter kvar på pastan fiskar du upp den ur pastakastrullen och lägger i smöremulsionen tillsammans med ungefär 1,5 dl riven pecorino eller parmesan, plus lite extra pastavatten. Rör om under uppvärmning och tillsätt eventuell ännu mer pastavatten om du vill ha den mer krämig.

Lägg upp på en tallrik och ät direkt! Fr u ktansvärt gott faktiskt.