Antwerpen del 7 – Museisöndag & världens bästa falafel

Godmorgon!

Då var vi framme vid det sista i Antwerpeninlägget, nämligen vår söndag. Vi vaknade som alla andra dagar upp innan klockan ringde, och eftersom vi skulle checka ut innan 11 packade vi ihop våra grejer, checkade ut och gick i ut i ett morgontrött Antwerpen.

Och så tog vi spårvagnen till tågstationen där vi låste in väskorna.

För att sedan gå på frukostjakt, vilket var lättare sagt än gjort eftersom nästan allt är stängt på söndagar i Belgien. Till slut hamnade vi dock här, på Divers, som var ett väldigt instagrammigt ställe.

Vi åt varsin smoothiebowl.

Och så kollade vi på Beychella, som hade broken the internet under natten.

Efter frukost gick vi ut i solen igen, strosade förbi ett gäng stängda butiker och beslutade att det fick bli en museisöndag resten av dagen.

Vi började här, på Plantin-Moretus Museum, som är en av Antwerpens “main attractions” vid torget Vrijdagmarkt.

Byggnaden hade tillhört Christophe Plantin, en boktryckare och handelsman som var med och gjorde Antwerpen till ett av Europas stora boktryckarcentrum på 1500-talet.

Ett sisådär intressant museum för att vara ärligt, men väldigt vackert.

Vi gick runt en vända, kollade bland gamla böcker, almanackor och, för er typografinördar, en originaluppsättning typer av Claude Garamond som inspirerat Garamond, ett av världens idag mest använda typsnitt.

Men ganska snart kände vi oss klara, så när vi tittat runt i alla rum och vrår gick vi ut i solen igen.

Och smet in här, på Vrijdagmarkt 6, en designervintagebutik som var en av få som hade öppet på söndagar.

Fanns väldigt mycket fint, med vintagekläder från bland annat Raf Simons, Maison Margiela och Acne Studios, men tyvärr hittade vi inget som föll oss i smaken.

Så vi fortsatte utforska de gamla delarna av Antwerpen. Genom små gränder.

Och förbi till katedralen.

Och till slut hamnade vi här, på ModeMuseum. Antwerpen är ju numera nästan mest känt som modestad, har under åren varit hem åt designers som Dries van Noten, Martin Margiela och Demna Gvasalia (chefsdesigner på Balenciaga), så det kändes som en passande avslutning på resan.

Det var den sista dagen av en utställning om den belgiska designern Olivier Theyskens innan museet skulle stänga i två år för renovationer, så vi kom verkligen dit i sista sekund.

Tyvärr var dock inte Theyskens kläder något som föll varken mig eller Magnus i smaken. Men som alltid när det kommer till modeutställningar är det ju alltid intressant att se hur trender förändrats och hur de kan kopplas till sin omvärld och att i närbild se hantverket bakom plaggen.

Som exempelvis den här brudklänningen, vars handsydda spets hade tagit hundratals timmar att sy. Verkligen en kontrast mot löpande band-plagg som reas ut i onlinebutiker överallt idag.

Fint museum var det i alla fall, och ska bli intressant att se hur det kommer se ut om två när det öppnar igen.

När vi var färdiga med museibesök och vintageshopping hade klockan närmat sig sen eftermiddag, och eftersom vi inte ätit något sedan frukost kände vi att det var dags för mat. Så vi promenerade mot de judiska kvarteren.

För att komma hit, till Beni Falafel, som enligt utsago hade världens bästa falafel. Och eftersom vi ätit falafel som också påståtts varit världens bästa i Paris förra året ville vi ju såklart jämföra.

Magnus tog en tallrik med falafel och hummus, jag en falafel i pita och vi även om det var gott så kändes epitetet “världens bästa” lite som en reach. Men mätta blev vi alla fall, och en chans att nyttja våra sista euromynt som skramlade i fickorna.

Sedan promenerade vi några kvarter till tågstationen för att åka till flygplatsen. Och vips så var den resan slut!

Fler inlägg från Antwerpen:

Antwerpen del 1 – Den första förmiddagen
Antwerpen del 2 – Galerie Valerie Traan & middag i Chinatown
Antwerpen del 3 – butiker, butiker & Antwerpens bästa café
Antwerpen del 4 – vintage, museum & grönt på Graanmarkt 13
Antwerpen del 5 – Barchel, helgmarknad & Graanmarkt igen
Antwerpen del 6 – Axel Vervoordt Gallery, världens vackraste galleri

Antwerpen del 6 – Axel Vervoordt Gallery, världens vackraste galleri

Godmorgon! Här kommer en riktigt mastodontinlägg, det näst sista från vår Antwerpenresa och även kanske det bästa om ni frågar mig.

På lördagen efter lunch hade vi hoppat på en spårvagn, åkt 20 minuter ut från stan, bytt till en buss, åkt ytterligare 25 minuter och till sist kommit hit, till ett litet gulligt villasamhälle vid namn Wijnegem.

Det var nämligen hem för Axel Vervoordt Gallery, ett konstgalleri i ett före detta destilleri vid kanalen Albertkanaals strand.

Själva galleriet, som visade sig vara med av ett gallerikomplex med säkert 8 olika utställningshallar, låg inhyst mellan nyproducerade lägenhetshus i gamla silos och lagerlokaler runtomkring  på området. Vi började med denna, som innehöll en väldigt spektakulär utställning av konstnären och skulptören Otto Boll.

Hans skulpturer var tunna, nästan så att dess ändar försvann i tomma intet, och kändes på många sätt som att de trotsade tyngdlagen där de nästan svävade i den massiva lokalen.

Vi gick runt länge och var helt blown away.

En stund senare fortsatte vi ut.

Och gick vidare till sex tomma silos som numera var som 6 separata utställningsrum.

Ett av rummet innehöll ytterligare en skulptur av Boll, och några andra innehöll fasta verk från konstnärer som exempelvis Marina Abramović.

Så väldigt, väldigt fint.

Vi fortsatte vidare på galleriområdet, bland annat in i en gammal lagerlokal som numera var galleriets huvudbyggnad.

Som precis som allt annat var helt otroligt vackert. Axel Vervoordt, mannen bakom galleriet, inspirerades mycket av den japanska filosofin wabi-sabi, som ungefär betyder att “skönheten finns i det imperfekta”, och hade renoverat hela området 2010 med hjälp av den japanska arkitekten Tatsuro Miki.

I ett av byggnadens rum höll denna utställning till, av den belgiska konstnären Jef Verheyen.

De flesta av hans verk, som var väldigt grafiska, målade han för hand med olja på duk under 60- och 70-talet med en helt otrolig precision.

Vissa av dem var mer abstrakta medan vissa kunde ha varit utsnitt av en skymning.

Mina favoriter var dock hans tidigare, lite mörkare verk. Hade kunnat dö för att få ha ett sånt hemma i vardagsrummet.

Vi fortsatte vidare runt galleriet, som var som ett never-ending påskägg av konst. En trappa upp låg denna utställning med den koreanska konstnären Chung Chang-Sup.

Av en gallerist fick vi förklarat för oss hur Chung kombinerade koreanskt hantverk med ett mer modernt uttryck, och i många av hans verk använder han sig av traditionellt koreanskt papper.

Väldigt, väldigt fint var det i alla fall.

I nästa rum fortsatte utställningarna med ännu en, denna av Kwon Dae-Sup och hans berömda Moon Jars.

Vi kollade runt ett tag, och sedan gick vi ned igen för att ta en titt på Axel Vervoordts egna konstsamling.

En guide visade oss runt och förklarade att Vervoordt, som var en belgisk gallerist och konstsamlare, i sin konstsamling försökt hitta någon slags universellt språk för konsten och intresserade sig speciellt för konströrelsen som växte fram världen över efter andra världskriget. Oavsett var än i världen man tittade fanns en gemensam känsla av tomhet i verken, och att Vervoordt gillade tanken av hur allt på något sätt alltid uppstått ur tomhet. Tyckte det var oerhört intressant.

Efter rundturen fortsatte vi ut.

Även där stod konst lite här och var. Som denna marmorskulptur, vars upphovsmakare jag inte minns men som jag tyckte var väldigt fin.

Och så fortsatte vi runt bland byggnaderna i området. In i en liten verkstad där de bland annat tillverkade smycken och möbler, förbi några lägenhetshus och in en gammal kyrka omgjord till utställningshall.

Sedan, matt av intryck och helt uppfylld av denna fantastiska plats (som utan konkurrens måste vara det absolut bästa jag upplevt i konstväg), bestämde vi oss att det fick räcka för dagen. Så vi vandrade tillbaka genom villaområdet, väntade i en kvart på en buss och åkte tillbaka in till Antwerpen.

Några timmar senare var vi ute igen.

För vi hade nämligen bokat bord här, på Le John.

Vi beställde in varsin burrata med karamelliserad lök, en jätteportion tryffelpasta och två stora glas.

Och så avslutade vi denna toppendag i Antwerpen.

Antwerpen del 4 – vintage, museum & grönt på Graanmarkt 13

Vi fortsätter med Antwerpen-inlägg tycker jag. Efter min och Magnus lunch på St. Vincents försvann solen bakom molnen titt som tätt, så vi skrotade planer om att hänga i någon park eller liknade, och bestämde oss för att “göra stan” istället.

Så här såg jag ut. Kavaj från Hugo Boss som jag hittat på Stadsmissionen, byxor från Oscar Jacobson som också är ett second hand-fynd, skor från Zara och tröja från Drôle de monsieur. Plus väska från Acne då, men den har jag ju visat er förr.

Vi checkade av lite dyr-second hand, t ex butiken Labels Inc, som hade jättemycket fint från bland annat Comme des Garçons, Raf Simons och Maison Margiela, samt Rosier 41, som också hade ett himla bra utbud. Tips tips!

Efteråt hamnade vi på Klosterstraat, vilket ju är gatan med alla vintagebutiker.

Vi gick runt i butik efter butik och bara önskade att vi på något enkelt sätt kunnat frakta med soffbord, stolar och bord på flyget hem. Vilken dröm att bo i en stad med butiker som dessa.

När vi ledsnat på ögonshopping styrde vi skutan mot Het Zuid igen och hamnade här, på Museum van Hedendaagse Kunst, alltså Antwerpens museum för modern konst. 

Det var lite mindre än vi trott, med totalt fyra utställningar. Bland annat denna med den turkiska konstnären Cevdet Erek.

Och en utställning med den belgiska konstnären Anne-Mie Van Kerckhoven.

Hon verkade ha varit en väldigt produktiv konstnär, och ett helt våningsplan hade fyllts av hennes olika verk från 70-talet tills nu.

Min favorit var detta, som var ett videoverk bestående av fyra roterande skärmar som visade hennes man i olika poser och konstellationer som bildade siffrorna 1 till 12.

Gillade också detta verk i plast och UV-färg.

Sedan gick vi en runda bland de övriga utställningarna.

Innan vi til slut vandrade hemåt och tog en eftermiddagslur på soffan i lägenheten.

Några timmar senare var vi ute igen och befann oss här, på Graanmarkt 13, där vi skulle äta middag. Helt ensamma tydligen också, eftersom vi glömt bort att europeiska middagstider är snäppet senare än svenska.

Som tur var så var det väldigt gott. Till förrätt åt vi detta gröna – picklad rotselleri, ruccola, puffade gryn och någon slags vinaigrette.

Och till varmrätt en drös av smårätter. Ugnrostade rotsaker för mig och kyckling till Magnus, plus saker som broccolipesto och en variant på caesarsallad. Himla gott.

Mitt middagssällskap <3

Och så åt vi en lyxigare chiapudding till efterrätt och pratade om Svenska akademien. Vi hade slaviskt följt nyhetsrapporteringen som var i sin peak just då, och pratade om hur hopplöst det är att patriarkatet alltid vinner och att kvinnor ständigt tvingas ta fallet för männens felande. Och nu igår såg jag att även Sara Stridsberg lämnar, medan gubbklubben sitter kvar. När ska detta sluta egentligen? Inte 2018 tydligen.

Och när vi ätit upp och gått ut igen var kvällen fortfarande ung och vädret fortfarande varmt.

Så vi strosade planlöst runt på små gator inne i Antwerpens stadskärna innan vi till slut avslutade kvällen på en cocktailbar ett stenkast från vår lägenhet. Bra fredag ändå.

Antwerpen del 3 – butiker, butiker & Antwerpens bästa café

Godmorgon! Vi hoppar bak till en fredag för snart två veckor sedan.

Då vaknade vi upp till sol i vår lilla lägenhet i Antwerpen, strax efter att klockan slagit 08. Kul d e att vara ledig och få sova ut :))

Men vi ~fångade dagen~ och gav oss ut i finvädret. Förbi Groenplaats och katedralen.

Till de lugnare gatorna vid i Het Zuid.

Verkligen mitt favoritområde i Antwerpen, med så fina hus och fasader. Vi passerade dock rätt snabbt.

Eftersom vi skulle hit, till Copper, som ligger i området Brederode.

Hade sett stället på Instagram och tyckte det verkade så himla mysigt, och vi blev icket besvikna. Kolla fint ↑

Vi beställde frukost och slog oss ned vid fönstret. Åt bland annat en supergod granola med färska bär och någon slags torkade blomblad, plus ett  p e r f e k t  kokt ägg med “bread soldiers”.

Solen gassade på medan vi åt, och till slut blev det lite mycket även för oss.

Så vi betalade och smet ut i solen.

Vi strosade i makligt tempo in mot stan medan vi väntade på att butikerna skulle öppna.

Förbi fler fina fasader.

Och denna drömpiedestal som stod och lockade i fönstret på en igenstängd och nedlagd butik.

När vi var framme i centrum igen hade klockan passerat 11 och det mesta hade öppnat.

Så vi passade på att gå i lite butiker. Bland annat på klädbutiken Vier, där jag fingrade på en alldeles för dyr Raf Simons-tröja, och sedan hit, till Gaest.

Som sålde skandinavisk design, mest Hay.

Vi kollade runt lite och köpte karaffen som jag visade häromdagen.

Sedan fortsatte vi vidare längs gatan och hamnade till slut här, på St. Vincents.

En helt fantastisk butik, med allt från japanska städattiraljer till belgiska och franska vintagemöbler.

Vi gick runt länge bland köksprylarna och på klädavdelningen.

Och sedan bestämde vi oss för att äta lunch i butikens café.

Vi satte oss med fri sikt mot butiksägarens otroligt fina hund, som smög fram till alla besökare och höll på att krypa ur skinnet när man klappade henne.

Vi åt lunch som sagt. Jag tog en surdegsmacka med portabellosvamp, plus en grapefruktslemonad till.

Och Magnus åt den här gröten med ett helt berg av frukt på.

Sedan tog vi en sista vända i butiken innan vi gick ut i solen igen.