Homonationalism

Jag läste en sån himla bra bok förra veckan som jag bara måste tipsa om, speciellt så här i valtider. Nämligen denna – Homonationalism av Anna-Maria Sörberg!

I den här boken går Sörberg igenom hur sexualitetspolitik och främst HBTQ-frågor har börjat användas mer och mer som slagträ i de nynationalistiska rörelserna som svept världen över sedan början på 2000-talet. Hon tar avstamp i Holland där nationalistiska partier som PPV använder sig av HBTQ-frågor för att utmåla muslimer som det huvudsakliga hotet mot Europa och de värderingar som de menar är våra.

Genom att spela på den holländska självbilden om att vara ett öppet och tolerant land (trots att många undersökningar visar på exempelvis ett utbrett förakt mot femininet och könsöverskridande beteende) och använder den, precis som på andra platser i världen, som ett sätt att holländare med så kallade “holländska och europeiska värderingar”, från “de andra”, det vill säga muslimer.

Hon gör även en mellanlandningar i Frankrike, där Front National på senare år lyckats (mycket tack vare sitt frekventa utmålande av muslimer som ett hot mot HBTQ-rättigheter) bli ett av de största partierna bland homosexuella män, men också till Israel, som också använder sexualpolitiken som ett sätt att utmåla sig som Mellanösterns enda ”fria” land. 

Trots att det sedan 90-talet har hänt väldigt lite landet när det kommer till faktiska rättigheter för HBTQ-personer används rörelsen frekvent i imagebyggandet av Israel som mellanösterns mest HBTQ-vänliga land. Genom att bland annat satsa väldigt mycket pengar på Tel Aviv Pride (2016 satsade exempelvis den israeliska staten drygt 10 gånger mer på pridefestivalen i staden än vad de stöttade samtliga HBTQ-organisationer det året) kan de styra medierapporteringen från att handla om krig och konflikter till att istället handla om hur öppna och “fria” de är, till skillnad från sina grannländer i området (och då i synnerhet Palestina).

Men sexualpolitiken som bricka i ett politisk spel kan också utnyttjas åt en motsatt riktning. I länder som tidigare varit kolonialiserade eller hyser ett förakt mot väst, som exempelvis i vissa delar av den afrikanska kontinenten eller i Ryssland, används inskränkande av HBTQ-rättigheter som ett sätt att ytterligare distansera sig från det som vi i väst målat upp som “västerländska värderingar” och därmed befästa en nationell samhörighet.

Men det som jag framförallt fastnar vid i boken är Sörbergs analys om hur HBTQ-rörelsens radikalitet försvunnit i takt med att framstegen blivit fler. För många (främst homosexuella och vita män, såklart) har ändstationen i rättighetskampen varit det samkönade äktenskapet, och trots att detta numera är en realitet i USA är fortfarande HBTQ-personer bland de mest utsatta i samhället både ekonomiskt och socialt. Medan mycket av HBTQ-rörelsens idag övergått till att handla om representation och mångfald snarare än om omfördelning av kapital och förbättrade levnadsvillkor för utsatta minoriteter, finns fortfarande stora problem för HBTQ-personer runt om i världen.

För som aktivisten Dernell L. Moore beskriver i boken – rätten till äktenskap är ett viktigt steg som ger fler rättigheter än att bara få manifestera sin kärlek, men de flesta rör säkerhet och trygghet för kapital och tillgångar och för de som har ingetdera spelar dessa en obetydlig roll. Därför blir också politik som enbart kretsar kring mångfald och representation uddlös och förskjuter frågan från faktiskt förändring, något som faktiskt behövs mest.

Jag att detta var en väldigt intressant och framförallt viktig bok, eftersom tendenserna går att se även här i Sverige. I år mer än någonsin tidigare har det pratats mycket om “svenska värderingar” och hur “svenskar” är, speciellt från partier och politiska företrädare som aldrig tidigare drivit eller intresserat sig för dessa kamper, som ett led i att svartmåla muslimer som flytt hit. Många vill vifta med regnbågsflaggor och gå i Pridetåg samtidigt som de skyller problemen på “de andra”, men genom att förstå mekanismerna bakom är det också lättare att ifrågasätta och inte svepas med när dessa vindar blåser.

Allt som allt en så bra bok. Läs!

Vad jag ska läsa i sommar

Idag går jag på semester. Äntligen. Ska bada, vila, äta gott och framförallt läsa. Gud vad jag har längtat efter att ha en massa tid till att läsa. Ganska knäppt ändå, för fram till ungefär ett år sedan läste jag knappt mer än en bok om året, men så packade jag min väska full med böcker när jag och Magnus åkte till Italien förra sommaren och med det kom en ny hobby.

I år när jag skulle välja semesterläsning på Adlibris i helgen plockade jag först på mig sju-åtta böcker, men eftersom att jag vet att jag inte kommer hinna läsa alla (förra året så hann jag i slutändan bara med två av av mina semesterböcker – Vegetarianen av Han Kang och den briljanta Ett litet liv av Hanya Yanagihara) så lyckades jag till slut skala ner till fyra stycken. Vi kollar vilka det blev!

Först ut är Johannes Anyurus Augustprisvinnande bok De kommer drunkna i sina mödrars tårar. Har haft denna på min att-läsa-lista sedan Augustpriset i höstas men har inte fått tummen ur förrän nu. Hart hört så ofantligt mycket bra om denna, och efter att jag i förrgår veckan läste Judith Kiros krönika om Danmarks nyinförda gettolagar i DN kände jag att det var dags. Började läsa denna på vägen hem från bokaffären faktiskt.

Bok två är Flickorna av Emma Cline, som jag blev tipsad om av en bloggläsare. Den har ju några år på nacken nu men för er som inte vet så är boken “löst baserad” på seriemördaren Charles Manson och kvinnorna runt honom, fast ur kvinnornas perspektiv.

En annan bok jag blev tipsad om och som fick följa med mig hem från affären är denna – Ingen jämfört med dig av Jonas Brun, som handlar om en sommarkärlek mellan Stewe och den lite äldre John, som flyttat in i sommarstugan en bit upp längs älven från Stewes. Har hört lite blandat om denna, bland annat att den kallats “en svensk Call me by your name”, så ska bli spännande att läsa.

Och sist men inte minst så har vi denna tegelsten på dryga 600 sidor – Hjärtats osynliga raseri. Romanen, skriven av John Boyne (författaren till bland annat Pojken i randig pyjamasen) hittade jag efter att jag researchat efter böcker att läsa efter Ett litet liv, som jag läste förra sommaren och blev helt tagen av. Hjärtats osynliga raseri får man följa Cyril Averys liv, från att han kommer till världen i 40-talets Irland och framåt. Ser så mycket fram emot att läsa denna.

Det var det, mina sommarböcker för i år. Ska försöka återkomma med recensioner i takt med att jag blir klar!

Vad läser ni i sommar?

Levande & döda

Det är dags för ett boktips! Nämligen en av författaren Han Kang som jag läste ut förra veckan. Jag läste ju hennes bok Vegetarianen i somras som en av mina semesterböcker och gillade den jättemycket och efter att jag sett ett superintressant inslag i Babel om henne sprang jag förbi Adlibris efter jobbet och köpte hem denna – Levande och döda!

I Levande och döda kastas läsaren rätt in den massaker som den sydkoreanska regimen utsatte protesterande studenter för under några dagar maj 1980 i universitetsstaden Gwangju.

Man får följa en rad olika personer som på olika sätt har kopplingar till händelserna. De som söker efter en försvunnen vän. De som själva deltog i protesterna. De som dog. De som kämpade mot regimen på andra sätt och de som överlevde och de som försökte glömma.

Precis som i boken Vegetarianen är språket väldigt vackert, nästan poetiskt, samtidigt som att man ständigt häpnar över regimens grymheter och över hur människoliv kan vara så lite värda. Unga människor, vissa knappt i högstadieålder, mördas av den egna staten och lämnar sår i människorna de älskas av runtomkring.

Än idag, då Sydkoreas ses som en modern nation med en välfungerande demokrati, finns dessa sår kvar. Länge var det olagligt att ifrågasätta hur många som dog i massakern, människor kopplade till upproren blev fängslade och torterade och Han Kang har blivit svartlistad i hemlandet på grund av hennes böcker.

Levande och döda är en sån himla brutal och sorglig bok om döden och de levande som blir kvar, om hur mördandet av unga påverkar ett samhälle och det är omöjligt att vara oberörd av den. Läs!

2 × Boktips

Jag har läst två väldigt bra böcker på sistone som jag vill tipsa om!

Först ut är Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead, som jag läste för någon vecka sedan. I boken får vi följa Cora, som växer upp föräldralös slav på ett plantage i Georgia då hennes mamma flydde utan henne när hon var ung. När hon är 16 år gammal dyker Caesar upp och vill att hon ska fly med honom via den underjordiska järnvägen till friheten uppe i norr.

Fyran vilken jobbig bok den här var på så många sätt. I Whiteheads bok blir den underjordiska järnvägen, ett nätverk av människor som hjälpte slavarna att bli fria, en faktiskt järnväg som leder Cora över hela USA i jakt på frihet. Det är en historia om att fly men aldrig kunna vara trygg, om hur det obestridliga människovärdet inte gäller om vissa människor reduceras till något lägre och om den brutala historia som USA bär på men som det alltför sällan faktiskt talas om. Svarta kroppar byggde den rikedom som vita i USA än idag skördar frukterna av medan de själva bor i städer (och ofta i stadsdelar med mycket sämre socioekonomisk status) vars vägar, torg och byggnader är uppkallade efter plantageägare, slaveriförespråkare och beslutsfattare som upprätthöll detta system i över 100 år. Så jävla viktig bok i en tid som idag, med Trump, nazister och rasismens framfart i västvärlden, och som en fruktansvärd påminnelse om den vita människans grymhet och om hur kort vi tyvärr kommit idag. Läs läs läs den!

Bok nummer två är denna – En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad. Boken, som jag läste ut på en kväll, är en berättelse om Evin Ahmads väg från gården i Akalla till skådespelandet på Sveriges största scener. Hon skriver om scenskolan, där hennes klasskompisar kallade sig fattiga samtidigt som de bodde i lägenheter i innerstan som deras föräldrar köpt åt dem, om tyngden som läggs på ens axlar av vetskapen om att ens föräldrar drog upp sina rötter och tvingades lämna allt de hade för att deras barn skulle få ett bättre liv och de motstridiga känslorna som kommer av att lämna en värld för en annan samtidigt en del av sig själv är kvar.

Också en sådan himla bra bok, läste ut hela på en kväll och blev tjock i halsen flera gånger, bland annat i det stycket om hur hennes pappa själv drömmar om skådespeleriet och hur de raserades på grund av att behöva fly för sitt liv. 120 sidor som rymmer så himla många livsöden. Borde läsas av alla.