Vad jag läste 2018 & vad jag vill läsa 2019

I en kommentar här på bloggen för någon vecka sedan fick jag frågan om jag kunde lista vilka läsupplevelser jag haft under 2018, plus böcker jag vill läsa 2019. Kul idé tycker jag, för när jag tittar tillbaka så blev det ändå en hel del. Vi tittar!

Böcker jag läste 2018:

Call me by your name – André Aciman
Den första boken jag läste förra året var Call me by your name. Hade egentligen haft den på min läslista hela förra hösten men väntade tills jag sett filmen innan jag betade av den. För er som gillade filmen är boken minst lika bra (minus ingen Timothee Chalamet att vila ögonen på dock). Väldigt het bok, med en annan typ av spänning än i filmen, och ett lite annorlunda slut. Finns på svenska sedan nu i höstas dessutom.

Sången om en son – Joel Mauricio Isabel Ortiz
Överlag var första halvan av året rätt skral på bokfronten och efter Call me by your name läste jag ingenting på några månader. Men lagom till sommaren gick jag förbi Adlibris och köpte Sången om en son av Joel Mauricio Isabel Ortiz. Hade väldigt höga förväntningar på denna, och uppskattade att det var en typ av bok där man omsöm gillade och ömsom hatade huvudkaraktären, men blev inte riktigt blown away. Den kändes lite för krystad för min smak. 

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – Johannes Anyuru
Tyckte mycket om denna bok av Johannes Anyuru, som också vann Augustpriset 2017, som utspelar sig i någon slags dystopisk framtid som tyvärr inte känns alltför avlägsen. Kan 100% rekommendera.

Flickorna – Emma Cline
En av årets bästa böcker för mig var Flickorna av Emma Cline, där man får följa Evie som blir insnärjd i den krets av kvinnor som omger den karismatiske Russel (löst baserad på Charles Manson). Förstår verkligen varför denna bok hyllats så unisont nästan överallt. Fantastiskt språk och en otrolig skildring av att som ung och osedd vilja finna något slags sammanhang. Läste ut denna på kanske 2 dagar.

Ingen jämfört med dig – Jonas Brun
Denna läste jag i somras, om Stewe, som motvilligt får följa med till sin familjs sommarstuga hela sommarlovet i norra Sverige. Har sett den beskrivas som en svensk Call me by your name, vilket jag kanske inte tycker att den lever upp till, men överlag bra coming-of-age-bok, och helt klart läsvärd.

Hjärtats osynliga raseri – John Boyne
En lite oklar bok, på nästan 600 sidor, om Cyrils liv, från födelse till död i sitt hemland Irland. En riktigt mastig historia om ett land i förändring från 40-talet till nu, om katolicismens bojor, adoption och homosexualitet. Bitvis humoristisk och witty men tyvärr lite för många händelser som var för osannolika för göra historien trovärdig, vilket drog ned hela boken för mig. 

Homonationalism – Anna-Maria Sörberg
Denna lånade jag av min pappa när jag var hemma över sommaren, och är egentligen en någon slags undersökning av homosexualitet ur en politiskt perspektiv. Hur det används av makten för att propagera både öppenhet och samhällets förfall. Himla intressant faktiskt.

Arv och miljö – Vidgis Hjort
Årets kanske mest omskrivna bok bland bloggare i alla fall, och som även jag läste i höstas. Väldigt bra skriven, om familjekonflikter och vem som har rätten till sin egen historia. Läs läs läs!

 

Några böcker jag vill läsa 2019:

Det här året hoppas jag kunna beta av ännu fler (och förhoppningsvis ännu bättre) böcker än vad jag hann med 2018. Hade en tendens att tappa farten i mitt läsande förra året, vilket till stor del berodde på att några av böckerna jag läste inte riktigt var så bra som jag hoppats, så kanske är en ny taktik att helt enkelt inte läsa klart de böcker som jag inte tycker är bra? Hur gör ni andra läsare där ute?

Tre böcker som jag ser fram emot är dock Édouard Louis senaste bok, Vem dödade min far, som kommer ut på svenska i april, Linnea Axelssons Aednan, en berättelse om 1900-talets koloniala historia i Sverige berättat genom två samiska familjer sträckt över flera generationer, samt En pojkes egen historia av Edmund White, som är Whites självbiografiska roman om sin uppväxt som homosexuell under 40- och 50-talets historia. En klassiker som jag klickade hem innan jul men inte hunnit börja läsa ännu.

Vad ser ni fram emot att läsa i år? :)

Homonationalism

Jag läste en sån himla bra bok förra veckan som jag bara måste tipsa om, speciellt så här i valtider. Nämligen denna – Homonationalism av Anna-Maria Sörberg!

I den här boken går Sörberg igenom hur sexualitetspolitik och främst HBTQ-frågor har börjat användas mer och mer som slagträ i de nynationalistiska rörelserna som svept världen över sedan början på 2000-talet. Hon tar avstamp i Holland där nationalistiska partier som PPV använder sig av HBTQ-frågor för att utmåla muslimer som det huvudsakliga hotet mot Europa och de värderingar som de menar är våra.

Genom att spela på den holländska självbilden om att vara ett öppet och tolerant land (trots att många undersökningar visar på exempelvis ett utbrett förakt mot femininet och könsöverskridande beteende) och använder den, precis som på andra platser i världen, som ett sätt att holländare med så kallade “holländska och europeiska värderingar”, från “de andra”, det vill säga muslimer.

Hon gör även en mellanlandningar i Frankrike, där Front National på senare år lyckats (mycket tack vare sitt frekventa utmålande av muslimer som ett hot mot HBTQ-rättigheter) bli ett av de största partierna bland homosexuella män, men också till Israel, som också använder sexualpolitiken som ett sätt att utmåla sig som Mellanösterns enda ”fria” land. 

Trots att det sedan 90-talet har hänt väldigt lite landet när det kommer till faktiska rättigheter för HBTQ-personer används rörelsen frekvent i imagebyggandet av Israel som mellanösterns mest HBTQ-vänliga land. Genom att bland annat satsa väldigt mycket pengar på Tel Aviv Pride (2016 satsade exempelvis den israeliska staten drygt 10 gånger mer på pridefestivalen i staden än vad de stöttade samtliga HBTQ-organisationer det året) kan de styra medierapporteringen från att handla om krig och konflikter till att istället handla om hur öppna och “fria” de är, till skillnad från sina grannländer i området (och då i synnerhet Palestina).

Men sexualpolitiken som bricka i ett politisk spel kan också utnyttjas åt en motsatt riktning. I länder som tidigare varit kolonialiserade eller hyser ett förakt mot väst, som exempelvis i vissa delar av den afrikanska kontinenten eller i Ryssland, används inskränkande av HBTQ-rättigheter som ett sätt att ytterligare distansera sig från det som vi i väst målat upp som “västerländska värderingar” och därmed befästa en nationell samhörighet.

Men det som jag framförallt fastnar vid i boken är Sörbergs analys om hur HBTQ-rörelsens radikalitet försvunnit i takt med att framstegen blivit fler. För många (främst homosexuella och vita män, såklart) har ändstationen i rättighetskampen varit det samkönade äktenskapet, och trots att detta numera är en realitet i USA är fortfarande HBTQ-personer bland de mest utsatta i samhället både ekonomiskt och socialt. Medan mycket av HBTQ-rörelsens idag övergått till att handla om representation och mångfald snarare än om omfördelning av kapital och förbättrade levnadsvillkor för utsatta minoriteter, finns fortfarande stora problem för HBTQ-personer runt om i världen.

För som aktivisten Dernell L. Moore beskriver i boken – rätten till äktenskap är ett viktigt steg som ger fler rättigheter än att bara få manifestera sin kärlek, men de flesta rör säkerhet och trygghet för kapital och tillgångar och för de som har ingetdera spelar dessa en obetydlig roll. Därför blir också politik som enbart kretsar kring mångfald och representation uddlös och förskjuter frågan från faktiskt förändring, något som faktiskt behövs mest.

Jag att detta var en väldigt intressant och framförallt viktig bok, eftersom tendenserna går att se även här i Sverige. I år mer än någonsin tidigare har det pratats mycket om “svenska värderingar” och hur “svenskar” är, speciellt från partier och politiska företrädare som aldrig tidigare drivit eller intresserat sig för dessa kamper, som ett led i att svartmåla muslimer som flytt hit. Många vill vifta med regnbågsflaggor och gå i Pridetåg samtidigt som de skyller problemen på “de andra”, men genom att förstå mekanismerna bakom är det också lättare att ifrågasätta och inte svepas med när dessa vindar blåser.

Allt som allt en så bra bok. Läs!

Vad jag ska läsa i sommar

Idag går jag på semester. Äntligen. Ska bada, vila, äta gott och framförallt läsa. Gud vad jag har längtat efter att ha en massa tid till att läsa. Ganska knäppt ändå, för fram till ungefär ett år sedan läste jag knappt mer än en bok om året, men så packade jag min väska full med böcker när jag och Magnus åkte till Italien förra sommaren och med det kom en ny hobby.

I år när jag skulle välja semesterläsning på Adlibris i helgen plockade jag först på mig sju-åtta böcker, men eftersom att jag vet att jag inte kommer hinna läsa alla (förra året så hann jag i slutändan bara med två av av mina semesterböcker – Vegetarianen av Han Kang och den briljanta Ett litet liv av Hanya Yanagihara) så lyckades jag till slut skala ner till fyra stycken. Vi kollar vilka det blev!

Först ut är Johannes Anyurus Augustprisvinnande bok De kommer drunkna i sina mödrars tårar. Har haft denna på min att-läsa-lista sedan Augustpriset i höstas men har inte fått tummen ur förrän nu. Hart hört så ofantligt mycket bra om denna, och efter att jag i förrgår veckan läste Judith Kiros krönika om Danmarks nyinförda gettolagar i DN kände jag att det var dags. Började läsa denna på vägen hem från bokaffären faktiskt.

Bok två är Flickorna av Emma Cline, som jag blev tipsad om av en bloggläsare. Den har ju några år på nacken nu men för er som inte vet så är boken “löst baserad” på seriemördaren Charles Manson och kvinnorna runt honom, fast ur kvinnornas perspektiv.

En annan bok jag blev tipsad om och som fick följa med mig hem från affären är denna – Ingen jämfört med dig av Jonas Brun, som handlar om en sommarkärlek mellan Stewe och den lite äldre John, som flyttat in i sommarstugan en bit upp längs älven från Stewes. Har hört lite blandat om denna, bland annat att den kallats “en svensk Call me by your name”, så ska bli spännande att läsa.

Och sist men inte minst så har vi denna tegelsten på dryga 600 sidor – Hjärtats osynliga raseri. Romanen, skriven av John Boyne (författaren till bland annat Pojken i randig pyjamasen) hittade jag efter att jag researchat efter böcker att läsa efter Ett litet liv, som jag läste förra sommaren och blev helt tagen av. Hjärtats osynliga raseri får man följa Cyril Averys liv, från att han kommer till världen i 40-talets Irland och framåt. Ser så mycket fram emot att läsa denna.

Det var det, mina sommarböcker för i år. Ska försöka återkomma med recensioner i takt med att jag blir klar!

Vad läser ni i sommar?

Levande & döda

Det är dags för ett boktips! Nämligen en av författaren Han Kang som jag läste ut förra veckan. Jag läste ju hennes bok Vegetarianen i somras som en av mina semesterböcker och gillade den jättemycket och efter att jag sett ett superintressant inslag i Babel om henne sprang jag förbi Adlibris efter jobbet och köpte hem denna – Levande och döda!

I Levande och döda kastas läsaren rätt in den massaker som den sydkoreanska regimen utsatte protesterande studenter för under några dagar maj 1980 i universitetsstaden Gwangju.

Man får följa en rad olika personer som på olika sätt har kopplingar till händelserna. De som söker efter en försvunnen vän. De som själva deltog i protesterna. De som dog. De som kämpade mot regimen på andra sätt och de som överlevde och de som försökte glömma.

Precis som i boken Vegetarianen är språket väldigt vackert, nästan poetiskt, samtidigt som att man ständigt häpnar över regimens grymheter och över hur människoliv kan vara så lite värda. Unga människor, vissa knappt i högstadieålder, mördas av den egna staten och lämnar sår i människorna de älskas av runtomkring.

Än idag, då Sydkoreas ses som en modern nation med en välfungerande demokrati, finns dessa sår kvar. Länge var det olagligt att ifrågasätta hur många som dog i massakern, människor kopplade till upproren blev fängslade och torterade och Han Kang har blivit svartlistad i hemlandet på grund av hennes böcker.

Levande och döda är en sån himla brutal och sorglig bok om döden och de levande som blir kvar, om hur mördandet av unga påverkar ett samhälle och det är omöjligt att vara oberörd av den. Läs!