En vecka på Lipari del IX – Den sista kvällen

Nu är vi till slut framme vid det sista inlägget från Lipari, lagom till att augusti snart övergår till september och sommaren officiellt är över.

Att någonting snart var över kände vi även då, den där fredagen i juli. Vi hade lämnat igen vespan hos uthyraren och hoppat på den skrangliga bussen som en gång i timmen tuffade upp för de branta backarna till vårt hus. Vid Quattropani Tivoli klev vi av.

Och så promenerade vi till fots längs den branta smala vägen till vårt hus.

Stötte på den här gulliga på vägen.

Mycket sötare än Luigi, den hårt pinade gatukatten som hängde på vår terass varje förmiddag.

Hen gjorde oss sällskap på en bit på vägen.

Men i takt med att husen byttes mot buskage vek den av uppför en mur.

En dryg tiominuterspromenad senare var vi tillbaka här, för vår sista eftermiddag.

En sista utsikt över havet och ön Salina på andra sidan.

Och en sista dusch.

Vi bytte intorkat saltvatten och svett mot middagskläder.

Och så dukade vi upp aperitivo i trädgården. Salami till Magnus, oliver och kapris till mig, och så chips och bröd och olivolja och tomater som smakade sött som godis. Plus lite vin i ett delat vinglas, eftersom det andra blåst omkull och gått sönder kvällen innan på terassen.

Kolla semestersnygg <3

Deppigt att inte bara få stanna i denna stund för evigt.

Men vi skulle göra middag, så hade inget val. Så när vi snacksat klar dukade vi undan och flyttade in i köket en stund.

Och någon timme senare hade vi svängt ihop detta till kvällsmat.

Sallad på gurka, basilika och tomat, och en pasta på svamp, någon slags gräddsås och massor av parmesan.

Kanske veckans bästa middag.

Sedan flöt kvällen på. Solen kröp närmre horisonten.

Och vi flyttade ut på terassen för att titta på när den gick ned.

Med kikare också så klart, vill ju inte missa något.

Jordens vackraste plats ändå.

Och när mörket fallit tände vi ljus på matbordet och spelade hundra omgångar vändtia.

Och tills sist gick den sista Liparidagen mot sin slut, och med det också livets bästa resa.

Fler inlägg från Lipari:

En vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon
En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer
En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle Muria
En vecka på Lipari del IV – White beach & veckans finaste kväll
En vecka på Lipari del V – buffelmozzarellor, badskor & blåslagna ryggar
En vecka på Lipari del VI – Spiaggia de la Forbice & ett bra sommarprat
En vecka på Lipari del VII – vulkanisk ost & en nyp-mig-i-armen-solnedgång
En vecka på Lipari del VIII – Larver i frukosten & tillbaka till en favoritstrand

En vecka på Lipari del VIII – Larver i frukosten & tillbaka till en favoritstrand

Vi fortsätter på semesterspåret och hoppar tillbaka till vår sista heldag i Italien.

Då dukade vi också fram vår näst sista frukost.

Kaffe, ägg, bröd och så yoghurt med fikonen jag plockat kvällen innan. Supergott, fram tills att jag upptäckte att det kröp något i skålen och att varje fikon kryllade av larver :))

(Fick dock i efterhand höra av en påläst följare på Instagram att det troligtvis rörde sig om steklar, en insekt som lever fikonen och hjälper till med mognadsprocessen. Osäker dock på det gjorde saken bättre eller om det innebär att jag aldrig kommer våga äta fikon igen.)

Skadeglad person som inte äter fikon ↑

När paniken lagt sig bytte vi till horisontalläge.

Kollade lite på båtarna som passerade utanför i havet.

Och lyssnade på Elin Olofssons sommarprat, som jag tycker var sommarens absolut bästa (bortsett från kanske Sara Danius, som jag lyssnade på igår). Om glesbygden och om kvinnor som inte omnämns i historien. Starkt tips!

Sedan blev det lunchtid.

Jag gjorde ännu en variant på tomat + basilika + mozzarella. Denna gång i form av bruschetta.

Lemonad till såklart.

Och sällskap av Luigi, som nästan blivit vårt husdjur.

Sedan stökade vi undan och gick ned till moppen.

Och susade iväg på de slingriga vägarna.

Till slut kom vi fram hit, till en välkänd plats.

Nämligen Spiaggia Valle Muria, som vi besökte vår andra dag på ön.

Denna dag var havet lugnare så vi kunde promenera bortom de stenar som blockerat vår väg tidigare.

Där gömde sig en nästan lika stor strand till.

Vi slog oss ned på en ensam plats i skydd av stenarna.

Och så badade och solade vi om vartannat. Det var så varmt att luften krusade sig övre stenarna.

Efter någon timme blev vi rastlösa och promenerade mot strandens ände.

Där fanns bland annat klippor.

Som Magnus utforskade.

Och såklart kristallklart vatten precis vid klipporna som stupade rakt ned i havet.

Där låg vi sedan och flöt, spanade på båtarna med rika italienare som drev runt i havet utanför och på klipporna som havets vågor nött ned under årtusenden.

Och till slut hintade solen, som vandrat längre och längre ned för himlen, att det var dags att börja bege oss. Så vi gick tillbaka längs vattenbrynet, packade ihop våra grejer och vandrade tillbaka till vår moppe i den gassande eftermiddagssolen.

En vecka på Lipari del VII – vulkanisk ost & en nyp-mig-i-armen-solnedgång

Hej igen från Lipari! Vi är framme vid vår näst sista kväll på ön.

Och vid dygnets bästa tid dessutom – aperitivo!

Vi hade ju badat hela dagen på Spiaggia de la Forbice, så hungriga som vi var hade vi dukat fram en massa gott. Chips, bröd, oliver, salami, små tomater som var söta som godisar och parmesan.

Och så en slags vulkanisk Ricotta som jag hittat i ostdisken och bestämt mig för att testa. Väldigt god. Fick verkligen upp ögonen för den här osten på vår resa, som på Sicilien finns i så himla många fler varianter än den man köper i en bytta här i Sverige. Rökt, grottlagrad, saltad etc.

Och så satt vi och snackade, sippade på lemonad och hade det allmänt härligt.

Vi kikade bort mot fastlandet (eller ja, Sicilien, egentligen en ö då?) i horisonten.

Och på havet som färgats guldigt nedanför. Detta himmelrike på jorden alltså.

<3

Men sedan blev det plötsligt bråttom. Vi städade snabbt ihop.

Hoppade upp på moppen och körde upp längs den slingrande vägen till vår lägenhet.

Och åkte till en kyrka uppe på berget vid namn Chiesa Vecchia di Quattropani som vi hade hört skulle vara en bra plats att se solnedgången från.

Vi hann precis i tid.

Men när solen några minuter senare försvunnit ned bakom Salina i horisonten bestämde vi oss för att utforska den lilla oliv- och fikonträdlund som omgav kyrkan.

Lille jeg.

Och Acquacalda borta i fjärran, där vi badat dagen innan.

Och öarna Panarea och Ginostra ute i havet.

Det var så fint att man nästan behövde nypa sig i armen.

Vi gick runt och ba “SER du detta?!”

<3

Så glad för att få ha upplevt denna resa. Hade det nästan oförskämt bra.

Sedan gick vi en runda till bland fikonträden.

Plockade med mig några fikon som såg mogna ut till morgondagens frukost.

Och sedan gick vi till utsiktsplatsen en sista gång.

Magnus satte sig och kollade ut medan jag smet in i kyrkan och tände ett ljus för min mormor som somnat in tidigare i sommar.

Ett fint avslut på en fin dag i Italien.

En vecka på Lipari del VI – Spiaggia de la Forbice & ett bra sommarprat

Vi är framme vid torsdagen på Lipari, vår näst sista hela dag på ön, och för första gången på hela vistelsen vaknade vi till ett helt klart väder. Inte ens det vanliga dis som brukar vara runt medelhavet, och vi kunde urskilja Sicilien långt borta i horisonten.

Vi bröt frukosttraditionen något och gjorde äggröra.

Lite vitlöksstekt bröd till, plus färsk frukt.

Luigi kom på besök i vanlig ordning.

Och så hängde vi resten av förmiddagen hemma på terassen.

Jag låg i hängmattan och så drack vi lemonad. Så underskattad dryck ändå? Plus enkel av svepa ihop? Bara att pressa saften från några citroner, röra i lite socker och sedan späda ut med vatten. Så gott när det nästan kryper i hårbotten av syrligheten.

Och så lyssnade vi på sommarprat. Denna dag Katarina Wennstams, som jag tycker var himla bra. Speciellt hur hon satte fingret på vad som skavt i mig när det kommer till fascinationen kring de kvinnomord som skett de senaste åren. Om medierapporteringen och om alla mord- och rättegångspoddar där man i detalj grottar ned sig och göttar sig i kvinnomord. Om hur morden behandlas som deckare och om hur kvinnors kroppar aldrig tillhör dem själva, inte ens när de är döda. Tycker alla borde lyssna!

Sedan var det dags för lunch.

Som denna dag var lite mer ambitiös än tidigare dagar. Pasta pomodoro, med riven pecorino.

Sedan gav vi oss ut på vägarna igen. Denna gång mot Lipari by, och sedan vidare till San Salvatore, en by på öns sydspets.

Där parkerade vi moppen i skuggan intill en gul Fiat.

Och promenerade ner mot havet längs en stig kantad av olivträd.

Magnus hade nämligen hittat en strand på Instagram som vi ville kolla in. Och långt där nere låg den – Spiaggia de la Forbice!

Vi vandrade ned genom vad som kändes som en djungel.

Och till slut kom vi fram till den lilla stranden.

Som vi var nästan helt ensamma på.

Har ni sett något så fint eller

Vi lade oss som vanligt långt bort i ena änden.

Och så läste vi och badade om vartannat.

Vattnet var heeelt kristallklart.

Och en bit ut fanns det klippor som man kunde dyka ifrån.

Och i takt med att solen stod som högst blev det också varmt varmt varmt. Magnus flyttade till skuggan.

Och jag ned i vattnet.

Sedan var det till slut dags att packa ihop vårt pick och pack och vandra tillbaka till moppen igen.

Längs snåriga stigar med utsikt över ön Vulcano i fjärran.

Tills vi till slut var uppe vid civilisationen igen.

Fler inlägg från Lipari:

En vecka på Lipari del I – En långsam semestermorgon
En vecka på Lipari del II – Stenstränder & spektakulära vyer
En vecka på Lipari del III – Vind, vågor & Valle Muria
En vecka på Lipari del IV – White beach & veckans finaste kväll
En vecka på Lipari del V – buffelmozzarellor, badskor & blåslagna ryggar