Chrysler Building

Om någon skulle be mig beskriva New York med ett ord skulle det ordet vara kontraster. Hur klyschigt det än låter så är staden som en enda storsmältdegel av kontraster. Människor från flera olika delar av världen, med olika kultur, språk och sysselsättning lever sida vid sida. Ett gammalt tegelhus från 1800-talet kan ligga inklämt mellan komplex med mångmiljonlägenheter och även i de allra finaste av områden kan det ligga högar av sopor på trottoarkanten. Det är högt och lågt, billigt och dyrt, gammalt och nytt i en salig blandning.

Ibland blir det extra tydligt hur New York är just kontrasternas stad. Som en kväll, när solen precis gått ned, och Chrysler Building med sin 30-talstypiska Art Deco-stil åsterspeglades i Grand Hyatts Hotels moderna, glastäckta fasad. Trots att det är ett ganska ytligt exempel på hur gammalt möter nytt tycker jag att det visar ganska bra hur stadens kontraster smälter så väl ihop.

The Stonewall Inn

DSC06888

Innan vi åkte till New York fanns det ett ställe (bortsett från det klassiskt turistiga) som jag verkligen ville besöka – nämligen puben The Stonewall Inn. Trots detta tog det ända tills i slutet på veckan innan vi väl besökte platsen, varpå det visade sig att vi utan vår vetskap passerat puben ett flertal gånger under våra strapatser i Greenwich Village. Sitt anspråkslösa yttre till trots är The Stonewall Inn faktiskt en plats som påverkat många miljontals människors liv. Det var nämligen här som den moderna Priderörelsen startade i slutet på 1960-talet.

Efter att dagligen blivit trakasserade, misshandlade och orättvist behandlade av polisen gjorde till slut pubens besökare – bestående av transpersoner, dragqueens och homosexuella – motstånd. De hade helt enkelt fått nog av hur de behandlades. The Stonewall-upproren fick stora konsekvenser för HBTQ-rättsrörelsen. I efterdyningarna av upproren startades flera HBTQ-rättsorganisationer runt om i världen och på årsdagen genomfördes den första Prideparaden i New York, till minne av händelserna vid The Stonewall Inn.

När vi kikat färdigt tog Amanda med oss något kvarter bort till det mysiga caféet Whynot Bistro som ligger vid korsningen Christopher Street och Gay Street. Där stannade vi och värmde oss ett tag innan det var dags för oss att vandra vidare.

DSC06879

9/11 Memorial


En morgon begav vi oss nedåt på Manhattan med siktet inställt på Ground Zero. På vägen stannade vi på ett mysigt litet ställe vid namn Kitchenette för dagens obligatoriska brunch för att sedan promenera några kvarter till platsen där World Trade Center en gång stod.

Idag är området nästan helt nybyggt efter att i princip varit en byggarbetsplats under de senaste 10 åren. Förutom nya kontorsbyggnader finns ett relativt nyinvigt minnesmonument, ett museum och snart också ett köpcenter (?). Vi hade egentligen tänkt att enbart besöka själva minnesplatsen och inte muséet, men när vi ändå var där kände vi att vi lika gärna kunde passa på.

Muséet var stort. Riktigt stort. Det var även oerhört häftigt rent arkitektonisk. Lokaliserat under marken – och som jag förstod det – mellan och under minnesbassängerna som en kan se ovan jord inrymde det en massa föremål relaterat till attackerna. Bland annat fanns stålbalkar som helt deformerats av hettan som uppstod när husen brann, en bit av det ena tvillingtornets antenn och en brandbil som hamnat under rasmassorna. Att besöka muséet var en väldigt speciellt upplevelse. Bitvis var det oerhört amerikansk med guider som pratade som om händelserna var en del av en hollywoodrulle, medan andra delar, som det rum där det hängde fotografier på alla de 2996 personer som dog i attackerna, kändes som ett värdigt minnesmonument för de avlidna och deras anhöriga.

Vi stannade stannade i nästan fyra timmar innan vi begav oss till FIKA för att köpa en semla. Det var ju trots allt fettisdag.

Le Grainne Café

Något vi gjorde mycket av i New York var att äta brunch. Jag spenderade nog mer pengar på brunch än något annat under hela resan. Men vem kan klandra mig? Få saker är bättre att starta dagen med än en god och ordentlig brunch. Vi hann testa några olika caféer, bistros och diners under veckan (med lite blandade resultat) men det var ett ställe som vi speciellt fastnade för – Le Grainne Café.

Det värsta jag vet när jag reser är att äta på samma ställe flera gånger. Jag vill utforska, testa olika ställen och hitta de där guldkornen som en bara stöter på av en slump. Trots detta måste jag faktiskt erkänna att vi gick på Le Grainne Café mer än bara en gång. Lokaliserat vid korsningen av 9 Avenyn och 21 gatan var den precis så långt borta från Amandas lägenhet att magen började kurra men utan att hungern hann övergå till grinighet (något som händer alltför ofta för både mig och Magnus).

Caféet är ett franskt sådant med mängder av croissanter, bröd och bakverk att välja ifrån. Det godaste på menyn var dock deras yoghurtskål med müsli och fruktsallad toppad med honung. Skulle nästan kunna leva på det för resten av mitt liv. Att de dessutom hade en trevlig personal, mysig inredning och inte var så fasligt dyrt skadade inte heller. Hit kommer vi definitivt att återvända nästa gång vi är i New York.