Den nya hiphopen är snäll

Hiphop är genren som inte passerat någon obemärkt förbi. En musikstil med otaliga subgenres och subtila regler, som över åren varit politisk, poetisk och en samtida budbärare – en röst för de som inte annars hörts. Det här är den fjärde och sista subkulturella djupdykningen tillsammans med Dr. Martens. Vi har träffat artisten och grundaren av NBL Sound, Pato Pooh, samt den dubbelt prisnominerade Lamix. Idag släpper de singeln På väg.

Den här artikeln är sponsrad av Dr. Martens

Hip Hop är en genre med rötter i 1970-talets Bronx, New York. Musikstilen utvecklades som ett resultat av det kulturella utbytet mellan Afro-amerikaner och immigranter från länderna runt Karibiska havet. På 80-talet visade pionjärer som Kool DJ Herc och gruppen Grandmaster Flash & The Furious Five att hiphopen var mer än festmusik och ett substitut för gängbråk genom att i texterna ta upp sociala storstadsproblem. På 90-talet blev Hip-hopen en bästsäljande genre och år 99 den absolut mest bästsäljande. Med 2000-talet bar vågen vidare och kom även att influera popmusiken. De mer rumsrena texterna och den kommersiella framgången har enligt vissa lett till att musiken urvattnats. Somliga tycker annorlunda.

Lamix är 19-åringen som innan 2015 aldrig hade sysslat med musik, flyttat runt mellan fosterfamiljer och inte vetat var livet skulle leda honom. Nu är han nominerad både i P3-Guld, kategorin ”framtidens artist”, samt i kategorin ”Årets låt” på Grammisgalan. Pato Pooh är killen som gav honom en chans. Numer planerar han Lamix dagar och hjälper, tillsammans med brorsan Pablo Paz, till att skriva hans låtar. Vi samtalar med dem om att ta vara på det utrymmet man ges, vara sig själv trogen och om hiphopens kommersialism.

Pato: hel look: Our Legacy, skor: Dr. Martens Dante Venice . Lamix: 3-delad dunjacka och nätlinne: Humana Sverige, byxor och keps, Our Legacy, skor: Dr. Martens Dante Venice

”Han ser äldre ut än mig, visst är det konstigt?” säger Pato och nickar mot Lamin. Jag frågar Lamix om hans namn och säger lätt frågande att han väl heter Lamin egentligen.
– Ja, men jag gillar inte när folk säger det. Jag gillar inte när man säger mitt namn, det är en personlig grej.
Han försäkrar sig om att han inte menar oss men fortsätter och säger,
– Alltså, jag menar folk i allmänheten. Jag gillar inte när någon går förbi och säger ”hej Lamin” – har vi träffats tidigare eller känner vi varandra? Om folk säger Lamix är det okej, då vet jag var jag har dem. Säger någon Lamin vet jag inte det. Jag vet inte vem du är eller vem du känner, om du känner min mamma eller min bror eller så. Direkt när du nämner mitt namn blir det som att du vet vem jag är på riktigt.

Lamin måste direkt springa iväg och byta om. Faktum är att han innan han klivit in i studion inte vetat om att han ska delta på fotografering och i intervju, Pato har bara sagt att han ska möta honom vid tåget en viss tid. Sådan är respekten till någon som gjort mycket för en.

Hel look, Our Legacy, skor: Dr. Martens Dante Venice

Pato, hur kom du in på hiphop?
– Jag växte upp i Rinkeby och det fanns en grupp där som hette Infinity Mass som var ganska stora. En av dem var Chillenare och jag tänkte “fan de är också från Rinkeby, de rappar på engelska precis som jag och är coola”. På den vägen är det. Över åren har jag startat en del olika grejer, och tidigt en grej som hette DDP och vi började köra på det.

När är det i tiden?
– Det är 2006 och 2007, någonstans där. Sedan träffade jag Jeff som också var från Rinkeby, en producent. Tillsammans med honom, min bror och några till var vi DDP, men med åren förändrades det och alla började göra sina egna grejer. Vi höll fortfarande ihop och så småningom behövde vi ett gemensamt namn vi kunde reppa och förenas under med alla våra olika grejer, även de nya som tillkommit. Vi körde utan namn ett jävla långt tag, men sedan bollade vi idéer och runt 2014-15 blev det Nivy till slut.

Pato berättar att de bara var ett crew. De var två producenter, Patos bror Pablo Paz och Jeff Roman. Artisterna var Pato själv och Denz. Kristian Riffo var den femte medlemmen och skötte annat som inte hade med den direkta musiken att göra. Sedan tillkom Jireel som senaste året varit på allas läppar och Pato berättar att han upptäckte Jireel på ett kollo som hette Camp Connect, i Fryshuset.
– Kidsen där fick uppträda och han var där. Han uppträdde med några egna låtar, han och hans polare. Jag tog in Jireel och hans två kompisar. Jag visade upp dem för grabbarna och de tyckte om det. Han flög rätt snabbt sedan. På den tiden höll jag också på och skrev mycket låtar och jobbade mycket med min bror samt Anders Bagges gäng. Min filosofi har alltid varit attdet behövde gå bra för flera för att hela teamet skulle lyfta, vilket började ske.

Om bara någon hade sagt ”hoppa på du också” hade jag också kunnat bevisa att jag kunde

Nyligen fattade Pato beslutet att lämna Nivy och startade istället NBL Sounds, som deras nuvarande label heter. Pato berättar att hans plan alltid sträcker sig 10 år framåt och att han när de lämnade Nivy tänkte att det bästa han kunde göra var att starta upp en ny grej med sin lillebror. ”Vi kommer alltid hålla ihop.”

Pato nämner i förbifarten att det var på NBL Sound de tog in Lamin och räddade hans liv. Lamin och Pato börjar skratta, men snabbt kommenterar Lamin att det typ var så. Jag vill prata om hur det började och undrar om det inte var så att de sågs genom Jireel? Pato svarar att det var så det var, även om Jireel inte visade någon musik från Lamin.
– Lamin var bara i studion och hängde där som Jireels kompis. Jag hade då fått i uppdrag att göra en remix på en norsk låt och när Lamin var i studion mindes jag tillbaka till när jag var liten. Jag hjälpte en kille som heter Ricky att skriva hans musik och minns att jag tänkte att han fick alla looks och att alla hjälpte honom. Jag var ju också bara glad att det gick bra för min grabb, men jag minns ändå den där känslan. Om bara någon hade sagt ”hoppa på du också” hade jag också kunnat bevisa att jag kunde. Jag sa till Lamin ”du, hoppa på den här låten”. Den hette Si ingenting, och det var en av de första gångerna man hörde Jireel också. Lamin sa först nej och att det var vår grej. Jag gillade det, han visade respekt, men jag övertygade honom. Han var med och efter det sa jag till min bror att jag har hittat en tung kille och jag tror vi kan göra någonting bra.

3-delad dunjacka och linne: Humana Sverige, byxor och keps: Our Legacy, skor: Dr. Martens Dante Venice

Allt detta skedde förra året. Pato fortsätter och säger att de gjorde låtar och testade sig fram. ”Lamin gjorde mer deprimerade och seriösa låtar då, det var inne och alla gjorde det. Jag berättade för honom att om jag filmar andra rappare nu är de alla hårda och alla omkring dem är hårda. Om jag filmar dig och dina grabbar är ni alltid glada, ni skojar och dansar. Vi måste lyfta fram den grejen och din musik måste spegla din personlighet, dig och din omgivning. Sedan kom han med en beetbox en dag och sa att han hade en idé.”

Pato börjar beetboxa och sjunga Hey baby, precis så som Lamin hade gjort för honom för ca ett och ett halvt år sedan. Han sa ”det där är den!” och de började direkt på låten men har sparat på den ett tag. I juni i år att det var dags. Det var sommar och de kände att den  behövde komma ut. Den tog fart på direkten.

Jag tror att de två har räddat hiphop

Lamin hoppar in i samtalet igen och har tills nu bara suttit och lyssnat samt pillat på mobilen. Han minns att han satt på bussen tilsammans med Linda Pira när han förstod att den börjar rulla.
– Jag visste ingenting om streams, men det hade gått 24 timmar och vi skulle uppdatera listan. Vi hade båda släppt låtar och Linda Pira uppdaterade sin Spotify och hade fått 30.000 streams första dagen. Jag var superglad för henne och tänkte att 30.000 är tjock mycket! Sedan uppdaterade vi Dani M som också precis släppt låt och han hade då 28.000. Jag tänkte bara fett nice. Sedan kollade vi min också det stod att jag hade fått 70! Dagen efter gick det till 140.000 och sedan till 200.000, 300.000 och jag ba ”ey-HUR”. Jag trodde att det var fejk.

Remixen de planerat in sedan tidigare, och släppte nu i augusti har snart nio miljoner streams, och originalet nära sex.

Vad händer när en låt börjar flyga på det sättet – är alla intresserade nu?
– Ja, jag tror att det förändrade mycket för oss alla. Och hans liv är helt förändrat kan jag säga, säger Pato och nickar mot Lamin som precis går iväg en bit.
– För mig och min bror är livet också helt förändrat. Min bror är en av de hetaste producenterna, och även om jag har vetat det länge ser nu andra det. För min del är det också bara så att allt fler nu vet vilka grejer jag står bakom. När du kommer in som rappare och är viktig är det en sak. När du kommer in som den personen som legat bakom vissa grejer blir det på något sätt större, åtminstone gentemot andra artister som då automatiskt inte ser en som en konkurrent utan som någon som kanske kan hjälpa. Man får mycket kärlek. Jag är glad att ha stått bakom två som jag tycker har förändrat gamet för samtida Hip hop, alltså Lamin och Jireel.

På vilket sätt tycker du att de har förändrat?
– Jag vet inte, men jag tror att de två verkligen kan bli två hiphop-superstjärnor inom vår genre. Jag ser inga andra som ens kan toucha dem. Hur de pratar till sin generation och vart hip hop är. Jag tror att de två har räddat hiphop. De har räddat den på det sättet att helt plötsligt börjar hiphopen få faktiska siffror av två som kommer från ingenstans. Kidsen gillar hela deras dansgrej, soundet och att det är mer melodiskt. Det behöver inte vara den hårda gangster-grenen. Jag kommer själv från en kultur där rappare bara spottar texter och metaforer. I deras fall spelar det ingen roll, melodierna är viktigare. Man ser på deras fans att de varit med och förändrat. Det är många killar som gråter när de träffar dem, det är häftigt att se.


Jag har läst att Lamin svarar på alla sina meddelanden han får av fans?
– Ja, han svarar på allt och har superbra kontakt med sina fans. Jag frågade honom varför han gör det. Han har bott på hem förut och svarar mig då bara att ”tänk om jag hade fått prata med min favoritartist när jag var liten och hur det hade påverkat mig?”. I sådana lägen låter jag honom göra sin grej. Det är många andra tillfällen när jag måste fatta beslut åt honom, men just den grejen är hans.

Lamin säger att det tar mycket tid, men att det är värt det. De pratar mest över Snapchat där han i dagsläget har 15.000 vänner som skriver till honom och skickar filmer. Vad kommer han att göra när de är 40.000? ”Fortsätta försöka svara på allt, alltid”.

Han berättar att han en gång åkte hem till en kille. Han satt i bilen med sina kompisar och en person frågade om han kunde komma förbi. Lamin åkte till hans port. Han såg honom inte först då Lamin satt i bilen, och killen trodde honom inte. När Lamin väl klev ut blev han helt till sig och sa ”du är inte här!” och Lamin bara svarade ”jo jag står här framför dig”. Lamin berättar att killen ropade ner sin mamma och var superglad, och säger slutligen att han vill se till att barn blir glada.

Lamin tycker att många barn och ungdomar lyssnar på för negativ musik, som i värsta fall leder dem in på fel väg.
– Det leder till att de inte får leva ut det livet de ska leva, tills de är 80 eller något. I det här livet försvinner de kanske när de är 20, eller när de är 18. Det är på grund av musiken, bland annat. Det ska vara märkeskläder och pengar, men inte lagliga pengar. Alla väljer olika, men när folk gör fel musik påverkar den småbarn. Om alla hade gjort positiv musik istället och lärt folk hur man lever livet på riktigt hade det inte varit kaos. Men nu är det som det är.

Han pillar lite på sin mobil och säger ”alla tycker det är roligare att lyssna på att ”skjuta någon” än ”jag dör för dig”. Alla vill ha kul, ALLA, men det finns olika sätt att ha kul på. Antingen går du och gör sådant här, eller så går du till studion = kul eller, om det inte finns fritidsgårdar, så går du och bränner bilar. Det är också kul, men inte lika bra”.

Det är som en megafon, desto kändare du är, desto större talan har du.

Så du vill att din musik ska sprida glädje?
– Ja, jag vill att det ska vara kul, som när du lyssnar på Chris Brown och de där. Jag vill att vi ska ändra musikstilen här i Sverige. Jag vill att det inte bara ska vara Håkan Hellström alla lyssnar på och går till Ullevi för. Jag vill liksom att hiphop ska sälja ut Ullevi eller Globen, riktigt stora spelningar. Det ska inte bara vara så att man går förbi en artist och inte bryr sig. Det ska vara ”ABO, EY!”. Så som det är i USA. Jag vill att hypen som folk har när Travis Scott kommer till Sverige ska finnas för svenska artister också.

Du tycker ingen har uppnått sådan status här, vem är närmst?
– Ingen är ens i närheten. Håkan Hellström typ. Men av hip-hopare finns ingen. Jag förväntar mig att se vem som helst promenerandes på gatan här utanför. Silvana är riktigt fet och säljer alltid ut sina grejer, hon är kanske påväg ditåt. Jag har stor respekt för henne.

Lamin forsätter berätta och säger att han sällan tycker att det är värt att betala för konsertbiljetter. Om han hade varit tvungen att köpa biljetter är det få han hade gått och sett, inklusive Travis Scott. ”En person jag faktiskt hade betalat för att se är Mwuana. Jag har varit på två av hans shower och det är det sjukaste jag varit med om. Hur varenda människa sjöng hans ord. Jag vill ha hans fans. Han kanske inte har miljoner streams, men jag har aldrig sett en artist ha så lojala fans. Han sålde ut nobelberget och jag ba wow. De är inte stökiga heller, de lyssnar och sjunger. De är riktig publik.”

Vi kommer återigen in på om Hip Hop är viktigt för att hjälpa ungdomarna Lamin tidigare pratat om att komma på rätt väg, om han ser att han vill vara en förebild.
– Jag känner såhär i den positionen jag har: jag är lite hypade nu, svar ja, men jag tänker inte använde den hypen till fel grejer. Jag vet att folk lyssnar på mig, och då tänker jag passa på att försöka förändra deras liv om jag kan. Jag kan dö ut imorgon, om tre eller fem år, eller aldrig, men så länge den är vid liv kommer jag försöka se till att hålla folk borta från att gå och göra något som de sedan inte kan ta sig ut ifrån. Och jag tror att jag faktiskt gör det. Jag får hela tiden meddelanden från fans som sitter hemma och pluggar, eller som säger att de valt att inte gå ut. Sedan finns det de som tror att jag tänker jättegott om mig själv, men det är de som har skapat en bild av mig i deras huvuden, om någon de tror att jag är. Jag är exakt samma människa. Alla streams och views kommer aldrig förändra mig, förutom det positiva av det i att folk lyssnar på mig. Det är som en megafon, desto kändare du är, desto större talan har du.

Pato: dunjacka: Humana Sverige, tröja med zip: Our Legacy, skärp: modellens egna, byxor: Humana Sverige, skor: Dr. Martens Dante Brando. Lamix: dunjacka: Stadsmissionen Remake, skjorta: Humana Sverige, byxa och keps: Our Legacy, skor: Dr. Martens Dante Venice

Allt du hör är beats. Allt är musik. Vatten, när du promenerar, en byggarbetares maskin.

Finns det något du tycker är problematiskt i dagens Sverige?
– Bygg mer fritidsgårdar, underhåll barnen! Skitet beror inte bara på de vuxna, även om vissa är som de är. Det föds en ny generation hela tiden. Den yngre lär den yngre, som lär den yngre och så vidare. Så där fortsätter det hela tiden. Om du klipper på ett ställe och lär dem att tänka positivt och rätt, så kommer de ta det vidare. De dumma finns fortfarande, men kommer sakta att bytas ut. Spåret blir bra istället för dåligt.

Lamin fortsätter och säger att fritidsgårdarna hade kunnat hjälpa till med olika saker, att folk behöver ha hjälp att ta körkort, sysselsättas och att han tror att vi behöver hitta ett roligare sätt att lära barnen i skolan. ”Jag ska inte ljuga, jag har inte gått i skolan, men jag minns att det var det tråkigaste jag visste. Allt förutom gympa. Varför var gympa kul? Jo för att man fick röra på sig. När jag skulle ta körkort var alla sätta att plugga på tråkiga, tills jag hittade en app som var som ett spel. Ingen lär sig av att sitta och läsa ”kan du gå?”. Man kan inte gå för det. Jag har vuxit upp i fosterfamiljer, flyttat runt och aldrig gått i skolan. Jag hade en väldigt jobbig period, sedan släppte vi ”Hey Baby” och allt är bättre än jag hade kunnat tro.”

På frågan om Lamin alltid lyssnat på hiphop på hiphop svarar han “ja, alltid, men när jag var liten lyssnade jag mest på Opera och pianomusik.”

Jag misslyckas med att dölja min egen förvåning över att han gillar opera, något som ofta förknippas med en helt annan typ av finrumsperson. Jag blir besviken på mig själv, men intresserad och frågar varför han gillar opera.
– Det är musik, och en känsla. Musik är ju en känsla du vill förmedla. Jag känner mycket av opera. Jag känner att jag inte alltid får en känsla av rap, det måste finnas beats.

Dunjacka: Humana Sverige, tröja med zip: Our Legacy, skärp: modellens egna, byxor: Humana Sverige

Är det beats i opera?
– Ja! Självklart, allt du hör är beats. Allt är musik. Vatten, när du promenerar, en byggarbetares maskin.
Lamin härmar ljudet och börjar knäppa med fingrarna. Han har en härlig utstrålning.
– Jag ser musik som en mikrofon, alla har en, och den dag du börjar hålla på med musik tar du emot din mikrofon. Vad du säger i mikrofonen är helt upp till dig. Du kan förstöra samhället eller du kan göra det till det bättre. Du får säga jag gillar inte polisen och en massa andra saker, och det är lagligt, men det de inte fattar är att det skadar andra människor. Det är som laglig vandalisering. Livet är för bra för sådant där.

Lamin byter av Pato för fotografering och klädbyte och Pato berättar att de har jobbat stenhårt, och haft flyt. De har i år haft tre låtar på topp 50 och Pato förklarar att han försöker säga till Lamin att det inte är normalt så att han inte ska vänja sig. Detsamma gäller deras som bolag. Jag frågar vad de tänker framåt, nu med luft under vingarna.

”Mina tankar är fokuserade på musiken, och allt det som rör musik. Vi vill fokusera på att förändra ljudbilden och även om vi gillar all musik, kommer vårt label inte att signa någon som är gangster. Jag vill fokusera på att lyfta folk som är melodiösa och glada. Sedan kan de såklart vara seriösa, det är inte det jag menar, men ungdomarna gör de har sakerna folk sjunger om, till och med dödar varandra. Nu är det på riktigt. Jag vill inte vara den som supportar den rörelsen. Jag tycker att många av dem är fett duktiga, så jag förstår varför folk gillar dem, men det finns tillräckligt mycket sådant. Vi vill beröra på ett annat sätt.

Pato säger att han tycker att det är den största genren, inte bara Sverige utan värdsligt. ”Se hur många duktiga England lyft fram senaste åren, och till och med pop-artister är nu influerade av det.”

Det blir ju tydligt också om man ser till modescenen. Streetwear är uppenbarligen här för att stanna.
– Ja, att Louis Vuitton gör samarbete med Supreme säger en del, det skulle de aldrig gjort innan. Gucci gör street. Svenska artister vill nu att vi ska prodda eller gästa, sådana som inte alls är från vår värld. Man märker att de behöver komma in i det.

Är det bara positivt att hip hopen får det utrymmet?
– Det är positivt på så sätt att vi alltid tidigare missat alla vågor. Det här är första gången vi är i synk med vågen, vi surfar den. Nu är vi en av de tre folk ringer när de kommer på att de ska vara urban. Sedan är det klart att man kan säga att folk ibland försöker äta det vi gör. Det är lätt för folk att hoppa in och hoppa ut, de förstår inte att sådana som jag och vi har levt det här. Det här är det jag har gjort sedan jag var sju år gammal. Hiphop har styrt hela mitt liv. Jag är inte så kinkig med sånt där, men var äkta mot dig själv. Kom in i kulturen och visa respekt. Ibland ser jag bloggare som på ena bilden ser ut som Travis Scott och på nästa som någon annan. Folk ser ut som Chief Keef och fattar inte att det är en Chicago-grej där folk blir dödade för den looken. Det är en gang-bang grej, inte något för en blogg.

Dunjacka: Stadsmissionen Remake, skjorta: Humana Sverige, byxa och keps: Our Legacy, skor: Dr. Martens Dante Venice

När något blir en sådan stark trend lånar folk utan att göra sin läxa.
– Ja, bloggarna som gör det träffar sedan sådana människor på gatan och är rädda att bli rånade. Man kan inte vilja ha det där och sedan bli obekväm när de riktiga människorna som är sådär, klär sig sådär, lever sådär, dyker upp.

Pato fortsätter och säger igen att han inte är så kinkig eller dömande, fastnar lite på orden och försöker formulera sig. Han berättar att när han går på mingelevent, står folk där och ser ut på ett sätt han menar att de inte kan historien till.
­– Folk tar bilder på dem och lägger dem på tidningar eller bloggar. Det är som att jag tar från någonting och inte ger någonting tillbaka. Du är rädd för den kulturen, du supportar inte den kulturen och du kan ingenting om den kulturen, du gillar bara den grejen. Det som blir är att du har en större plattform och därför blir en stor representant för kulturen fastän du egentligen inte är det. Det är mest det jag menar. Allra helst folk som på varje bild har en ny look. Lil Yachty ser ut som Lil Yachty hela dagen, han kommer inte byta look en dag. Är du från Atlanta är du från Atlanta, jag är från Rinkeby och pratar på ett sätt. Sedan kan man absolut utvecklas, men jag byter inte till Göteborska för att det är inne.

Det börjar bli dags för oss att avrunda efter en lång dag och många inspelade minuters samtal. Pato tar några tuggor till av sin mat innan han fortsätter.
– Varför gör du inte bara det du gör, oavsett trend och sedan när det du gör blir inne är du där längst fram. Vet du hur många gånger vi hade kunnat byta stil, bytt produktionsstil, bytt sound? Vi höll oss till vårt. Jag har tackat nej till producenter för att jag bara vill jobba med Pablo eller Jeff. Var det någon jag skulle bli stor med, eller få att lyfta, så var det mina vänner. Då ville ingen ha beats från Pablo eller Jeff, nu vill alla det. Det ska man ha respekt för, men vi har byggt oss gemensamt och kommer fortsätta så.

Idag släpper de den nya singeln “På väg”, och i vår ser vi dem på Grammis och på P3 Guld. Vem vet vad som väntar härnäst – kanske är Lamix vår tids nya stora hiphop-stjärna.

Denna artikeln har publicerats i samarbete med Dr. Martens. Skomodellerna som visas i artikeln heter Dante Venice (vita) och Dante Brando (svarta) och finns tillgängliga online eller i Dr. Martens egna flaggskeppsbutik på Katarina Bangata i Stockholm

TACK till vårt fantastiska team:
Foto: Patricia Reyes / Acne Photography
Styling: Robin Douglas Westling
Assistent, styling: Kajsa Svensson
Hår och smink: Sara Eriksson
Text, koncept & produktionsledning: Hanna Bergström
AD: Mattias AlfborgerStort tack också till James & Perra Studios.