Klara Kassman: “Jag är en ganska mörk själ”

Den tredje subkulturella djupdykningen i samarbete med Dr.Martens och vi befinner oss i Grungens 80-tal aka flanellskjortans stortid. En tid och ett uttryck som slår ihop feminism, liberalism, ironi, cynism och idealism med ett smutsigt urtvättat sound hämtat ur punk, rock och heavy metal. Man strävar efter en bättre värld för alla, utanför samhällets auktoritära famn. Man vill slå sig fri från fack och tydliggöra att rätten till sin livsstil och val ligger hos individen: något modellen och konstnären Klara Kassman med sin icke-nihilistiska syn på livet nästan i sin helhet förkroppsligar. Just så, individen för en bättre värld. 

Djupt rotad i familj men med stark individualistiskt drivkraft känns Klara Kassman lugn, säker och öppensinnad. Runt halsen bär hon symbolen 999 som menar på livet som en resa. Vi träffas för att prata om subkulturen Grunge och för att få bättre insikt i vem Klara är och vart hon kommer ifrån. Precis som halsbandets symbolik får man direkt intrycket av att Klara är en vandrare som ständigt söker nya sätt att uttrycka sig. Hon är uppvuxen i Stockholm och har under hela sitt liv omgetts av en kreativ och mycket musikinspirerad familj. Vi går direkt in på musikens betydelse och vad som startade intresset.
– Min pappa är gammal DJ och hade innan min och min systers tid en skivbutik så man kan säga musiken helt enkelt har följt med sedan dag 1. När han stängde ner affären flyttade han med alla skivor till vårt hem, egentligen var det väl en bråkdel av vad som hade funnits men det fyllde hela vårt hem. Så det var väl den samlingen, den musiken jag växte upp till och som mina föräldrar lyssnade väldigt mycket på som väckte mitt intresse och kreativitet. Säkert därför jag lyssnar på så mycket blandat också.

Bild 1. T-shirt: Ralph Lauren. Bild 2. Tröja: Hope, jeans: Our Legacy, skor: Dr. Martens 1460 Cherry.

Jag är väl en ganska mörk själ. Det blir väl lite naturligt att dras till en kultur som har cyniska inslag utan att vara in your face.

Hur många album pratar vi om? 
– Billy-hyllor längst väggarna, bastun, källaren, garaget – helt proppfulla! Det var skivor överallt. Det är omöjligt att uppskatta exakt hur många men säkert över 10 000. Nu har han tyvärr gjort sig av med typ allt vilket är jävligt dumt. Han har nu smalnat ner sin samling, och har bara THE BEST kvar. Men att växa upp i den miljön har definitivt format mitt liv. Redan som 13-14 åring startade jag musikblogg och har alltid intresserat mig för av alla typer av musik. På den tiden var det nästan bara hiphop, många oetablerade artister från London som jag helt enkelt tyckte var bra och delade med mig av. Jag har inte så mycket kunskap när det kommer till genrer, jag grottar gärna ner mig en artist i taget. Framför allt lyssnar jag på vad jag gillar. Även om jag egentligen inte vill tillhöra någonting har grungen alltid följt med, både musiken och stilen.

T-shirt: Our Legacy, skjorta: Ralph Lauren, kjol: Back, skor: Dr. Martens 1B99 14-Eye Boot.

Att betrakta Klara under plåtningen lämnar mig nästan lite provocerad. Det ser för lätt ut. I bakgrunden spelas Nirvana, Savage Garden, Pearl Jam och andra ikoniska Grunge-jättar, hon smälter in och jag sticker ut. När jag frågar vad det är med subkulturen Grunge som fascinerar och inspirerad henne svarar hon över musiken:
– Jag är väl en ganska mörk själ. Så det blir väl lite naturligt att dras till en kultur som har cyniska inslag utan att vara in your face. Sedan tog Grungen bekvämlighet till en ny nivå. Jag gillar att vara bekväm. Det är det jag gillar mest med Grungen stilmässigt. Jag har aldrig, under hela mitt liv, velat ha tighta kläder. Precis som att jag lyssnar på all typ av musik har jag också gått igenom alla möjliga klädstilar. Mellan 12 och 16 tappade jag mig själv en del. Jag var förvirrad, skulle passa in, se ut som alla andra. Men jag har alltid dragit mig åt något extremt håll när det kommer till vad jag har på mig. När jag var 8 år blev jag helt besatt av Bob Marley. Jag hade dreads, marijuana t-shirt och prasselbyxor i skolan. Då fick jag hemringning för att jag gick omkring och sjöng Cypress Hill: ”I want to get high, so high”. Men det har alltid vart okej att jag har varit lite annorlunda. 

Bild 1. T-shirt: Our Legacy, skjorta: Ralph Lauren, kjol: Back, solglasögon: modellens egna. Bild 2. Hel look: Hope, skor: Dr.Martens Jadon Black.

Vi fortsätter att prata om musiken, som uppenbart alltid varit viktig för Klara. Klara berättar att hon förutom grunge och hip hop också kan gilla det hon kallar “mesig” musik. “Ett tag lyssnade jag mycket på svensk vispop, som till exempel Ted Gärdestad. Det kan jag uppskatta otroligt mycket i vissa perioder. Sen har jag och pappa alltid lyssnat mycket på Red Hot Chilipeppers och Cardigans, men Lou Reed är pappas allt och också mitt”. Klara fortsätter och säger att om vi ska prata om bakgrundsmusiken till hennes liv är det triphop, Portishead och Tricky hon lyssnar mest på. Hon förklarar att allt beror på vad hon är i för mode och vart hon befinner sig själv rent känslomässigt.
– Just nu har jag gått tillbaka till att utforska mer äldre musik. Mycket av det nya känns så stressat och ingenting är ändå så bra som Bob Dylan eller Stranglers.

Bild 1. T-shirt: Our Legacy, skjorta: Ralph Lauren, kjol: Back, skor: Dr. Martens: 1B99 14-Eye boot. Bild 2. T-shirt: Ralp Lauren, jeans: Hope, solglasögon: Ace & Tate, skor: Dr.Martens Jadon Black

Jag håller med om att musikvärlden i perioder känns stressad. Snabba produktioner, matematiska uträkningar för hur man skriver en hitlåt och så vidare.  Uppenbarligen kan företagen idag ge folket exakt vad vi vill ha. Vi pratar om skillnaden mellan gammalt och nytt och vad Klara lyssnar efter när hon dyker ner i musiken.
– Hur man uppfattar musik är framför allt en väldigt personlig sak. För mig handlar det mycket om text, vilket jag bryr mig väldigt mycket om. Där skillnaden mellan gammalt och nytt, för mig, handlar om erfarenhet och en producerad story. Vad som skapas för att väcka massans intresse och vad som skapas utifrån låtskrivaren själv.

Hel look: Hope

Klara fortsätter och förklarar att hon också tycker att det handlar mycket om melodi och fysiska instrument. Hon vill att det ska vara musik som väcker känslor utan att man känner sig köpt, och som får henne att på något sätt orka med allt och som hjälper till att stabilisera hennes humör. “Ibland är det en viss typ av genre som krävs, ibland en annan. Ibland är det musik från 80-talet och ibland musik som skapats efter 2010. Oavsett när den kommer ifrån märker man tydligt vilka som gör musik för musikens skull och vilka som drivs av annat”. Klara medger att det ibland är exakt en “whatever”-känsla hon och lyssnare generellt vill åt. Hon anser att det idag finns så mycket musik man inte behöver ta ställning till, och att det, oavsett skillnaden mellan gammal och modern musik samt vad som anses bättre eller sämre, alltid är bra att variera sitt intag av olika typer av musik.

Hur ser genre-uppdelningen ut i er familj, finns det en tydlig genensam linje? 
– Både jag och min syster har såklart inspirerats av både mamma och pappa men samtidigt har vi vår individuella smak. Pappa lyssnar på allt man kan tänka sig men jag skulle säga att nu det finns en utstickare. Mycket hiphop, vilket inte är så konstigt med tanke på att det är vad Mamma lyssnar mest på. Både old school och nytt, hon gillar bl.a. artister som Future och Kanye West. Syrran lyssnar nästan enbart på hiphop medan jag, precis som pappa, lyssnar på allt. Jag gillar att nörda ner mig och djupdyka men det kan handla om vilket band, låt eller artist som helst. Såklart ser man en koppling mellan oss som familj och vad vi lyssnar på. Jag är medveten om hur nära vi är och tänker mer ofta än sällan, ”vad har jag egentligen som är eget, jag är bara en kreation av mina föräldrar”. Båda mina föräldrar är väldigt kreativa, pappa sydde liksom kläder till mamma och sig själv, och jag är så glad att mycket av min kreativitet och musikintresse kommer ifrån dem. Mina föräldrar är ascoola! 

Bild 1. Tröja: Lacoste, jeans: Our Legacy, BH: modellens egna. Bild 2. Hel look: Hope, skor: Dr.Martens Jadon Black.

Jag förstod redan när jag var yngre att många tyckte att min familj var bohemer och lite hippie, men jag tänkte aldrig så mycket på det.

Klara är förutom sitt modellande också konstnär och vi kommer in på Klaras konst samt bildspråk som precis som musiken sitter i väggarna. Hon berättar att hon alltid har ritat, varit kreativ och tidigt präglats av en gör-det-själv anda.
– Jag har alltid ritat karaktärer, gubbar liksom, och det är väl samma som pappa som också alltid ritat väldigt mycket gubbar. Min farfar gjorde mycket träskulpturer som också var konstiga gubbar, det har väl varit en ganska kreativ gör-det-själv anda länge i min familj. Farmor målade också. På vår ö Tvekobb (som kom med på köpet när mina släktingar köpte fiskemark, ja det funkade tydligen så på den tiden), har de t.ex. byggt upp alla husen själva. Detta har varit normen för mig. Nu när jag är äldre kan jag verkligen förstå hur annorlunda uppväxt jag har haft. Jag förstod ju även när jag var yngre att många tyckte att min familj var bohemer och lite hippie men jag tänkte aldrig så mycket på det.

Kan det inte vara ganska skönt nu i efter hand att veta att, på grund av att man inte riktigt förstod, inte heller formades av andras syn på livet?
– Jo absolut, nu är det rätt coolt när man förstår att de var ganska coola, levde sitt eget liv trots folks åsikter. Att de hela tiden hållit fast vid sin starka identitet. Mina föräldrar träffades när de var 16. De har levt ett helt liv tillsammans sedan dess och har dokumenterat nästan allt. Inte bara tillställningar och sånt vanligt utan de hade också plåtningar med vänner, samma sak som jag gör idag, bara att de gjorde det förr. Det var ändå jävligt mycket coolare förr, för nu är allt så jävla oballt. Det var inte samma sak så, väldigt mycket mer genuint. Då gjorde man det bara för sin egen skull, nu har det förflyttats till massan.

Bild 1. T-shirt: Humana Sverige, stickad tröja: Back, jeans: Hope, skärp: stylistens egna. Bild 2. T-shirt: Our Legacy, skjorta: Ralph Lauren, kjol: Back, solglasögon: modellens egna

Klara drar ledigt ur sina gamla Dr Martens ur väskan till stundande fotograferingen och vi börjar prata om lådan hon har ståendes på vinden. Hon berättar att Dr.Martens alltid varit en del av hennes garderob.

– Ja, dessa är inte så gamla, jag har många fler men de är övertäckta med sprej- eller målarfärg och hälften står i källaren, jag har inte hunnit rota fram allting än efter LA, så det är lite rörigt. Jag var där i tre månader, det är min lilla escape kan man säga. Jag började åka dit för att jag hade vänner som bodde där, och  nu har det bara blivit en grej. Det är skönt väder, något annorlunda och det är så långt bort att man liksom slipper kontakten hem. Det är väldigt nice att ibland bara “sorry, det är 9 timmar så att jag behöver inte svara på någonting”. Det har blivit mitt ställe att resa till själv. Förhoppningsvis blir det fler och längre resor dit snart.

T-shirt: Humana Sverige, stickad tröja: Back, jeans: Hope, skärp: stylistens egna, skor: Dr. Martens 1460 Cherry

Jag slutade ta mina ADHD mediciner och slutade med allting som kändes onaturligt helt enkelt.

Det sista vi pratar om innan vi rundar av är huruvida subkulturerna står vid sin avgrund. Jag frågar Klara om hon tror att de kommer de försvinna för gott? Klara säger bestämt att hon intre tror det. Hon tror istället att det kommer att bli fler, men mindre communities. Hon hoppas att det blir så, och att folk snarare själva kan starta communities och bara köra på det man gillar.
– Jag har spenderat så mycket tid på att försöka passa in bland folk fast jag aldrig riktigt har gjorde det. Nu kör jag mitt eget i allt och skiter i alla andra och det är ganska skönt. Det händer egentligen ganska nyligen, i vintras. Jag slutade ta mina ADHD mediciner och slutade med allting som kändes onaturligt helt enkelt. Jag gjorde min ”Post Mortem” tatuering och bestämde mig för att försöka skapa ett nytt liv liksom. Jag försöker hitta en annan infallsvinkel, en annan syn på saker. och vill hitta en balans. Min egen balans och inte lyssna på vad någon annan tycker är rätt eller fel, utan utforma mitt eget liv efter vad som är bra för mig. Det är så klart otroligt svårt och man får verkligen jobba med sig själv hela tiden, men det är bra att bestämma sig för saker. Jag har alltid varit mig själv, men jag har alltid känt att jag till viss del dolt mig själv i någon slags, jag vet inte i vad, i någon slags mycket mer social, utåtriktad och framåt person än vad jag egentligen är. Jag skulle beskriva mig själv som en “sällskapssjuk ensamvarg”, alltid omgiven av folk men samtidigt alltid ensam. Jag har mer än gärna sällskap, någon som bara sitter där. De behöver inte ens prata. Jag gillar bara att känna att jag existerar. 

 

Följ Klaras alla uttryck på hennes Instagram här. Det är konst, stil och inspiration. Nästa vecka är det dags för den fjärde och sista subkulturen. Vi pratar om den svenska hiphopen som budbärare.

Denna artikeln har publicerats i samarbete med Dr. Martens. Skorna i artikeln finns att köpa online på sko-uno.com: Dr. Martens 1460 CherryDr. Martens 1B99 14-Eye Boot, Dr.Martens Jadon Black och hos Dr. Martens egna flaggskeppsbutik på Katarina Bangata i Stockholm.

Stort tack till vårt fantastiska team!

Foto: Cornelia Wahlberg /ADAMSKY
Assistent, foto: Matilda Engström
Styling: Robin Douglas Westling
Assistent, styling: Linnea Palmer
Hår: Angelica Beckman /MikasLooks
Smink: Mirja Andersson 
Intervju: Therese Kockum
Redaktör och koncept: Hanna Bergström
AD: Mattias Alfborger

Tack också till Studio Droem för studio!