Berättelsen om bandet År&Dar

Berättelsen om bandet År&Dar är också berättelsen om en bunker i Bagarmossen, om  att bryta upp och sedan hitta tillbaka till varandra, om att bli uppburen och sedan bortglömd av ett skivbolag och framför allt om ändlöst många dagboksidor som handlar om att ta sig förbi den förlamande känslan av tillgjordhet när musiken inte känns autentisk.

Adam Pålsson gjorde med sin tolkning av Rasmus ett starkt intryck på alla som såg filmatiseringen av Jonas Gardells romansvit ”Torka aldrig tårar utan handskar” förra året. Tillsammans med Simon Ring och Max Thaning utgör Adam också stommen i bandet År&Dar som just nu spelar in sitt första riktiga material men sedan länge är välbekanta för den initierade konsertpubliken. På onsdag spelar År&Dar på Obaren och Radar har träffat bandet inför spelningen.

– Vi har faktiskt funnits sedan 2007 då vi pluggade på Södra Latin. Jag hookade upp med Simon. Mest för att han var den snyggaste killen jag kunde tänka mig att ha med i ett band, berättar Adam och Simon fyller i:

– Vi hittade väl ett sätt att jobba musikaliskt ganska fort med både låtskrivande och produktion. Såsmåningom, kanske 2009, kom Max in i bilden och då blev det väl mer…

– Seriöst? Svarar Max.

År&Dar uppmärksammades ganska tidigt av ett skivbolag som uppmuntrade arbetet med studioinspelningar och med att spela live. På scen är År&Dar förutom Adam, Simon och Max ett gäng musiker och vänner som kommer och går.

– Det var liksom inte så flådigt att åka på turné som vi kanske trodde men vi hittade varandra på scenen kan man säga, som liveband.

För sina spelningar och sitt uttryck på scenen prisades både År&Dar som band och Adam som frontfigur på konsertbloggar. Ungefär samtidigt hyrde Adam, Simon och Max en bunkerlokal i Bagarmossen och inledde en period som kommit att uppnå smått episka proportioner i historien om bandet.

– Det var en så galen och romantisk tid. Vi hittade den här gamla sjaskiga bunkern som enligt uppgift hade varit ett bryggeri. Det fanns fortfarande en massa gamla bryggerigrejor, sunkiga porraffischer överallt och det var ont om solljus. Det blev ett tillhåll för bandet men också för våra kompisar. Vi levde och bodde tillsammans i den där bunkern. Skapade och festade. Det blev en hel del bra grejor gjorda men säkert mycket dåligt också.

Under samma period gick Adam scenskolan medan Simon och Max producerade musik. Något som de fortfarande gör.

– Men det var mycket brödjobb också. Bokstavligt talat, på ett bageri bland annat, säger Simon.

Adam, förra året var ett intensivt år för dig med inspelningen av ”Torka aldrig tårar utan handskar”, teaterföreställningar och bandet?

– Jo, men jag har nog alltid varit ganska intensiv. Jag pluggade Drama redan på Södra Latin och sökte in på scenskolan. Hörde ju såklart att det skulle bli omöjligt att få jobb efter scenskolan men för mig har det faktiskt funkat. Under en period spelade jag in ”Torka aldrig tårar utan handskar” på dagarna, spelade på Dramaten på kvällarna och så däckade jag i bunkern. Men när man håller på med något som man verkligen gillar så behöver man inte så mycket vila, säger Adam.

Foto: Mira och Thilda Berglind
Foto: Mira och Thilda Berglind

Till sist visade det sig dock att planerna det första skivbolaget hade för År&Dar rann ut i sanden.

– På ett sätt var det kanske lika bra. Vi kände nog alla att vi började gå i en riktigt vi inte ville. Att vi blev pressade att skriva hits vi inte stod för eller försöka gissa oss till vad vi trodde att folk ville höra, säger Simon.

– Jag träffade faktiskt den där skivbolagskillen när han var på fyllan på någon fest. Han bad om ursäkt men hade tydligen börjat jobba med något annat, berättar Adam.

Efter ett uppehåll har bandet hunnit sluta betala hyran för bunkern och flyttat ut, tagit en paus och är nu tillbaka tillsammans hos ett nytt skivbolag. Under våren kommer År&Dar att släppa sitt första material. Det melodiska soundet på skiva och den råa energin live finns kvar och det gör också Adams självutlämnande texter.

– Det är jag i spegeln, visst är det det. Men jag är ju medveten om att jag är krånglig att jobba med när vi spelar in. Det var så många gånger i den där bunkern som jag bara avbrutit inspelningen i någon slags ångest över att det jag gör inte är på riktigt. Att det inte känns uppriktigt. Sedan kan jag skriva fem sidor i min dagbok om hur dåligt det är och så har jag plötsligt svaret och vi fortsätter, säger Adam.

– Och nästa gång har vi ingen aning om hur vi gjorde för att ta oss vidare och ta oss fram till det där som är äkta. Vi har testat på alla sätt som går och så går det åt helvete i alla fall, säger Simon.

– Samtidigt så är det ibland så enkelt att man bara enträget som fan måste fortsätta det man håller på med för att se vad det blir, säger Max.

– Vi bryr oss ju om vad vi håller på med. Även om ingen annan bryr sig så gör vi det.

 

År&Dar spelar live på Obaren onsdag 23 januari, ca kl 21.30. Klicka er in på eventet på Facebook för mer information.

 

Jonas Holm