GANGNAM FOR FREEDOM

Det är något speciellt med den koreanske rapparen PSY’s låt Gangnam Style. Sedan den släpptes i mitten av juli förra året har den spridit sig över hela världen och klättrat högst upp på topplistorna. Sedan i somras har både sociala och etablerade traditionella medier svämmat över av Gangnam Style. Den har hyllats och hatats, parodierats och parafraserats. Nästan lika känd som låten är dess humoristiska och kitschiga musikvideo, där PSY dansar gangnam style på olika platser i Gangnam-gu, en stadsdel i den sydkoreanska huvudstaden Seuol. Gangnam-gu är i Sydkorea känd för att vara överklassens stadsdel och låten syftar till att driva med de som bor där och deras livsstil. Med solglasögon och kostymer dansar PSY in i ett stall, en tennishall och mitt in i en yogasession.

Sedan några dagar tillbaka är musikvideon den mest sedda videon på YouTube, med över åttahundra miljoner visningar. Söker man på Gangnam Style på Google får man över en miljard träffar och söker man på YouTube dyker närmare en halv miljon videor upp. Den brittiska premiärministern David Cameron har setts dansa Gangnam Style, liksom FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och den amerikanske ståuppkomikern Jay Leno – utklädd till presidentkandidaten Mitt Romney. I ett fängelse i Bangkok har man låtit de intagna tävla om vem som bäst kan härma PSY och i en video från fängelset kan man se hur sjuttio bankrånare och narkotikasmugglare sminkar sig och klär ut sig för att dansa sig till vinnartiteln. Enligt fängelsedirektören Suchart Wonganantchai har de intagna blivit mindre våldsamma efter att de fått dansa av sig lite.

Men en av de mest uppmärksammade parodierna på Gangnam Style har den kinesiska dissidenten och konstnären Ai Weiwei stått för. I slutet av oktober släppte han en video där han iklädd rosa skjorta, solglasögon och handbojor dansar till låten som blivit en superhit även i Kina. Dagen efter var videon borta. De kinesiska myndigheterna uppskattade tydligen inte den subtila kritiken i  konstnärens dans. Det är inte första gången Ai Weiwei använder sociala medier för att uttrycka kritik mot de kinesiska myndigheterna och det är inte heller första gången de besvarar honom med censur.

Själv sa konstnären i en kommentar till nyhetsbyrån Reuters att sång och dans är ett uttryck för individualism och borde tillåtas i landet.

– Överlag känner vi att varje person har rätt att uttrycka sig och att den rätten hänger samman med hur lyckliga vi är och till och med vår existens. När ett samhälle ständigt kräver att vi ska överge den rätten, då blir det ett samhälle utan kreativitet. Det kan aldrig bli ett lyckligt samhälle.

En månad efter att Ai Weiweis video släppts och censurerats visar konstvärlden sitt stöd genom att själva dansa Gangnam Style. Det är konstnären och skulptören Anish Kapoor som står bakom videon Gangnam for Freedom där han själv dansar tillsammans med människorättsaktivister, dansare, konstnärer och personal från konstmuseer som Museum of Modern Art i New York, Serpentine Gallery, Tate och Museum of Contemporary Art i San Diego. Videon tar tydligt ställning för yttrandefrihet och mot den kinesiska regimen när en mängd dansare iklär sig masker föreställande Ai Weiwei och Gao Zhisheng, en kinesisk människorättsaktivist, och håller upp sina symboliska långfingrar. I videon svischar även skyltar med budskap som Human Rights For China och namn som Pussy Riot förbi.

Hittills har videon Gangnam for Freedom bara drygt hundrafemtiotusen visningar på YouTube, men med tanke på hur besatt världen blivit av den koreanska superhiten kan det nog bli några hundratusen till. Och kanske kommer vi att se fler av världens storheter dansa Gangnam Style. PSY och hans låt har på mindre än ett halvår tagit sig från koreanska klubbar till thailändska fängelser till FN-högkvarteren. Gangnam Style har gått från att driva med den koreanska överklassen till att kritisera kinesiska myndigheter och från att ligga etta på den koreanska singellistan till att bli den mest sedda videon på YouTube. Den har gått skratt till solidaritet och från att vara ett internetfenomen till att bli en kulturell rörelse.

Sonja Nettelbladt