INTERVJU: LORENTZ & SAKARIAS

– Man skulle kunna säga att förra skivan utspelade sig i kön på väg in till klubben medan den nya skivan äger rum på väg hem efter klubben.

Så beskriver halvbröderna Lorentz och Sakarias hur musiken blivit mer inåtvänd och eftertänksam på nysläppta skivan ”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast”. Miljöerna är kvar men vinkeln är ny. Klubbkostymen är lagd på hyllan och har istället bytts ut mot en parkas i Stockholmsnatten.

– Skivan låter ganska mörk med nattstämningar och vi kände att den långa titeln kunde beskriva mycket av det, säger Lorentz.

Vittorio Grasso har varit med och producerat skivan som gästas av Duvchi, JJ, Newkid och DJ Sleepy, vilka alla beskrivs som ”gäster som vill ta musiken framåt” precis som Lorentz och Sakarias.

Vittorio är något av  en tredje medlem i bandet som lika gärna skulle kunna döpas om till ”Lorentz, Sakarias & Vito” för nya skivan. Alla tre har starka viljor vilket har gjort att arbetet inte varit friktionsfritt. Men att Lorentz och Sakarias är syskon gör att de lättare kan säga när de inte håller med den andre.

– Vanliga relationer kan ju ta slut för att man bråkar men vi kan ju inte göra slut. Men vi har nog blivit bättre på att smälta meningsskiljaktigheterna med åren, säger Sakarias.

– Sen är vi ju inte helt olika ute heller. Sakarias vill ju inte göra en jazzplatta och Vito en rockplatta. Vi är alla inne i samma genre, det är ju i smådetaljerna det skiljer, fyller Lorentz i.

När diskussionen börjar kring just denna genre som de är inne i, blir det snabbt uppenbart att de båda har fått gagga en hel del med folk om definitionen av sin musikstil. Själva känner de inget behov av att kategorisera sin musik utan ser den på många sätt som genrelös. När många andra vill placera dem, åtminstone med ena foten, i pop-facket är det för Lorentz och Sakarias en självklarhet att de gör hiphop. De må influeras av pop, liksom andra genrer, men grunduttrycket har alltid varit hiphop. Lorentz sammanfattar det:

– Det finns flera popinfluenser på skivan men vi ser vår musik som hiphop. Det är hiphop vi gör, det är hiphop vi försöker pusha framåt.

Sakarias fortsätter:

– Jag gör hiphop, jag känner verkligen det. Men sen återigen; man vill göra något som är genrelöst samtidigt som det utgår ifrån hiphop. Anledningen till att vi gör musik från början är hiphopen.

Hiphopen och musiken i allmänhet, kom in i Lorentz och Sakarias liv tidigt. Men det var ingen akademisk inskolning de tog del av. Istället för att lära sig ackord på en gitarr eller gå på pianolektioner så fann de en annan ingång i musikvärlden. De började klippa och klistra i musiken. Sampla, rappa och göra beats. Musiklektionerna i skolan tyckte de båda var tråkiga och det som lockade var istället att experimentera med musik tillsammans med kompisarna.

Sakarias hade ett stort intresse för att måla och rita och berättar om hur han hade pennor fastklistrade på tröjan när han var liten. Han kunde börja med att rita skivomslag och sedan komma på att en låt behövdes för att ha något att fylla det med.

Var ritandet din ingång till musiken?
– De båda intressena födde varandra och var parallella. Samma skaparvilja som jag kände inför att rita kände jag också för musiken.

Lorentz var runt sex år när han för första gången rappade inför sin storebror. Sakarias lyckades dock imponera tillbaka än mer, berättar Lorentz.

– Sakarias brukade rappa kända låtar. En gång lyckades han lura mig att han hade skrivit en av låtarna själv och jag tyckte det var supercoolt! Sen blev jag väldigt besviken när jag senare hörde samma låt på radio…

Nuförtiden skriver både Lorentz och Sakarias sina låtar själva. Inspirationen till ”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast” har, som redan nämnts, hämtats ur en stockholmsk nattatmosfär. Men låttexterna är inte några precisa dagboksbekännelser utan temat är snarare stämningar och miljöer.

– Vissa låtar har man ju upplevt. Jag kan komma ihåg en natt förra sommaren till exempel, men då är det inte för att det hade hänt en viss grej då, utan för att det var en speciell stämning. Det är väldigt abstrakta grejer som inspirerar, säger Lorentz.

– Vi skriver ju mycket om Stockholm men det är inte som om vi sitter med en karta när vi skriver låtar, det handlar mer om att man tänker ”på den gatan just den natten”, säger Sakarias.

Är det på ett nostalgiskt sätt ni tänker?
– Nja, nej. Alltså jag är ju väldigt nostalgisk men jag kan vara nostalgisk över tider som inte är mina. Jag tänker mig in i andra tider och bygger myter om de människor som levde i ett visst kvarter i en viss tid. De konstellationer de levde i och den musik de lyssnade på. Gator är så tidlösa och gör att de flesta får upp tydliga bilder i huvudet.

När gator, myter, mörker och stockholmmiljöer har gjort sitt för inspirerat fram en låt gäller det sedan att vinna över de andra i studion. Det är alltid någon som är extra mycket motor i en låt och som sedan får försöka övertala de andra att brinna lika mycket för den.

– Antingen står jag och liksom predikar samtidigt som jag dansar vilt medan Sakarias sitter i en stol är lite laid back. Eller så är det tvärtom. Eller så är det Vito som drar igång en idé, säger Lorentz.

Lyckas de inte komma överens är låten inget som ska komma ut och den produceras inte. Men de låtar som går hem hos alla parter jobbas vidare på tillsammans för att knytas ihop och få detaljerna rätt.

Att få klart alla låtar till skivan, som i förra veckan släpptes exklusivt på Spotify, har varit ett intensivt arbete. Nu ska Lorentz och Sakarias ”softa lite” och sedan ut och spela. Den 15:e december spelar de på Färgfabriken i Stockholm.

– Vi kommer jobba vidare med skivan på alla möjliga sätt. Senare kommer nya grejer men nu är fokuset på skivan.

Och helt okej är väl det, för det kommer nog ta ett tag innan man tröttnat på detta briljanta album från Lorentz & Sakarias.

 

Text: Johanna Gafvelin
Foto: Christian Gustavsson