INTERVJU: NICOLE SABOUNÉ

Nicole Sabounés resa till där hon befinner sig idag började som deltagare i talangprogrammet The Voice Sverige som sändes i våras. Där inledde hon ett samarbete med Ola Salo, ett samarbete som pågår än i dag. Hon har nyligen släppt singeln Unseen Footage From a Forthcoming Funeral och tillsammans med Ola Salo jobbar hon just nu med skapandet av sitt debutalbum.

–  Efter The Voice började jag och Ola samarbeta, spela in demos och skriva ihop, vilket ledde fram till Unseen Footage From a Forthcoming Funeral som blev som en riktlinje för hela projektet. Det var där jag kände att det här är 100% jag och att det är det här jag vill göra. Och sedan fortsatte det efter det, jag hittade mitt eget låtskrivande.

– Ola är som en mentor för mig, och jag kan bolla allt konstnärligt med honom. Så det känns jättebra att han vill fortsätta ta den rollen. Det känns riktigt bra att han är med i det.

Singeln Unseen Footage From a Forthcoming Funeral har Nicole och Ola Salo skrivit tillsammans, precis som flera andra av låtarna som i framtiden kommer figurera på Nicoles debutalbum. Hon har dessutom skrivit låtar ihop med Nicklas Stenemo från Kite. Vissa låtar har hon skrivit själv.

– Jag har skrivit låtar innan, men jag har nog inte varit så självsäker i det som jag har blivit under den här tiden. Det är viktigt att man hittar det man vill göra och att man hittar ett konstnärligt språk. Och det litar man ju på till slut, när man känner sig bekväm i det.

Foto: Viktor Flumé
Foto: Viktor Flumé

Nicole pratar om sina influenser och nämner bland andra Iggy and the Stooges, Bauhaus och The Clash men också samtida band som The Vaccines och The Drums.- Det är många som frågar hur det var och varför jag sökte, och hur jag kom i kontakt med det. Men vad jag vet är det ingen som säger att de inte vill jobba med mig för att jag har varit med i ett talangprogram. Sen vet jag ju att det finns en viss syn på det i artistbranschen, men jag känner ändå att det har försvunnit lite i och med Amanda Jenssen och Tove Styrke som har varit väldigt starka i att göra sin grej efter. Jag tror att så länge man är det så spelar det inte så stor roll varifrån man kommer. Förhoppningsvis.

–  Jag kan inspireras väldigt mycket av andra artister även om det kanske inte är samma genre. Bara det är musik man kan relatera till så bryr jag mig inte så mycket om när det spelas eller när det spelades in. I mitt fall handlar det mer om vilket sound de har fått till och vad de levererar i texterna mer än ”är det här 2012 eller 1977?”. Sen var det ju ett sound då och det är därför det finns olika epoker av musik, för att det speglar sig.

Framför allt anger hon Joy Division som referens till sitt artisteri, vilket märks med tanke på att hon låter som ett kvinnligt svar på Ian Curtis i sin singel.

–  Det känns väldigt kul att man blir en slags spegel av det man inspireras av själv, för det är lite det man vill visa.

Vi pratar om vad Nicole vill förmedla med sin musik och hon berättar att hon vill skriva om allt från utanförskap och konstnärskap till en kvinnlig roll i samhället, men att hennes låtar ibland kan handla om vad som helst.

– Allting som inspirerar mig skriver jag om. Det behöver inte vara någon jättestor samhällsfråga som jag måste skriva om för att förmedla, utan det kan vara vad som helst. Tanken med att förmedla min musik är nog att förmedla det som jag upplever och det som jag inspireras av.

Som tidigare nämnt inleddes samarbetet med Ola Salo redan under The Voice-perioden. För Nicole fungerar Ola som en mentor och hon beskriver deras samarbete med väldigt posivita termer.

–  Jag kommer ju från en bra relation med Ola redan från början, så jag hade ju den tryggheten med mig. Jag visste att jag skulle få min röst hörd och jag visste att han skulle hjälpa mig med det också. Vem jag än har samarbetat med, till exempel med skivbolaget och med producenter, så känner jag att de lyssnar på mig just för att jag är så stark i min vision. De inspireras av det mer än att försöka ändra på det.  Jag är väldigt noga med att få min röst hörd och säga om det känns fel. Så länge man är noga med det så tror jag att det är enklare att få sin röst hörd, när man vet vad man tycker.

–  Jag tänker på att vara trogen mot mig själv och stå för det jag tycker, sedan får man ju ta diskussionen utifrån det och det leder ju oftast till bra grejer

Foto: Viktor Flumé
Foto: Viktor Flumé

Hur har det sett ut med livespelningar hittills?
– Jag hade ett showcase på Obaren. Det var det första med mig själv som namn. Det var riktigt, riktigt ballt. Det var typ en av de roligaste dagarna i mitt liv, hittills. Det var coolt att folk var där för att kolla på mig och jag kunde gå upp på scenen och känna att jag gör min grej fullt ut, att det är no turning back. Det var en härlig känsla, det kändes så mäktigt. Även om det hade varit världens minsta scen med bara fem personer där så hade det nog ändå känts att det är det här jag vill göra och nu får jag visa det för första gången.

Hur var responsen?
Det var en mix mellan branschfolk och vänner där, men jag har bara hört bra grejer där också. Kanske för att jag drar till mig det nu i början för att det bara är det jag vill lyssna på än så länge. Men jag har fått jättebra respons, det känns som att folk tycker att det är kul med lite nya grejer. Jag har aldrig tänkt att jag ska vara en revolutionerande innovatör, jag vill bara göra just det här.

Nicole har nyligen släppt en video till Unseen Footage From a Forthcoming Funeral. Videon är regisserad av Mats Udd som är känd för att göra videos till den svenska musikeliten.

– Det var jättecoolt och jag kände mig väldigt mycket som en rockstjärna. Mats Udd är en fantastisk regissör som jag har sett upp till väldigt länge och som jag kände skulle kunna förvalta min idé och göra den till sin egen. Hela den processen med videon är också en väldigt konstnärlig process. Hur vill jag att folk ska uppleva den här, hur upplever jag själv låten? Idén är ju ganska psykadelisk och det var så kul att Mats kunde göra den till något som folk kunde relatera till.

– Arkivklippen var min idé, men synkarna och hur vi skulle klippa regisserade Mats. Vi satt en hel kväll en gång och bara gick igenom en massa arkivklipp som man får använda fritt. Det var så kul för det fanns så mycket, folk gör så konstiga saker! Allt från gamla mjölkreklamer till någon som gick runt med kaninöron. Det var kul att vi fick ner det till två minuter.

–  Hela låten är ganska öppen för tolkning, så jag ville inte att det skulle vara någon röd linje eller någon berättelse i den för då förstör man den öppenheten som den har. Låten handlar väldigt mycket om just den frasen, ”unseen footage from a forthcoming funeral”. Jag tror att om jag skulle beskriva vad varje fras betyder för mig skulle jag förstöra den lite. Den är ganska absurd, den handlar inte om något speciellt mer än att jag vet vad varje fras jag säger handlar om. Den är som ett collage.

Nicole spelar själv både gitarr och piano men föredrar att skriva sina låtar på gitarr eftersom att det känns närmare henne.

– Jag älskar gitarr, jag är så fascinerad av duktiga gitarrister.

– Musiken har väl alltid funnits där på något sätt, men jag fattade väl någon gång i högstadiet att jag skulle kunna jobba med det här och att jag skulle kunna göra det här varje dag. Och det var då jag satte sikte på det. Men musik har alltid varit väldigt centralt i mig som känslomänniska och det är så jag har velat uttrycka mig. Har jag varit arg eller ledsen så har jag alltid gått tillbaka till musiken, och det har aldrig varit något annat som har tagit den platsen. Jag har alltid haft musiken som en bästa vän. Som en bok man läser och mår bra av. Jag skulle inte klara att gå på stan eller åka buss utan att lyssna på musik. Musik är väldigt, väldigt viktigt. Jag vet inte hur jag skulle klarat mig annars. Att lyssna på musik tycker jag är lika mycket konst som att göra musik.

Just nu är Nicole inne i studioprocessen av debutalbumet, och hon håller för tillfället på att fundera på vad som kommer bli nästa singel.

– Vi har än så länge spelat in fyra låtar som är färdiga, och sen har vi massor av låtidéer och demos klara, men man vet ju aldrig. Man får nästan ta in dem i studion och se vad som händer med dem innan man bestämmer sig för vad som ska vara på albumet. Det är mycket som flödar just nu.

Målsättningen är att debutalbumet ska bli klart under första halvan av 2013.

–  Sen får man se. Om det inte känns klart kommer jag nog inte släppa det. Men en singel blir det nog i början av nästa år. Det är målet och visionen för nästa år. Det här är en väldigt spännande period. Den ger mig väldigt mycket och jag utvecklas hela tiden. Det är ett drömscenario att spela in sitt första album. Det är väldigt overkligt men väldigt kul och jag försöker ta vara på varje stund. Det känner jag har varit svårt när allt händer så snabbt. När det började rulla på riktigt och det här blev en del av verkligheten, då blev det en annorlunda situation. Men det känns bra, jag känner att jag börjar komma in i det mer och mer och det känns mer verkligt än det någonsin har gjort.

Julia Trygg

Foto: Viktor Flumé